Chefer måste lära sig de »nya« föreskrifterna
Det är dags att cheferna lär sig vad som står i föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö.
Jag blir galen! Det är två år sedan föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö kom, och många pratar fortfarande om dem som nya. De är inte nya! Chefer ska kunna dessa som ett rinnande vatten.
Under de gångna veckorna har jag varit ute på flera arbetsplatser och pratat med medlemmar som vittnar om att så inte är fallet.
På en stor myndighet träffade jag en medlem som jobbar i ett team på sex personer. Hen berättade att en vecka skulle två medarbetare vara borta av olika skäl. Då frågade chefen de fyra kvarvarande – hur ska vi lösa detta och fortfarande uppfylla de mål vi har inom gruppen?
Den frågan är helt felställd och oberättigad om man har läst tionde paragrafen, punkt fyra, i föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö. Det är chefen som ska svara på frågan vad de inte ska göra den aktuella veckan, eftersom två ur arbetsgruppen är borta.
Enligt föreskriften är det alltså arbetsgivarens – chefens – skyldighet att se till att arbetstagarna känner till vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tillgänglig tid inte räcker till för alla arbetsuppgifter som ska utföras.
Innan föreskrifterna kom kunde chefen svara undflyende på frågor om vad som inte ska göras i dagens inte bara slimmade, utan rent anorektiska organisationer. Det kan de inte i dag. Arbetstagare har rätt att ställa frågan om vad de inte ska göra, och cheferna är skyldiga att svara på det.
Det jag talar om nu är den återkommande »regelbundna« frånvaron, att folk är borta från jobbet nu och då. De är sjuka, vabbar eller på kurs. Självfallet kan man använda sig av övertid vid arbetstoppar. Men det ska vara ett undantag.
Kan inte din chef svara på frågan måste hen i sin tur vända sig till en högre chef som kan svara.
Det är egentligen ganska enkelt. Det är inte människors arbetsinsats som ska skruvas upp – det är målen som ska skruvas ned.
Tomas Fröstberg är ombudsman på ST.