Malliga män vid sina vedstaplar
Roy Jacobsen är författare och vedhuggare. Bara till eget hushåll, men ändå. Han uppträder i denna krönika både med en rolig inledning till en bok om ved, samt med en drabbande roman om ånger. Yxan är närvarande både här och där.
Ånger. Det handlar om en äldre man som suttit lång tid i fängelse, kanske för något han inte har gjort. Det verkar spela mindre roll, eftersom han ändå säkert gjort sig skyldig till något. Hans dotter Marianne saknar honom ur djupet av sin flicksjäl, men som vuxen kvinna tar hon avstånd. Det är hjärtskärande. Det är sant som förlaget skriver, att norrmannen Roy Jacobsen är en av Nordens stora. Hans förmåga att mana fram människor, framför allt män, är enastående. Hans Larsen, mannen som suttit i fängelse, men som också kan gräva i trädgården och hugga ved, är verkligen fullvärdigt skapad med alla sina sinnen, känslor, kött och blod. (Norstedts, översättning av Staffan Söderblom)
Ved. Lars Myttings bok har en lång och viktig undertitel som lyder allt om huggning, stapling och torkning – och vedeldningens själ. Den är ingen höjdare för mig, mitt intresse vad gäller ved är lika med noll, men min man trycker den till sitt bröst och påstår att det är en mycket lugnande läsning. Jag letar efter själen och hittar den möjligen i de belåtna leendena hos alla de män som finns på bild i boken, tillsammans med sina jättelika vedstaplar. Men jag får passa mig nu. Jag hugger själv ingen ved men vill gärna ha eld, både i kakelugn och kamin. (Natur&Kultur, översättning av Ulf Gyllenhak)
Det som inte växer är döende. Att välja en debutant är alltid ett vågspel. Men denna gång blir det bra. Jesper Weithz kommer med en isande kall civilisationskritik i form av en thriller. Hur kan saker och ting bara hända? Vi blir alltid lika förvånade, oavsett om det är en tsunami i Thailand, ett rånöverfall i Ryssland eller en översvämning på just den plats på andra sidan jorden som vi har valt som semesterort. Den dagen när maten inte längre står framdukad blir det katastrof. Här är det Henrik och Lotta som ska försöka vara lyckliga hela livet och kanske allt hade kunnat gå bra om inte… Jesper Weithz ser arg ut på författarporträttet i boken, det är bra. Hoppas han fortsätter att elda under sin vrede. (Natur&Kultur)
De förryckta kusinerna och andra historier. Liten fin till slut. Extra vacker och hemsk. Vet ni kanske inte vem Edward Gorey är? Tecknare och märklig historieberättare. (Sanatorium Förlag, översättning av Erik Andersson)