Så kan facket klara krisen
Fackförbunden tappar medlemmar i rasande fart. I förra numret av ST Press berättade unga oorganiserade hur de ser på facket. Här svarar fyra förtroendevalda på om de känner igen sig i beskrivningen.
På två år har antalet fackligt anslutna löntagare minskat med åtta procent. Störst är nedgången bland unga. I förra numret av ST Press (12/09) säger en av de intervjuade: »När jag tittar på vad jag skulle få för medlemsavgiften så ser jag faktiskt inte att jag skulle få någonting«. En uppfattar facket som ”gamlingar som gnäller om småsaker”. Andra kommentarer är: »jag förhandlar hellre direkt med chefen«, och om kollektivavtal: »det är jättebra, men avtalen gäller ju mig också, även om jag är oorganiserad«.
I samma nummer säger STs ordförande Annette Carnhede att facket har en läxa att göra. Hon menar att facket har missat något i sin grundläggande roll att föra debatten på arbetsplatserna. »Det har blivit vi och dom. Facket måste vara vi«, säger hon.
Vi har bett fyra av STs förtroendevalda kommentera artiklarna:
Mikael Andersson, Posten:
– Jag känner igen väldigt mycket av det som kommer fram i artiklarna. Det är svårt att nå ut till unga människor. Det beror dels på att många har dålig kunskap om facket och kollektivavtal. Men det beror också på att facket har en föråldrad organisationsstruktur, som inte har förändrats i takt med omvärlden. Vi pratar från talarstolar, som inte uppmuntrar diskussion.
– Unga är vana att kunna diskutera här och nu, utan formella strukturer. De vill inte skicka in en motion nu, som ska behandlas på en kongress om flera år. De har ofta tillfälliga anställningar. Därför behöver vi ha mer fokus på arbetsmarknaden och inte bara på arbetsplatser.
– Vi behöver också bli bättre på att synliggöra allt det jobb vi gör bakom lyckta dörrar. I dag sker omorganisationer väldigt ofta och de tar tid för förtroendevalda. Vi behöver visa vad det är som vi gör där innanför dörrarna.
Karin Molander Gregory, Folkhälsoinstitutet:
– Vi har flera unga medlemmar, så jag tycker inte att det är svårt att rekrytera just dem. Svårigheten på Folkhälsoinstitutet är snarare att akademikerna ofta väljer att vara med i Saco.
– ST är jättestarkt inom administration och IT, men bland utredarna är det svårt. Många av de nyanställda är ju just akademiker. Det är svårt att vara ensam ST-ansluten i ett sammanhang där övriga i gruppen är med i Saco. Det blir en ganska tung börda. Vi skulle behöva utarbeta strategier för hur vi når fram till Sacomedlemmarna, till akademikerna.
Annika Aronsson, Högskolan i Kalmar:
– Jag tror att det är en myt att unga är motståndare till facket. Men vi är för dåliga på att diskutera fackliga frågor och facklig politik med dem. Hinner vi gå ut och prata får vi nya medlemmar, men om vi bara skickar ett brev så får det ingen effekt. Samtalet är avgörande för rekryteringen. Men lokalt är det svårt att få tillräckligt med resurser och tid för rekrytering. Vi skulle behöva fler extrainkallade rekryterare.
– Tyvärr tror jag att Annette Carnhede har rätt i att facket på många håll har blivit »dom« i stället för »vi«. Alltför många har jobbat heltid fackligt under många år och tappat förankringen.
Per Sunneborn, Kriminalvården:
– Jag såg att det var negativa nyheter och därför läste jag inte artiklarna. Jag tycker att det är bättre att fokusera på det positiva. Vi har en bra rekrytering inom Kriminalvården, och bra åldersspridning bland medlemmarna. Sedan 2007 har avdelningen ökat med 500 medlemmar.
– Men det är inget hokus-pokus. Visserligen har vi särskilda ungdomsrekryterare på vissa håll, unga värvar unga och talar samma språk. Hemligheten är ett bra fackligt arbete. Varenda medlem ska känna sig sedd.
– Ut på fältet, ut från sammanträdesrummen och möt medlemmarna. Det ska vara roligt att ha ett uppdrag. Mötet som sker bland medlemmarna längst ut – det är det som är facket!
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
