Arbetsmiljön inte politiskt intressant
Regeringen tänker lägga ned Arbetslivsinstitutet. Det är många korpar som hackar i liket. Peter Wolodarski hade en drapa i DN den 3/11 2006 där han hänvisar till en dubiös utvärdering utförd av Statskontoret. Utvärderarna studerar 35 arbeten av vilka bara ett tiotal kan betecknas som vetenskaplig rapportering. De övriga rapporterna har helt andra syften och kan knappast ligga Arbetslivsinstitutet till last. Med denna bas förkastar Wolodarski institutets samlade forskning. Statskontoret drog självt en annan slutsats och valde att inte publicera rapporten. Nu senast hoppar Bo Rothstein fram (DN 12/11 2006) och sparkar på liket, men vem hade väntat sig något annat?
Den bild som nu målas upp är att Arbetslivsinstitutet är en cancersvulst som nu karvas ut. Forskningens kvalitet ska därigenom räddas. Men blir det någon forskning kvar? Om det var en ädel räddningsaktion skulle väl de insparade pengarna ha blivit kvar i sektorn på något sätt, till exempel genom en ökad riktad satsning på forskningsråden. Men så är inte fallet. Det handlar snarare om en slakt, en mycket medveten nedprioritering av arbetslivsfrågorna. Den goda arbetsmiljön är inte politiskt intressant längre. Vilka står näst i tur? Är det den universitetsknutna arbetslivsforskningen?
Ylva Fältholm
Prefekt vid institutionen för arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet
Jan Johansson
Professor i arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.