Massuppsägningar skakar USAs statsförvaltning

I slutet av januari landar ett mejl hos två miljoner amerikanska statstjänstemän. Ämnesraden lyder ”Fork in the Road” – ett vägval.

– Det var en ren förolämpning, en attack mot statsanställda, säger Adrian, en tjänsteman som egentligen heter något annat, men inte vill framträda med namn av rädsla för att bli av med jobbet.

Budskapet är tydligt: Prestera på topp – eller säg upp dig. Distansarbete är inte längre tillåtet. Alla ska tillbaka till kontoret om tio dagar. Tjänstemännen uppmanas också att se sig om efter andra jobb, i privat sektor, där de kan ”vara produktiva”.

– Undermeningen är att allt vi gör inte spelar någon roll, att vi inte gör någon nytta och måste bort, säger Adrian.

Stjärnentreprenören och Tesla-bossen Elon Musk har genom en av Donald Trumps presidentordrar fått uppdraget att banta statsapparaten. För detta ändamål har effektiviseringsorganet DOGE, Department of Government Efficiency, skapats. På mindre än en månad har Elon Musk sagt upp tusentals statsanställda, frusit miljardbudgetar och gett unga ingenjörer från Silicon Valley tillgång till datasystem med känsliga uppgifter om amerikanska medborgare.

Juristen Thomas Bondy, med 30 år på justitiedepartementet bakom sig, har följt utvecklingen med stigande oro. DOGE-teamets framfart saknar motstycke, menar han.

– De här grabbarna vill slå sönder allt med slägga. Jag tror inte att de fattar vilka värdefulla institutioner de vill jämna med marken, säger han.

Han har lämnat sin roll som jurist på departementet och undervisar på Washington College of Law. Till skillnad från flera andra som intervjuats för den här artikeln är han inte orolig för att citeras med namn. Han lyfter fram vikten av en professionell kår av statstjänstemän och är orolig för Donald Trumps ambition att politisera statsförvaltningen genom att byta ut kunniga proffs mot Trumplojala personer, inte minst i justitiedepartementet.

– Statsapparaten är inte perfekt, men den är en fantastisk tillgång för USA. Om du inte greppar det förstår du inte vilken skatt det är förrän den är borta, säger Thomas Bondy.

Donald Trump gick till val på att stoppa slöseriet i offentlig sektor, och har stöd från sina väljare. Han är inte den förste presidenten som krävt ett mer effektivt statsmaskineri. Andra administrationer, som de under Theodore Roosevelt och Ronald Reagan, har varit inne på samma linje.

Men omfattningen av och hastigheten i nedmonteringen saknar motstycke. Det gör även Donald Trumps fientliga retorik mot statsanställda.

Adrian, som jobbat 20 år i samma myndighet, beskriver de senaste veckorna som demoraliserande.

– Jag gör inte det här för pengarna – jag skulle tjäna dubbelt så mycket i den privata sektorn. Jag kommer till jobbet varje dag för att jag tror att vi bidrar till ett bättre samhälle, säger han.

Adrian har lämnat jobbet en timme, satt sig i bilen och ringer från sin privata mobil. Han vågar inte säga något om DOGE eller Elon Musk i närheten av sin dator, berättar han. Han är rädd för att vara avlyssnad.

Han har ingen aning om det verkligen är så, men berättar att en statsanställd som skickat ”Fork in the Road”-mejlet vidare till sina arbetskamrater med en syrlig kommentar fick sparken dagen efter. Hade Elon Musks team verkligen koll på vad kollegor skrev i mejl till varandra? Vem som var lojal och vem som inte var det?

– Självklart är jag orolig, jag kommer antagligen att få sparken. Jag har en familj att försörja och framtiden känns skakig, säger Adrian.

Biståndsmyndigheten USAID var en av de första myndigheterna som hamnade under lupp. Donald Trump hävdade, utan bevis, att ”miljarder dollar stulits” och kallade USAID-cheferna för ”ett gäng radikala galningar”. I ett inlägg på X skrev Elon Musk att USAID var en ”kriminell organisation” och att anställda var worms – maskar.

När DOGE-teamet i slutet av januari klev in på USAIDs huvudkontor fick 60 chefer 45 minuter på sig att lämna byggnaden. Ett par veckor senare var hela myndigheten nedmonterad, skyltarna bortskrapade och nästan alla de 10 000 anställda varslade om uppsägning. Utlandsplacerade lämnades i limbo, med motstridiga besked. På hemmaplan fanns det ingen kvar som kunde svara på frågor – kollegorna i Washington var utelåsta från mejl och telefoner.

– Situationen är apokalyptisk, säger en utlandsanställd medarbetare. Först fick vi veta att vi skulle flygas hem inom några dagar, utan chans att förbereda flytt eller ett nytt liv på hemmaplan.

Men ännu värre är den blixtsnabba nedmonteringen av projekt som tagit åratal, ibland årtionden, att bygga upp – skadorna blir oåterkalleliga, säger han.

