Indisk matlåda får fart på livet
Film är nyttigt. Eller kan i alla fall vara det, den kan föra oss närmare en nationalitet eller mentalitet som vi annars aldrig skulle ha kommit i närheten av. Nya perspektiv, kort sagt.
- The Lunchbox, ett indiskt feel good-drama, ger oss onekligen just det, på en underhållande På spåret-nivå. Jag fastnar nämligen obönhörligt på filmens grundpremiss, som för en infödd Bombaybo sannolikt är lika självklar som en ko på gatan: I denna multimiljonstad har man ett mycket intrikat transportsystem som ser till att den mat som hemmafrun tillreder på morgonen når mannen på hans kontor, lagom till lunchtid (om någon kom på tanken att i stället ta med sig en macka till jobbet, skulle en hel industri rasa ihop). En uttråkad och hunsad hustru får, via en fellevererad matlåda, kontakt med en dyster änkling som blir till sig i trasorna över hennes kokkonster, och en platonsk romans tar form. (Bio 25/4)
- Room 237. I den här dokumentären borrar sig ett gäng filmfantaster in i Stanley Kubricks skräckfilmsklassiker The Shining. Nya synvinklar, knäppa konspirationsteorier och hög nördnivå i en inte alls livsviktig men klart underhållande filmanalys. (Dvd 14/5)
- Divergent är en av många amerikanska dystopier som ramlar in nu under yster vår- och sommartid. Precis som i Hunger gamesbygger detta på en populär boksvit. Även här är det framtid i en totalitär stat, där ungdomar tvingas fajtas mot varandra. Dessutom är den likartat fyrkantigt formad för att fålla in så många kids som möjligt till biograferna. Eller möjligen till kyrkorna. Här finns nämligen en kysk, smygande kristen ton som gör Divergentsnäppet svårare att tolerera för en sekulär svensk. Se det som en varning. (Bio 30/5)
- Miss Violence är en grekisk, stram och… ja, rent ut sagt vidrig historia om en dysfunktionell familj, hårt styrd av en maktfullkomlig morfar. En slående allegori över det krackelerande grekiska samhället? Absolut. Dessutom en snygg och mycket väl dramatiserad berättelse – men likväl hemsk på Kapten Klänning-vis. Man bör som bekant inte skjuta budbäraren, men just i det här fallet kan jag tänka mig att göra ett undantag. Film är kanske inte alltid nyttig ändå. (Bio 9/5)
Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.