Christian Örjestål: Sockersött av nyskapande gubbar
Vad ska man säga om The Flaming Lips? Det är inte helt enkelt att sätta fingret på vad som är så frestande med den här gruppen av farbröder. Men trots att bandet bildades för drygt 23 år sedan känns de fortfarande fräschare och mer nyskapande än de flesta rockgrupper av i dag.
Sedan starten har de släppt några fantastiska, några inte lika fantastiska och några ganska dåliga album. Den senare halvan av deras karriär är den mest lättillgängliga och bjuder även på gruppens bästa ögonblick – där speciellt skivan The soft bulletin från 1999 står ut som deras främsta.
Nya skivan At war with the mystics är en psykedelisk liten godbit som blandar Pink Floyd och Prince med sockersöta melodier och teologi. Med singelspåret The yeah yeah yeah song har de, med robotliknande do-wop körer och en exploderande refräng, skrivit sin mest direkta popsång någonsin.
Min gode vän Bill Whitten berättade att när The Flaming Lips spelade live i New York för några veckor sedan så hade de aliens på den ena sidan av scenen och jultomten på den andra. Vad de representerar är inte självklart men min, och Bills, tolkning är scientologer på den ena sidan mot kristna på den andra och The Lips i mitten. Vem som vinner? Det återstår att se.
•l•
KLASSIKERN The Gosdin Brothers Sound of goodbye är en förbisedd pärla för alla som uppskattar sin country. Bröderna, Vern och Rex, spelade in en enda skiva tillsammans men innan dess hade de spelat med både Chris Hillman och Gene Clark så kopplingarna till The Byrds var påtagliga. Vern kallades populärt för The voice – rösten. Och det är just Verns röst som gör att The Gosdin brothers står ut än i dag. Få sjunger med samma känsla och övertygande styrka som Vern Gosdin på Sound of goodbye. En fantastisk skiva!
•l•
SKÖNT! Det är fem år sedan sist men nu är Built to spill tillbaka. Vad Doug Martsch och hans vänner gjort sedan sist vet jag inte men nu är de hjärtligt välkomna tillbaka. Med skivan You in reverse har de gjort sin mest komplexa och samtidigt mest lättillgängliga skiva någonsin. Doug Martsch sjunger bättre än tidigare och gitarrspelet på skivan har lyfts fram med millimeterprecision. Ljudbilden är symfonisk – nästan lite proggig – med ett furiöst driv som väntar bakom hörnet. Det är som om Neil Young gjort en skiva tillsammans med Dinosaur Jr och Mercury Rev. Och det låter precis, på pricken, rätt.
•l•
OSKÖNT! The Streets senaste singel When you wasn't famous är vårens mest förutsägbara låt där Mike Skinner uppgivet berättar hur komplicerat allt har blivit sedan han blev megastjärna. Stackars Mike.
•l•
MYSPACE Det är på webbplatsen Myspace.com man hittar den bästa nya musiken i dag. Australiensiska The Flairz består av Scarlett, John och Dion. De är typ tolv år gamla – och de
är overkligt tuffa. Allt blir lite mer logiskt då
det visar sig att John och Dions pappa är
poplegenden Dom Mariani (DM 3, The Stems). Missa inte:
www.myspace.com/theflairz .
AV CHRISTIAN ÖRJESTÅL