Vägen tillbaka går via trädgården

Arbetsterapeut Lena Welén-Andersson tar emot i den lilla röda stugan på det skånska slättlandet. Den är bas och utgångspunkt för ett forskningsprojekt i Sveriges lantbruksuniversitets regi. Hit, bakom grind och häckar, kommer människor efter många års sjukskrivning för att under några veckor vistas i en rogivande trädgård. Grundfrågan för forskarna har varit att se om det hjälper.

Just nu är det extra fridfullt. Verksamheten gör sommaruppehåll, och bara ST-medlemmarna Lena Welén-Andersson och trädgårdsmästaren Fredrik Tauchnitz går och pysslar. Vi sätter oss i det inglasade uterummet med ymnigt blommande rosa pelargoner, och »terapikatten« Stiger – en korsning mellan tiger och snigel, enligt Fredrik Tauchnitz – rullar ihop sig i Lena Welén-Anderssons knä.

I denna vinterträdgård samlas deltagarna i rehabiliteringen varje morgon och tar en kopp te. Dagarna har en tydlig struktur; efter morgonteet tränar man avslappning, sedan blir det trädgårdsarbete eller någon annan aktivitet.

– Vid lunchen låter vi en fjäder gå runt. Bara den som håller i fjädern får tala, och meningen är att man ska berätta om något bra. Det kan vara stort eller smått, en vacker blomma man sett eller en insikt man fått.

Efter lunch är det slut för dagen. I början av den tolv veckor långa behandlingstiden kommer man till trädgården bara en halvdag i veckan, det är vad man orkar med då.

För de människor som kommer till Alnarps trädgårdsrehabilitering är i mycket dåligt skick. De flesta har diagnosen utmattningssyndrom, och de har i genomsnitt fyra och ett halvt års sjukskrivning bakom sig när de kommer till Alnarp. Fredrik Tauchnitz, som hoppade in i

rehabteamet under en period, säger att han nästan blev rädd när han mötte vissa nyanlända.

– Det kom deltagare som var helt askgrå i ansiktet. De sov femton–sexton timmar om dygnet, och kunde börja dagen här med att sova på ett liggunderlag. Men allt eftersom tiden gick fick de mer ork och mer färg.

Skillnad på före och efter

Lena Welén-Andersson framkastar leende att man borde ta bilder av deltagarna Före och

Efter. Även om de inte är återställda efter tolv veckor är skillnaden stor. Rynkor har slätats ut, och man är piggare och gladare.

Vid ankomsten får man fylla i ett formulär om vad man vill uppnå med vistelsen, berättar hon.

– Det kan vara att bli »mindre trött«, »inte så deprimerad« eller »veta vad jag ska göra«. De får också placera in sig på en skala ett till tio i fråga om hur de uppfyller målet. De flesta sätter noll! När de åker härifrån har de oftast inte nått upp till tio, men kanske sju eller åtta.

Av de 120 personer man följt upp efter tre månader var 76 procent helt eller delvis friskskrivna. De arbetade, sökte jobb eller hade påbörjat en utbildning.

Men vad är det då som händer under tiden i trädgården? Den verksamhet som efterhand hittat sina former innehåller naturupplevelser, fysiskt arbete, mental träning, sjukgymnastik och psykoterapi.

– Vi trodde först att det skulle räcka med att så och plantera för att åstadkomma läkning, men vi såg snart att det behövdes andra professionella kompetenser för en fördjupning, säger Lena Welén-Andersson. Kombinationen är bra. Vår psykoterapeut säger att våra deltagare blir bättre mycket snabbare än dem hon möter på sin privata mottagning.

Får lära sig var gränsen går

Deltagarna i trädgårdsrehabiliteringen har ofta varit högpresterande personer som inte har velat se sig själva som sjuka eller svaga. Om och om igen har de rest sig, bara för att smälla in i väggen på nytt. En viktig del i terapin är därför att lära sig att begränsa sig.

Här får de lära sig att säga nej – på ett bra sätt, förtydligar Lena Welén-Andersson. Vidare måste man ta pauser i arbetet och sluta vid ett visst klockslag även om det finns kvar att göra, vilket många har svårt för. Dessutom får man träning i att välja och välja bort. De dagliga valen står mellan en krävande och en mindre krävande aktivitet.

På Alnarp har man lärt sig att känna igen och möta de faser som deltagarna måste ta sig igenom i läkeprocessen. Bland annat är kroppen till en början full av spänningar, som så småningom släpper.

– Det är inte ovanligt att deltagare pekar mot halsen och säger att de inte känner något därunder.

När spänningen minskar och man liksom kliver i sin kropp igen kan man uppleva stark fysisk smärta. Samtidigt blir en del rent ut förbannade.

– De kan till exempel bli oerhört arga på Lena, berättar professor Patrik Grahn, initiativtagare till och ledare för projektet. Det här var lite svårt att hantera de första åren, för man är inte van att möta så mycket aggressivitet.

Nu finns handledning till hjälp för personalen. Deltagare som går igenom en ilskeperiod erbjuds någon hårdför syssla där de kan få utlopp. De kan gräva, vända kompost, spika eller ge sig på ett träd. En deltagare fick en boxboll att slå på.

