Anonyma beslut står i strid med grundlagen
Det är viktigt att bekämpa hot och våld mot myndighetsanställda, men att öppna för anonyma myndighetsbeslut är inte rätt väg att gå, skriver Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert. Det finns andra effektivare metoder, menar hon.
Tryckfrihetsförordningen från år 1766 blev nyligen utsedd till världsminne av FN-organet Unesco. Samtidigt som vår världsunika grundlag hyllas internationellt förbereds ett lagförslag om anonyma beslut som omkullkastar en av grundbultarna i tryckfrihetsförordningen – offentlighetsprincipen.
Förutsättningarna att minska exponeringen av namn i myndighetsbeslut i syfte att motverka våld och hot mot offentliganställda är en fråga som berörs i en pågående lagstiftningsprocess. Den utredning som tillsattes i april 2022, och vars förslag är nu ute på remiss, landade i slutsatsen att det inte bör införas möjligheter till anonyma beslut. Utredningen anser inte att det är en ändamålsenlig eller proportionerlig åtgärd för att minska offentliganställdas utsatthet för våld, hot och trakasserier i särskilt utsatta sektorer.
Journalistförbundet anser att det är oerhört viktigt att bekämpa alla former av hot och våld, men håller med utredningen om att anonyma beslut är fel väg att gå. Det kommer också att framgå av förbundets remissvar, som ska vara inne i mitten av april.
Men samtidigt som det ärendet tröskas vidare har en annan utredning paradoxalt nog kommit fram till precis motsatt slutsats. I en promemoria från justitiedepartementet föreslås att anonyma beslut ska bli möjliga när det gäller polisanställda som riskerar att utsättas för hot och våld från personer med kopplingar till organiserad brottslighet. Utredningen har gjorts mycket snabbt och det finns inte tid för reflektion. Remisstiden gick ut den 2 februari och det hann inte ens gå tre veckor innan regeringen läst remissvaren och var redo att lägga fram en lagrådsremiss.
Men det var kanske inte så konstigt att det gick fort – regeringen har nämligen inte lyssnat på någon av den kritik som bland andra Journalistförbundet framfört mot förslaget. Detta trots att flera tunga remissinstanser som Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän och Svea hovrätt är mycket kritiska till utredningen. Justitiekanslern menar att ärendet inte ”beretts på ett sådant sätt som krävs” och avstyrker. Även Riksdagens ombudsmän menar att det finns ”brister i väsentliga avseenden” och tycker inte att utredningen kan ligga till grund för lagstiftning. Svea hovrätt avstyrker förslaget och menar att anonyma beslut kan leda till ett minskat förtroende för polisen.
Även juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, där justitieminister Gunnar Strömmer tog sin juristexamen, avstyrker förslaget och skriver: ”Fakultetsnämndens uppfattning är att förslaget är ett för långtgående ingrepp i rättsstatliga principer. I förslaget finns ingen diskussion om andra alternativ än det föreslagna för att uppnå samma resultat.”
Mycket av kritiken i Journalistförbundets och andras remissvar handlar om att det inte är utrett om det finns andra mindre ingripande åtgärder som kan vidtas för att motverka problemen. Som arbetsgivare är det Polismyndigheten som är ytterst ansvariga för arbetsmiljön när deras anställda utsätts för hot och våld. Frågan är om myndigheten har gjort det som krävs för att motverka problemen, men det är en fråga som förblir obesvarad i promemorian.
Ur ett konstitutionellt perspektiv är problemet att regeringen inte får strunta i remissinstanserna i detta fall. Anonyma beslut innebär en begränsning av offentlighetsprincipen och för att en sådan ska få göras krävs det, enligt grundlagen, att åtgärden är proportionell. Att frångå rättsliga principer med anor från 1766 trots att flera tunga remissinstanser är emot det med hänsyn till att det kan finnas andra, effektivare, metoder att uppnå samma mål måste vara definitionen av en oproportionell åtgärd. Vi förutsätter att Gunnar Strömmer dammar av sina kunskaper i konstitutionell rätt och börjar tillämpa dem. Något annat vore ovärdigt såväl justitieministern som vår demokrati.
Ulrika Hyllert
Förbundsordförande för Journalistförbundet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
