Avgörandets tid för arbetstidsförkortning
Det närmaste halvåret avgörs vad som händer i arbetstidsfrågan, skriver den tidigare TCO-utredaren Mats Essemyr. Om politiken skulle klampa in och lägga beslag på löneutrymme genom att lagstifta om arbetstidsförkortning skadar det partsmodellen och försvårar lönebildningen, menar han.
Trodde du att arbetstidsfrågan har somnat in? Alls icke, den bidar bara sin tid. Mycket händer under det kommande halvåret.
Närmast är det avtalsrörelse. Facken kommer att få ”märket”, den nivå som parterna inom den konkurrensutsatta industrin kommer överens om, varken mer eller mindre. Men vilka fack kommer att prioritera att använda löneutrymmet för arbetstidsförkortning? Så som lönebildningen fungerar betalas arbetstidsförkortningen inom ramen för ”märket”, alltså med lägre löneökningar. Och när medlemmar måste välja mellan löneökningar och arbetstidsförkortning brukar arbetstidsförkortningen prioriteras bort. I förra avtalsrörelsen var det knappt något förbund som valde arbetstidsförkortning.
Varför? Flera fack tänker sig få arbetstidsförkortningen ”gratis” genom lagstiftning. Kortas den lagstiftade arbetstiden ankommer det på politiken att kompensera staten, regionerna och kommunerna för de kostnader som uppstår när fler måste anställas. Därför gillar de fackförbund som organiserar offentliganställda lagstiftad arbetstidsförkortning. Fackförbunden inom privat sektor har redan en del arbetstidsförkortning i sina kollektivavtal. Det har de fått betala ur löneutrymmet. Dessa förbund är inte pigga på att släppa till ”gratis” arbetstidsförkortning för facken i andra sektorer. Det blir svårt att motivera inför medlemmarna.
Den publika kommunikationen i frågan är spännande att ta del av. Vårdförbundet redovisade en enkätundersökning med budskapet att om sjuksköterskorna får kortare arbetstid, kommer fler att stanna i yrket och färre sjukskrivas. Det skulle minska bristen på sjuksköterskor. Men arbetsgivaren, Sveriges Kommuner och Regioner, lät sig inte övertygas. De behöver ett säkrare underlag än förhoppningar för att gå med på kraven.
Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagens budskap är att kortare arbetstid skulle slå hårt och att många företag skulle flytta utomlands. Det är varningar som industrifacken förmodligen inte tillmäter någon större vikt.
Nästa stopp är den 15 maj. Då presenteras LOs utredning om arbetstidsförkortning. Bakgrunden är att LO-förbunden inte kunde enas om gemensamma krav på arbetstidsförkortning i den pågående avtalsrörelsen. Därför hänsköts frågan till en utredning.
Rimligtvis bör syftet vara att LO-förbunden ska samordna sig kring ett gemensamt krav på arbetstidsförkortning i nästa avtalsrörelse. Och att förbunden lovar att backa upp varandra om arbetsgivarsidan konstrar. Utgångsläget är alltså att några förbund redan har fått igenom en viss arbetstidsförkortning och betalat detta med löneutrymme – en väg andra förbund inte har gått.
Knäckfrågorna torde vara dessa:
- Måste alla förbund kräva arbetstidsförkortning, även de som redan har?
- Ska alla förbund dela på notan? I vilka proportioner? Och hur ska det gå till?
Som av en händelse släpps LOs utredning några veckor före Socialdemokraternas kongress, som inleds i slutet av juni – det tredje stoppet i arbetstidsfrågan. Ett nytt partiprogram ska antas. En arbetsgrupp ledd av Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnorna, har på sista raden en mening om lagstiftad arbetstidsförkortning. Det har konkretiserats till ett förslag om lagstiftad 35-timmars vecka år 2035. Det ligger långt fram i tiden och tanken är helt säkert att ge parterna tid att förhandla ned veckoarbetstiden.
I förslaget till nytt partiprogram står det: ”Samhällets produktivitetsökningar omsätts successivt i både ökad levnadsstandard och kortare arbetstid.” Det är det enda som sägs. Det är också så som produktivitetsökningarna har hanterats hittills, av politik och parter.
Man kan med ledning av detta fråga sig om Socialdemokraterna verkligen får ett partiprogram med inriktning på lagstiftad arbetstidsförkortning. Min gissning är att tunga socialdemokrater hellre ser att parterna även fortsättningsvis sköter arbetstidsförkortningen inom ramen för lönebildningen. Att politiken klampar in och lägger beslag på löneutrymme skadar partsmodellen och försvårar lönebildningen.
Allt fungerar som bekant inte så bra i vårt land. Men de flesta är överens om att partsmodellen och lönebildningen fungerar bra. Jag tror inte att Socialdemokraterna vill förknippas med att vara det parti som försämrar även dessa.
Mats Essemyr
Tidigare utredare på TCO
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
