Skvaller på högsta nivå
Vem skulle inte vilja ha en berättare i sitt kök? Tänk någon som sitter med en kopp kaffe framför sig och drar historia efter historia, medan du själv tömmer diskmaskinen och skalar lök. Ibland försvinner du i egna tankar när det blir lite tråkigt, men oftast hummar du gillande. Vissa författare är sådana berättare.
- 4321. av Paul Auster är en tegelstensroman med ett myller av historier. Auster är berättaren som ger allt; här finns både psykologiska djupdykningar, komiska slängar hit och dit, exakta tidsmarkörer och en skildring av några av de viktigaste politiska händelserna i Amerika. Den unge mannen som vi får följa i romanen heter Archer och hans livshistoria finns i fyra olika versioner. Fyra siffror i titeln, fyra delar i boken och i varje del fyra kapitel med olika varianter på samma tidsperiod i Archers liv. Det hela kan verka lite rörigt, men den som bara accepterar denna märkliga berättarteknik blir rikt belönad. Det enda som gör mig lite uttråkad är alla sportskildringar, då låter jag blicken snabbt glida över sidan tills det blir dags för något intressantare. (Albert Bonniers förlag, översättning Ulla Roseen)
- Gruppen. av Mary McCarthy är omistlig för alla som gillar skvaller av det högkvalitativa slaget. Det gör inget att personerna är uppdiktade, deras liv är så intressanta att man genast vill veta allt – vad de hade på sig, vem de låg med och vad som sedan hände när allt gick överstyr. Detta är en klassiker, en underbar kollektivroman om åtta unga kvinnor i trettiotalets New York, så rolig och välskriven att det blir som filmsnutt efter filmsnutt i huvudet och man vill gråta och skratta. Boken har sålts i miljonupplagor och det är upplyftande att tänka på alla läsare (kvinnor) som fått kraft av dessa superurbana romanfigurer som alla tillåter sig så mycket. McCarthy klär av dem inpå bara skinnet och visar upp även de smutsiga trosorna, den där lösa i hullet-kvinnligheten som så ofta gör oss till förlorare. Här är de alla försvarade och älskade av sin upphovskvinna och det är just det som gör hela skillnaden. (Bonnierpocket, översättning Amanda Svensson)
- Förlåten. av Agnes Lidbeck gör mig betryckt. Den har fått lysande recensioner och författaren ses nu som ett stort litterärt stjärnskott. Men låt mig få återkomma till de smutsiga trosorna och blottläggandet av den där kvinnligheten. Den försvaras aldrig av Lidbeck utan ställs bara ut, som vid skampålen. Hennes båda romanfigurer är skildrade utan lojalitet och kärlek och blir därför platta på ett sätt som gör mig ganska ointresserad. (Norstedts)
Sanna Töringe är kulturjournalist. hon tipsar om böcker i Publikt.