Ekonomer räknar med statliga lönelyft
Statens ekonomi tål löneökningar på samma nivå som andra sektorer har fått. Det konstaterar både Konjunkturinstitutets chef och SEBs chefsekonom.
När den statliga avtalsrörelsen inleddes i juni föreslog Arbetsgivarverket ett sifferlöst avtal utan garanterade löneökningar.
Utspelet skiljer sig starkt från hur arbetsgivare i andra sektorer agerat i årets förhandlingar. För merparten av de 3 miljoner löntagare som ska ha nya löner i år är avtalen redan klara. Uppgörelserna är mycket lika och de centrala avtalen innehåller ökningar på i genomsnitt 1,75 procent per år under två år.
Lönelyft i statlig prognos
ST Press har talat med några bedömare om förutsättningarna för den statliga avtalsrörelsen.
Konjunkturinstitutet, KI, räknar i sina prognoser med statliga löneavtal som hamnar på ungefär samma nivåer som i
näringslivet.
– Ja, och det är förenligt med fortsatt gynnsam utveckling av de offentliga finanserna, säger Mats Dillén, chef för KI.
SEBs chefsekonom Robert Bergqvist drar samma slutsats:
– I våra prognoser över statens finanser har vi lagt in de
lönenivåer som övrig arbetsmarknad har fått. Vår bedömning är att staten klarar de nivåerna och att det inte på något vis äventyrar de statliga finanserna.
Parterna tog ansvar
Finanskrisen gjorde år 2009 till det sämsta ekonomiska året på många år. En allmän bedömning är att parterna har tagit stort ansvar i årets komplicerade avtalsrörelse.
– Men vi har inte facit än, påpekar Robert Bergqvist och tar upp tre parametrar som avgör resultatet:
–Löneglidningen i privat sektor, där SEB räknar med måttliga löneökningar vid sidan av avtalen.
–Produktivitetsutvecklingen, som förväntas återhämta sig och stiga mot samma nivåer som före den kraftig inbromsningen förra året.
–Omvärldens löneökningar, där SEB bedömer att Sverige ligger bra till i jämförelse med viktiga konkurrentländer.
Robert Bergqvist tror också på en liten reallöneutveckling.
Även Mats Dillén gör bedömningen att reallönerna stiger något trots det kraftiga fallet för bruttonationalprodukten förra året.
– Det finns ett starkt långsiktigt samband mellan utvecklingen av produktiviteten och utvecklingen av reallönerna. Bakom oss har vi tre år då produktiviteten fallit. Företagen har ändå betalat ut löner som lett till stigande reallöner. Baksidan är att företagens vinster pressats under finanskrisen och kan behöva återställas, säger han.
Lugnare än många fruktat
På Medlingsinstitutet kan dess chef Claes Stråth andas ut. Avtalsrörelsen blev inte så komplicerad som de värsta scenarierna varnade för.
– Risken fanns att det skulle kunna gå illa, säger Claes Stråth.
Han räknar upp flera faktorer som komplicerade avtalsrörelsens start:
Många avtal löpte ut samtidigt. Industriavtalets löneledande ställning har ifrågasatts. Den annalkande valrörelsen skulle kunna locka politiker att lägga sig i förhandlingarna för att plocka poäng. Därtill kommer att näringslivet hade en exempellös kris.
– Inför avtalsrörelsen fanns fler farhågor än positiva förväntningar. Men konflikterna blev få och sammantaget fungerade avtalsrörelsen väl, säger Claes Stråth.
Men vem är vinnare och förlorare i årets avtalsrörelse?
– Båda parter är vinnare tack vare den låga löneökningstakten, menar Claes Stråth.
Näringslivet tycks klara sin konkurrenskraft och löntagarna verkar få höjda reallöner.
Arbetslösheten består
Däremot väntas den höga arbetslösheten bestå. I KIs prognos är siffran 8,5 procent år 2012.
Trots det anser Mats Dillén att utvecklingen av sysselsättningen i grund och botten har varit bra.
– Vi är förvånade över den tidiga uppgången av sysselsättningen i återhämtningsfasen efter finanskrisen. Normalt skapar tillväxten i detta skede inte jobb, vi brukar ju tala om jobblös tillväxt.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
