Design-Departementet
»Wow!« Det är den naturliga reaktionen hos en besökare i det danska kulturministeriet. Ministerns förkontor är inte bara en arbetsplats, utan också en levande utställning.
Idén föddes 2004. Ett departement som ansvarar för att främja dansk design och ansvarar för landets designpriser borde väl ändå utstråla mer kultur, design, kreativitet och inspiration än ett vanligt lysrörs- och pärmsnurrekontor? Sagt och gjort. Det danska kulturministeriet anlitade formgivarkometen Louise Campbell och möbeldesignern Marianne Britt Jørgensen för att skapa en ny inredning.
Louise Campbell har berättat att de två gavs fria händer. De hade till och med egna nycklar och kunde komma och gå som de ville, »som i en småstad«.
Grundlig research
Arbetet inleddes med noggranna intervjuer med personalen. Det första som sedan rök var alla mellanväggarna. Den stora luftiga sal som då framträdde – ursprungligen en lagerlokal från 1800-
talet – delades i stället in i fem zoner med hjälp av stora, öppna metallramar, som gör det möjligt att avskilja ytor med hjälp av gardiner.
Varje zon fick en genomgående färgsättning utifrån den aktivitet som skulle pågå i den.
I den rosa zonen sitter assistenterna som har hand om ministerns kalender och hanterar alla oväntade händelser. Minister- och ledningssekreterarna sitter i stormens öga, den djupröda zonen, där dagens mötesschema läggs upp. Kontorschefen har sin beiga zon mitt i rummet för maximal överblick. Avdelningschefssekreterarna, som behöver vara lugna och samlade, har en isblå zon. Den ofrånkomliga maskinparken fick en egen, grå zon.
Längs hela rummets långsida löper en blå matta, ända fram till ministerns dörr längst bort. En resa som gärna får höja besökarens puls en aning, tycker Louise Campbell.
Mitt i denna skapelse arbetar Charlotte Wilsbech Andersen, sekreterare till departementets två avdelningschefer. I den isblå zonen, strax innanför ingången, kan hon från första parkett beskåda besökarreaktionerna.
– Det blir alltid någon form av »wow«, berättar hon. Folk får ofta ett omedelbart behov att säga något, prata med någon.
Tröttnar inte
Själv har hon arbetat i lokalen sedan 2008 och har inte ens börjat tröttna ännu.
– Jag älskar färg, inredningen gör mig glad, säger hon. Åtminstone hälften av tiden. Andra hälften är jag för upptagen, eller är bordet så fyllt av papper, att jag inte ser färgerna.
Intresset för rummet är fortfarande stort, fem år och tre ministrar efter invigningen. Det är mycket spring.
– De flesta i huset gillar att ta med sina besökare på en extra tur till det berömda kontoret. Och sin familj och sina vänner. Ibland ringer designlärare och vill ta med sig hela klasser. Det händer att man känner sig lite som ett exotiskt djur på zoo.
Ändå känner hon sig inte begränsad av någon rädsla att förstöra designen med sina egna prylar.
– Nej, men ibland när pappershögarna växer måste vi göra små städruscher, så att besökarna ska kunna se inredningen.
Egentligen är det bara en sak hon vill ändra.
– Jag skulle vilja ha fler skrivbordslådor. Nu har jag bara en.
Om Louise Campbell
Född: 1970
Utbildad: London och Köpenhamn.
Uppdragsgivare: Holmegaard, Stelton, Muuto och Royal Copenhagen med flera.
Utmärkelser: Prins Eugenmedaljen 2009, Bruno Mathssonpriset 2007 med flera.
Representerad: Bland annat på Museum of Modern Art i New York.
Motto: Börja alltid från scratch. Hitta kärnan i frågan. Våga vara annorlunda.
Louise Campbell – designer
Är du det minsta inredningsintresserad har du säkert sett hennes
grejer: Prince chair, en stol i stål, neopren och filt, tillägnad
kronprins Fredrik. Eller lampan Collage i laserskuren akryl för Louis Poulsen, som släpper igenom ljuset som trädkronor släpper igenom solen. Eller hennes små askar, Cammeo, för Kähler, i vitt benporslin med fiffiga skåror för färgglada gummiband. Alltid lekfullt och experimentellt, ofta med utgångspunkt ifrån det vardagliga, men skruvat ett extra varv.
Från egna studion i Köpenhamn designar hon allt från möbler och lampor till porslin och smycken. Eller installationer, som Blah, Blah, Blah, 2008, där hon skapade ett mötesrum där varje yta täcks av ord. »Med fokus på alla ord som används på möten, av vilka bara en bråkdel har någon betydelse.«