Jonna Sima: Människorna i Jönköping visar vägen
Det räcker inte längre att bara vända ryggen till och hoppas på att det går över. Många höjer nu rösten med samma budskap: Inga rasister och nazister på våra gator eller i parlamenten, skriver Jonna Sima.
För mig har Jönköping varit mest känt som centrum i det svenska bibelbältet. Eller »Smålands Jerusalem«, som det kallas. Efter första maj 2014 kommer jag också att förknippa staden med civilkurage och mod.
När nazistiska Svenskarnas parti fick tillstånd att demonstrera i Jönköping på första maj uppmanade polisen invånarna att stanna hemma för att undvika konfrontationer. Jönköpingsborna valde att i stället agera på magkänslan. Deras protester och sittdemonstrationer i vägen för nazisterna samt – inte minst – de kristna församlingarnas mäktiga gemensamma aktion att låta kyrkklockorna ringa och varna för fara gav eko över stora delar av världen.
Den arabiska nyhetskanalen al-Jazira rapporterade om kyrkornas protest och Israels ambassadör ringde personligen upp kommunen och tackade för stadens insats. »Jag tänker att det är ganska stort«, säger Daniela Hammer, kommunikationschef vid Jönköpings kommun till P4 Jönköping. Hon berättar hur reaktionerna – överlag positiva – har »strömmat in« till kommunen, som visade texten »Jönköping mot rasism« på informationstavlorna vid stadens infartsvägar.
Men alla var inte entusiastiska. Skribenten Hanne Kjöller kritiserade på Dagens Nyheters liberala ledarsida Jönköpingsbornas sittaktion. Den var en »demonstration mot demonstrationsrätten – inte mot nazismen«, menar hon. Jag tror att även många av hennes mest hängivna läsare studsade på den slutsatsen.
Demonstrationsrätten ger rätt att framföra åsikter, men inte att göra det hur som helst, och oemotsagt. När det dessutom rör sig om en hatisk och antidemokratisk rörelse – som enligt stiftelsen Expo har sin största mobilisering i modern tid – reagerar en majoritet av svenskarna med sina demokratiska reflexer.
På första maj tog Jönköping och stadens kristna församlingar ställning. Under våren har många andra gjort detsamma – även om protesterna har riktat sig mot skilda mål och sett olika ut. Vårdpersonal, brandmän och skolelever har protesterat mot Sverigedemokraternas arbetsplatsbesök runt om i Sverige. Albumaktuella duon Rebecca & Fiona har i videon till sin första singel »Holler« på sig klänningar med en överkorsad svastika. Skådespelaren Gösta Ekman uppmanar i den aktuella kampanjfilmen »Höj rösten« svenska väljare att rösta för ett öppet och jämlikt samhälle i EU-valet.
Många höjer nu rösten med samma budskap: Inga rasister och nazister på våra gator eller i parlamenten.
De rasistiska dåd som inom loppet av ett par månader inträffat i Kärrtorp, Malmö och Hökarängen har visat att det högerextrema våldet kan slå till mot vem som helst som har en annan åsikt.
Det räcker inte längre att bara vända ryggen till och hoppas på att det går över. Många känner att det är allvar nu. Var och en av oss har ett ansvar för att stå upp för det öppna och demokratiska samhälle vi länge har tagit för givet.
Jonna Sima är politisk redaktör för Dagens arena.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
