Lågstatusjobb viks för invandrare
Mer mångfald i samband med rekrytering har konstaterats i Stockholm jämfört med Malmö. Men i båda städerna får utländsk arbetskraft lågstatusjobb.
Skillnaden Stockholm–Malmö kan till en del förklaras med olika rekryteringspolicy. Denna och övriga slutsatser dras av forskare på Arbetslivsinstitutet, där man satsat särskilt på att forska kring storstädernas arbetsmarknad.
En av forskarna, Anders Neergard, har tittat på varför och hur ojämlikhet skapas genom rekrytering. Enligt honom leder föreställningar om kultur, etnicitet och ras till att personer med utländsk bakgrund utesluts och underordnas, vilket han kallar en rasifieringsprocess.
Han menar att vissa lågstatusjobb till och med skapas just för ”rasifierade grupper”.
I sin studie har han intervjuat personalchefer och enhetschefer i storstadskommunerna. Det visar sig att de känner till policyformuleringar kring mångfald men ofta inte verktygen som kan öka mångfalden, till exempel handledningar.
Diskriminering i samband med rekrytering gäller också kön, konstaterar Anders Neergard. Rasifierade kvinnor beskrivs genom att man betraktar deras kompetens som en traditionell omsorgsroll, ”de har det i sig”. Rasifierade män beskrivs ofta som problem när de jämförs med föreställningar om den svenska jämställda mannen.
Även om en kompetent sökande oftast får ett jobb betyder det inte nödvändigtvis att den mest kompetenta rekryteras. Snarare blir det en som ”passar in”. Valet sker subjektivt och det är stor risk att det leder till en rasifierad diskriminering, menar Anders Neergard.
Forskningssatsningen kring storstädernas arbetsmarknad presenteras i dag i antologin Kors och tvärs.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.