Kött och ben på känd antinazist
Eftersom jorden, enligt mayaindianerna,ska gå under den 21 december i år, tar denna spalt inte upp de kommande julfilmerna, det vore ju lite fruktlöst… Men färden fram mot dopparedagen flankeras av ett gäng stadiga sevärdheter.
Argo. 1979 intas den amerikanska ambassaden i Teheran av revolutionära iranier, ett långt gisslandrama tar sin början och får sedermera en spektakulär upplösning, som länge var dold för vanliga dödliga. Ben Affleck har regisserat den här spännande, verklighetsbaserade thrillern och visar återigen att även en medioker komedi- och actionaktör kan bli en begåvad filmmakare. (Bio 23/11)
Dom över död man. Jan Troell är en regissör full av integritet som gärna berättar om människor med samma personlighetsdrag. Här handlar det om redaktören Torgny Segerstedt, mannen med den rakaste ryggraden i andra världskrigets Sverige, vars häcklande av Adolf Hitler gav den svenska makteliten svåra sömnbesvär. Troell berättar i maklig takt i svartvita bilder och sätter kött och ben på den mytomspunne dissidenten. (Bio 7/12)
The Hobbit. Det har tagit tid, lång tid, det har gått åt pengar, mycket pengar, regissörer har bytts ut och naturen har krånglat, men nu kommer då äntligen filmatiseringen av Tolkiens förhistoria till Sagan om Ringen. Precis som med den globala Ringen-succén är The Hobbituppdelad i en trilogi som lanseras med en för maximal kommersiell utdelning väl avvägd frekvens. Mikael Persbrandt, som spelar björnmannen Beorn, lär dyka upp först i tvåan nästa år och den som suktar efter att få se upplösningen på hobbiten Bilbos äventyr får vänta till 2014. (Bio 12/12)
Rust and bones. Jaques Audiard slog igenom stort 2009 med den hårda fängelsefilmen En profet. Nu är han tillbaka med en udda skapelse där en brutal och infantil man träffar en kvinna som är späckhuggardomptör (!) (tänk delfinariet i Kolmården, fast med tunga tumlare med vassa tänder). Audiard satsar högt med en film kommen från gränslandet mellan realism och romantisk melodram. Inte riktigt samma självklara framgång som En profet,men nära nog. Och man kan aldrig överskatta glädjen att se en genuint egenartad historia. (21/12)