Myndigheter måste modernisera it-systemen
Myndigheternas föråldrade it-system innebär en förfärlig arbetsmiljö för de anställda. De begränsar också möjligheten att utveckla nya tjänster, vilket riskerar att undergräva den offentliga sektorns trovärdighet och relevans. En modernisering kommer att kräva att särskilda resurser avsätts för detta, skriver docent Johan Magnusson, som forskar om styrning av offentlig sektors digitalisering.
Statens it-system behöver moderniseras. Forskningen har i flera studier påvisat konsekvenserna av ett föråldrat digitalt arv inom offentlig sektor. De sträcker sig från irritation och försämrad prestation för medarbetare som tvingas klättra in i en digital tidskapsel när de kommer till jobbet, till kraftigt reducerad förmåga att leva upp till medborgarnas krav på digitalt välstånd.
De flesta av oss känner igen oss i den första av dessa konsekvenser – att möta system som knappast är gjorda för användning. Men som forskningen ser det är det den andra konsekvensen som är mest betydande. Särskilt för Sveriges förmåga att leva upp till regeringens högt ställda mål att bli bäst i världen på att nyttja digitaliseringens fördelar.
I forskningskonsortiet Digital Förvaltnings årliga mätning av digital mognad, www.digitalforvaltning.se, baserad på en modell utvecklad på uppdrag av Regeringskansliet, finns tydligt stöd för att det digitala arvet brister. Än mer häpnadsväckande är analysen av aktuella initiativ, där vi ser att en överväldigande majoritet inte är inriktade på att göra upp med detta begränsande digitala arv.
För det är just det begränsande i arvet som skrämmer. Att offentlig sektor med existerande infrastruktur inte kommer att kunna möta ständigt tilltagande krav på hastighet i utveckling. När våra medborgare skriker efter nya digitala tjänster, klarar vi inte av att möta detta behov. Jag, som är helt inbäddad i digitala tjänster från en uppsjö olika leverantörer, kan inte förstå varför det ska vara så svårt att få mina behov tillgodosedda av myndigheter, regioner och kommuner. Varför håller de inte samma kvalitet som andra tjänsteleverantörer? Över tid hotar effekten att bli ett stadigt urholkande av den offentliga sektorns trovärdighet och relevans.
Att det går så sakta att möta nya krav beror på det digitala arvet. Om nya tjänster inte kan byggas på existerande infrastruktur utan enorm handpåläggning, kommer vi inte att kunna agera snabbt. Likaså kommer all handpåläggning som krävs för den nya tjänsten att leda till framtida förvaltningskostnader utöver det vanliga, och till syvende och sist till risker i form av bland annat rättsosäkerhet. Vi kan agera relativt snabbt, men inte utan att dra på oss enorma kostnader och ökad risk.
Positivt är dock att vi nu är medvetna om bristerna, och i ökande omfattning även om att det krävs handling. I skrivande stund håller Riksrevisionen på att sammanställa sin revision av just det digitala arvet inom en samling myndigheter, och min förhoppning är att detta kommer att få effekt på policy. För det kommer inte att räcka för regeringen att säga att detta ska hanteras inom verksamheternas nuvarande medelsramar – det krävs betydande resurser vid sidan av dessa.
Det krävs ett uppdrag till myndigheter, regioner och kommuner om vi skall klara av detta. Om vi misslyckas, kommer vi att riskera att se en urholkning av offentlig sektors relevans, tilltagande driftkostnader och en fortsatt förfärlig arbetsmiljö i form av bristfälliga system.
Johan Magnusson
Johan Magnusson är docent verksam vid Institutionen för tillämpad it på Göteborgs universitet och vid Swedish Center for Digital Innovation (SCDI). Han är avdelningschef för Informatik, och medföreståndare för SCDI. Hans forskning rör digital mognad och styrning av offentlig sektors digitalisering.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