Även starka känslor av sorg bryter fram när stressen släpper. Insikten kommer om att man drivit sig själv till utbrändhetens gräns. I terapin använder man i allt högre utsträckning symboler och metaforer i sorgearbetet, för att nå känslominnen. Trädgårdens olika delar med sina skilda karaktärer bär på en symbolik som deltagarna omedelbart känner in.

– En symbolisk aktivitet kan vara att man går ut i trädgården och väljer en plats som talar till en, förklarar Lena Welén-Andersson. Man får berätta varför – det kan finnas en bakgrund som betyder mycket.

Vild, kravlös miljö

»Forest garden« eller »Pettsonträdgården«, uppkallad efter barnböckerna om katten Findus, Pettson och deras vildvuxna trädgård, är det område som många föredrar. Det är en liten oslagen ängsmark med ogräs, fruktträd och yviga hallonbuskar. En kravlös miljö.

– Man vill vara i det vilda, konstaterar Patrik Grahn. En vacker, välordnad trädgård kan uppfattas som kravfylld och bli en belastning. Man har faktiskt efterfrågat en riktigt oskön trädgård, nästan en »häxträdgård«.

Vissa deltagare trivs ändå bäst i strikt ordnad natur, har Fredrik Tauchnitz noterat.

– En del föredrar den ordning och reda som finns i köksträdgården, där växterna står på rad och har tydliga skyltar.

Deltagarnas känslor får också sina symboliska uttryck i bildterapin, som bedrivs i en glänta i trädgården. Där finns ställningar att luta målningarna emot, och på marken ligger en stor parabol som man tänder en brasa i vid kyligt väder. Lena Welén-Andersson brukar berätta en saga om en kinesisk man som sörjde att skogen skövlades där han bodde. Han samlade frön till en ny skog och sådde dem.

– Sedan delar jag ut små guldfrön och ber deltagarna att måla sitt eget träd. En kvinna målade också varje dag när hon kom hem. Först var träden alldeles vidbrända, men så småningom blev de ljusare, som pelare. 

Hälsosamt se på natur

Kunskapen är begränsad om naturens läkande effekter. Men det finns vetenskapligt stöd för att den hjälper mot stress.

Ordet paradis betyder park eller trädgård. Människor har i tusentals år tänkt att naturkontakt bidrar till hälsa och lycka. När man på 1700- och 1800-talen byggde sjukhus, mentalsjukhus och sanatorier lade man dem ofta i gröna omgivningar eller byggde stora parker där patienterna kunde arbeta och promenera.

Idén om ett samband mellan natur och hälsa har åter växt sig starkare på senare år, och inom vård och omsorg har ett stort antal projekt om både växters och djurs betydelse genomförts. En inventering i Storbritannien, varifrån man i Sverige ofta hämtat inspiration, hittade omkring 350 projekt som startats under åren 1995–2003.

Av flera skäl är det svårt att få fram entydiga slutsatser på det här området, men vissa resultat anses klarlagda: naturkontakt ökar koncentrationsförmågan och ger återhämtning från stress, och det finns en hälsonytta redan i att se natur. Sängliggande sjukhuspatienter har i flera studier visat sig uppleva mindre smärta om de kunnat se natur utanför fönstret.

Det finns olika teorier om varför kontakt med naturen minskar stress. 

En är att stressade personer är så överbelastade att de har svårt att klara den riktade koncentration som krävs för att lösa uppgifter eller problem. Naturen öppnar i stället för en mindre energikrävande, spontan uppmärksamhet, vilket ger vila och en chans till återhämtning.

Teorin har mycket gemensamt med begreppet mindfulness, som handlar om att vila i nuet och i den spontana uppmärksamheten. 

Grönområden i städer försvinner

Även friska människor mår bättre av att vistas i naturmiljöer. Men i svenska städer byggs många gröna ytor bort.

Stadsbor som har nära till grönområden vistas mer utomhus. De är mer fysiskt aktiva, är inte så feta, upplever mindre stress och har en bättre självskattad hälsa. Det visar bland annat en studie baserad på data från 20 000 skåningar. Deras hälsa har kontrollerats vart femte år, och resultaten har lagts samman med geografisk information.

Det berättar Patrik Grahn, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet. Det finns också undersökningar som tyder på att barns utveckling påverkas positivt av att vara i naturen, och att personer på äldreboenden förbättrar sin koncentrationsförmåga om de får vila ute i stället för inne.

Problemet i vardagen är tillgängligheten, framhåller Patrik Grahn. Grönområdena måste ligga riktigt nära bostaden, inom fem minuters gångavstånd, för att människor ska utnyttja dem. Och i svenska städer har många parker och naturområden byggts bort. Statistiska centralbyrån, som mäter grönområdena med flygfoton, konstaterade i en rapport i våras att de successivt minskat i yta sedan mätningarna startade 1970.

– Vi får inte bara mindre parkmark, utan grönområden vid till exempel skolor och sjukhus försvinner också. På 70-talet hade vi väldigt bra förskoleträdgårdar. Men de som byggdes under 90-talet och som byggs nu är ofta förfärligt dåliga. De gröna ytorna är små, i många fall obefintliga.