När John F Kennedy för 60 år sedan grundade biståndsorganet USAID betonade han att det inte handlade om välgörenhet. Biståndet skulle stärka USAs rykte globalt och bidra till nationell säkerhet.

– Vi hade kunnat hjälpa till att skära ned de program de inte vill ha – men samtidigt värnat nationella säkerhetsintressen. Nu är det kört – människor jag arbetar med kommer aldrig att lita på oss igen, säger den utlandsanställde medarbetaren som Publikt talar med.

USAIDs årliga budget på 38 miljarder dollar – en procent av den totala statsbudgeten – finansierar omkring 800 program, från malariavaccin och matleveranser till demokratiarbete. Utrikesminister Marco Rubio har lovat att delar av USAs biståndsprogram ska leva vidare under utrikesdepartementet och att livsviktiga insatser inte ska drabbas. Men tidigare anställda och konsulter är skeptiska. Än så länge har man inte sett några undantag, och biståndspengarna är fortfarande frysta.

– Alla system ligger nere. Att de säger att undantagen gäller är gaslighting – ren verklighetsförvrängning, säger Margaret McCluskey, som är konsult för USAID.

Samma dag som DOGE skickade ut sina första mejl bröts också konsultkontrakten.

Margaret McCluskey är sammanbiten när vi träffas utanför domstolen på Constitution Avenue. Fackförbundet som företräder biståndsarbetarna driver linjen att uppsägningarna är olagliga, och den här dagen lyssnar domaren på argumenten från båda sidor.

Åhörarna i rättssalen är klädda i svart, i en tyst protest. ”För att visa sympati” för dem som förlorat jobbet, som det stod i en flyer som cirkulerat online före domstolsförhandlingen.

Margaret McCluskey har i decennier samarbetat med forskare världen över i ett USAID-finansierat projekt för att utveckla ett HIV-vaccin.

– Det är svårt att beskriva hur det känns när något du jobbat för i snart 30 år riskerar att raseras. Att all den forskning som så många slitit för kanske aldrig får bära frukt, säger hon.

Sedan Donald Trump tog plats i Vita huset och Elon Musk tog sig an uppdraget att hårdbanta statsförvaltningen har kritiken vuxit sig stark.

Elon Musk har beskrivits som den ”mäktigaste byråkraten i USAs historia”. Att världens rikaste man har fått makten att sparka tusentals statsanställda och eliminera bidrag till jordens fattigaste människor sticker i ögonen.

Hans metoder påminner om hur det går till på hans hemmaplan – i techvärlden. När Elon Musk 2022 köpte den sociala medieplattformen Twitter sade han på kort tid upp åttio procent av personalen. Protestvindarna ven då också, men den här gången är det allvarligare, menar kritikerna. Hela statsapparaten står på spel.

– Elon Musk är som en fiskmås. Han skränar, skräpar ned och skiter på allt, säger Miles Townes, som deltar i en demonstration framför en av de fyrkantiga grå myndighetsbyggnaderna längs Pennsylvania Avenue.

”We don’t want your tech solutions, we just want our constitution”, skanderar demonstranterna och hötter med skyltar med glåpord mot Musk – vi vill inte ha dina tekniklösningar, vi vill bara att vår grundlag ska följas.

De senaste veckorna har flera stämningar lämnats in i syfte att stoppa DOGEs framfart. En av dem gör gällande att själva effektiviseringsorganet strider mot lagen och att alltför stor makt har lagts i händerna på ett gäng icke folkvalda personer.

Samtidigt stegras oron över hur Donald Trump kommer att agera när flera av stämningarna till slut når Högsta domstolen. Flera bedömare befarar att presidenten inte kommer att dra sig för att skapa en konstitutionell kris och sätta den gängse maktdelningen mellan presidenten, domstolarna och kongressen ur spel.

– Det är i så fall en unik situation som USA aldrig stått för tidigare, säger juristen Thomas Bondy.

Vid en presskonferens i Ovala rummet i Vita Huset fick Donald Trump frågan om han tänker böja sig för domstolarna, även om besluten går honom emot.

– Ja, men jag kommer att överklaga, svarade han.

Presidenten har tidigare riktat kritik mot domstolarna i ett tonläge som är mycket ovanligt.

”Aktivistiska och starkt politiska domare försöka bromsa oss eller stoppa oss”, skrev han på sin egen plattform Truth Social.

Nyligen publicerade han ett nytt kryptiskt inlägg, där han ekade Napoleons ord: ”Den som räddar sitt land bryter inte mot någon lag”.

Thomas Bondy konstaterar att en president har långtgående makt i tider av kris. Men, understryker han, det måste handla om en reell kris, som en militär invasion av främmande makt. Presidentens subjektiva upplevelse av att nationen är i fara är inte tillräckligt, förklarar Thomas Bondy.

– Det känns som att vår nation lajvar ett avsnitt av dokusåpan ”The Apprentice”, där Trump gör det han är mest känd för – pekar med hela handen och säger: ”Du har fått sparken!”