Arbetsgivare måste ha modet att anställa personer med funktionsnedsättning
Många av våra medlemmar som har nedsatt rörelseförmåga söker jobb som de tror kommer att passa dem bra, men får inte ens chansen att försöka, skriver DHRs förbundsordförande Åsa Strahlemo. Flera undersökningar visar att stat och kommuner är sämre på att anställa personer med funktionsnedsättningar än vad privata företag är, men det går att förändra detta, framhåller hon.
I dagarna presenterades en ny undersökning från SCB som visar något vi på DHR har anat länge – att var tredje person med funktionsnedsättning har känt sig diskriminerad i arbetslivet på grund av sin funktionsnedsättning. Den vanligaste formen av diskriminering dessa personer upplevt är enligt SCBs undersökning att de inte fått ett jobb som de har meriter för.
Det är välbekant för de flesta att Sverige är i stort behov av arbetskraft. Många av våra medlemmar som har nedsatt rörelseförmåga söker jobb som de tror kommer att passa dem bra, men får inte ens chansen att försöka.
Det är en stor förlust såväl ekonomiskt som socialt för samhället, på både kort och lång sikt. Dels för att det finns människor som aldrig får chansen att arbeta och betala skatt som de flesta andra. Men även för att ett arbete betyder så mycket för de flesta. Den som inte känner sig välkommen att delta fullt ut i samhället tillsammans med andra har en ökad risk att drabbas av andra problem, som psykisk ohälsa.
Den förra regeringen har gjort satsningar i form av extra pengar bland annat till de statliga arbetsplatser som öppnat för att anställa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, exempelvis långtidsarbetslösa med nedsatt rörelseförmåga. Det var en bra satsning, men tyvärr är det många myndigheter som inte alls uppfyllt målen.
Det verkar som om statliga arbetsgivare upplever det som svårare än vad det behöver vara att anställa en person med funktionsnedsättning. För egentligen handlar det om tre saker:
Först och främst mod. Den som söker arbetet behöver ha modet att pröva och arbetsgivaren behöver ha modet att våga tänka utanför den snäva normen. Mångfald berikar som bekant, eftersom det ger fler perspektiv, ny kunskap, men också nya lösningar.
Sedan behövs information – ju mer och ju tidigare i anställningsprocessen desto bättre. Väldigt många företag behöver bli bättre på att skriva ut redan i platsannonsen om arbetsplatsen är tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar eller inte. Därmed kan den som söker ett arbete redan från början veta om det är rimligt att söka jobbet utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Många företag behöver även informera sig bättre om vilket stöd det går att ansöka om, oftast via Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan, när de väljer att anställa en person med funktionsnedsättning. Under en anställningsintervju är det också viktigt att få information från båda parter om vad som krävs för att få arbetsmiljön att fungera och vad som kan göras för att åtgärda eventuella hinder.
Den tredje faktorn som behövs är tillit till varandra. Arbetsgivaren behöver lita på att den som söker anställningen själv vet om hen klarar arbetsuppgifterna och ställer de frågor som behövs för att undanröja eventuella frågetecken.
Det är väldigt få som söker en tjänst som de vet inte kommer att vara möjlig för dem att arbeta med. Två personer med exakt samma diagnos på pappret kan ändå ha helt olika förutsättningar. Att enbart anta att det inte kommer att fungera utan att ens ha modet att informera sig om hur det förhåller sig och göra ett försök, det är ett dåligt förhållningssätt. Inte minst eftersom det alltför ofta grundar sig i fördomar och inte i fakta.
Flera undersökningar visar att stat och kommuner är sämre på att anställa personer med funktionsnedsättningar än vad privata företag är. Det är något som går att förändra. Om vi är modiga, informerade och har tillit till varandra så skapar vi förutsättningar för att fler personer kommer i arbete och skapar ett ännu bättre Sverige tillsammans.
Åsa Strahlemo
Förbundsordförande för DHR – Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
