Begär jag för mycket?
”Hör av dig, skriv till oss om hur det är att vara facklig medlem”, uppmanar ni. ”Skriv om idéer och förslag”.
Jag ska skriva en kort rad och tala om hur jag upplever mitt medlemskap som snart folkpensionär i min nuvarande fackförening.
Det var illa nog att bli påtvingad förtidspension. Tappa arbetsliv, livsglädje, kort sagt allt. Vara rädd för att besvära, kriga lite med tidigare fackförbund, numera försöka få svar ifrån ST.
Ringde i fredags, Obs! jag var vänlig. Frågade om min avgift 72 kronor per månad är riktig? Vad den täcker? Kommer en avi kanske på 150 kronor? Den som svarade var inte munter.
Tidigare i veckan hade man lovat ringa eftersom Folksam fortfarande inte släppt greppet om oss som övergått till ert förbund. Där var man vänlig, men kunde inte ge korrekt svar. Ni skulle återkomma. Jag har en bunt för mig svårtolkade brev ifrån Förenade Liv. Ingen vet, ingen kan och jag är i dåligt skick!
Nu har jag befriat er ifrån kontakt med Folksam. Jag sade upp, vad det nu var jag hade att säga upp för restförsäkring?
Vad jag än betalar för hos Förenade Liv, strunt samma. Det kommer att täcka begravningskostnaden. Så långt har jag kunnat tolka innehållet.
Jag är van att göra rätt för mig, så uppfostrades jag. Men visst skulle det vara spännande att veta vad jag som pensionär betalar för och om summan stämmer? Kanske begär jag för mycket?
Men år 2005 slipper ni det mesta av mig, jag blir pensionerad ”på riktigt” efter ett kvaddat arbetsliv. Då går det ju så att säga bara åt ett håll, ”rätt håll” för berörda!
Förhoppningsvis kan någon vän hjälpa mig att tolka vad jag är försäkrad mot genom ST, ta eventuella fortsatta kontakter åt mig med er.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.