Po Tidholm: Staten måste ta ansvar för att landet ska leva
De statliga och offentliga jobben borde vara ryggraden i den lokala arbetsmarknaden som gör att skolor, hotell och serviceinrättningar överlever, skriver krönikören PO Tidholm. Ansvaret ligger på regeringen.
Svensk landsbygd har förlorat över 14 000 statliga arbetstillfällen sedan 2006, och tendensen håller av allt att döma i sig. Urbanisering är en global trend, och ingenstans i Europa rusar den så fort som i Sverige. Samtliga landsbygdslän tappar befolkning till storstäderna.
Det här är känt, och något det tjatas om på P1 ibland. Men det är dessvärre en fråga som är nästan omöjlig att väcka politisk opinion kring; landsbygdsfrågor är erkänt svåra att få upp på agendan, det är som att de inte längre angår den samhällsbärande klassen.
Och det stämmer ju, för i sakens natur ligger att den samhällsbärande klassen försvunnit från landsbygden – en direkt konsekvens av just de förlorade statliga arbetsplatserna. Det pågår en omfattande demografisk omstöpning av Sverige. Akademikerna, tjänstemännen och den kulturintresserade medelklassen lämnar i en strid ström landets mindre samhällen, småstäder och byar.
Staten är inte den enda boven. Teknikutvecklingen, centraliseringen och rationaliseringarna inom såväl verkstadsindustrin som de råvaruintensiva näringarna har givetvis också en enorm betydelse. Hundratusentals jobb har avskaffats eller försvunnit utomlands.
Mindre omdiskuterat är att också arbetstillfällen för högskoleutbildade försvinner i de råvaruintensiva och tekniktunga verksamheterna. För när skogsnäringen fortfarande hade lokalt anställda huggare fanns det också jägmästare, skogvaktare och kontorspersonal ute i bygderna. I dag förvaltas skogen från Solna, om man har tur. När Sandvik nyligen flyttade sitt huvudkontor till Stockholm, och Felix nu lämnar Eslöv, raderas en hel samhällsklass i ett slag ut från kommunens befolkningssammansättning.
Det här får givetvis effekter på en lång rad områden. Förutom att generera viktiga kommunalskatteintäkter driver landsbygdens utbildade medelklass på för kvalitet i skolan, för välfärden och för ordning i den lokala demokratin. Medelklassen bär upp kulturlivet, fixar bra utlåningsstatistik på biblioteken och håller teatern under armarna.
När samhällstjänster i allt högre grad ska tillgodoses av privata utförare, och konsumentmakt snarare än offentliga krav på utförarna ska avgöra hur marknaden ser ut, då kollapsar servicenivån på landsbygden. Dels för att marknaden blir för liten men också för att konsumenterna är för maktlösa för att det ska funka.
Staten ska givetvis se till att balansera ojämlikheten mellan stad och land och i möjligaste mån kompensera för bristen på service och attraktivitet genom att värna de statliga jobb som finns. Helst också skapa fler. De statliga och offentliga jobben borde vara ryggraden i den lokala arbetsmarknaden och vara det som gör att butiker, skolor, hotell och serviceinrättningar överlever.
Det ansvaret måste nästa regering ta, vilken det än blir.
Po Tidholm är frilansjournalist, kritiker och författare till boken »Norrland«. Han sommarpratar 29 juli.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
