Nam Le skriver de bästa novellerna

KULTUR: BÖCKER2010-05-04

Sanna Töringe om författare vars röst finns där bara för henne, förtrolig, ibland nästan viskande.

Somliga böcker är som filmer man sugs in i. Härligt, men härligare ändå är nog de läsupplevelser som är likt intima samtal. Författarens röst finns där bara för mig, förtrolig, ibland nästan viskande. Så kändes det att läsa Per-Olof Enqvists Ett annat liv, som nu finns i Norstedts pocket. Jag njöt av varje stund tillsammans med den långe före detta alkoholisten från Hjoggböle.

Så är det också med österrikiskan Friederike Mayröcker. Hennes bok har den magiska titeln Och jag ruskade en älskling. Den är utgiven på Ellerströms och fint översatt av Ulla Ekblad-Forsgren. Det är en gammal kvinna som skriver, om längtan, bekymmer, fantastiska tankar och inte minst om språket, som kan vara så flygande roligt, smeksamt, lurigt. Gertrude Stein och Jacques Derrida finns där nästan ständigt närvarande, som samtalspartners för författaren, och som referenser. Det blir aldrig arbetsamt att läsa, man kan slinka igenom intellektuella svårigheter och ta fasta på cykelsadelskydd, lösa lappar som fladdrar och Gertrude Steins lilla hund, som förresten hette Gina. Jag läser i små stycken, inte för att spara mig, utan för att spara boken. Jag ville att den skulle räcka länge, men när den tog slut kunde jag bara börja om från början, precis som i ett samtal.

                                                         — •l• —

Det finns en hyllningskör som jag gärna önskar delta i. Båten av Nam Le, utgiven på Natur & Kultur i översättning av Ylva Mörk, är, som alla kritiker också tycker, rätt och slätt fantastisk. Jag vill ge den till min mamma, till mina vänner och till mina barn, för att få glädjen att dela upplevelsen med dem. Denna novellsamling är varken film eller samtal utan en resa, från kontinent till kontinent. I första berättelsen ger författaren en välriktad karatespark till den litterära världen, där ett slags etnoporr kan kittla gott i försäljningslistorna. Nam Le vill inte vara klassad som vietnamesen som skriver om båtflyktingar, även om han faktiskt gör det i en av novellerna. Han vill rätt och slätt vara författare, trots sin utomeuropeiska bakgrund. Han rör sig hemtamt kring beställningsmördare i Colombia, bland tonåringar i en fiskeby i Australien och tillsammans med svartklädda kvinnor i Teheran. Jag kan inte komma på någon nu levande novellförfattare som är bättre än Nam Le. Och nu skriver han på en roman…

                                                           — •l• —

Huvudstupa dyker jag ner i Jean-Christophe Grangés En mässa för de döda. Det är en lagom tjock deckare, eller kanske snarare thriller, utgiven på Albert Bonniers förlag i översättning av Cecilia Franklin. Det bästa är personskildringarna. De två snutarna, för det är snutar de är, tar sig likt bulldozers fram mot mördare och brottets slutliga lösning. Den ene är en grov, fördomsfull pensionär med smak för honungsdrypande baklavas. Den andre ung, snygg och heroinberoende, på avgiftningskur, men ständigt påtänd på hasch. Det är skitigt och blodigt i brottets Paris och jag gillar det skarpt!

Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i ST

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA