Hanna Sistek: Facken stängs ute när Egypten förändras
De många nya facken i Egypten är tandlösa i väntan på en ny arbetsrättslag och statliga arbetsgivare tvångsansluts ännu till det statligt kontrollerade facket ETUF. Hanna Sistek, frilansjournalist bosatt i Kairo, beskriver hur Egyptens utveckling är som att dansa tango. Ett steg fram, två steg tillbaka..
Att följa Egypten är som att dansa tango. Ett steg fram, två steg tillbaka, en 180-graders vändning och så en paus.
Jag flyttade till Kairo 2012, ett år efter revolutionen. Sedan dess har jag upplevt ett presidentval, islamisternas uppgång och fall, två konstitutionsomröstningar samt en ekonomi i ständigt nedförslut. I mitt tjejkollektiv betalar vi hyran i dollar eftersom det egyptiska pundet devalveras gång på gång.
Tre år efter revolutionen är det nästan komiskt hur historien upprepas. På samma vis som den förre presidenten Muhammad Mursi misslyckades med att bjuda in alla parter till förhandlingsbordet under sin tid vid makten utesluts nu islamisterna från den politiska dialogen. Muslimska brödraskapet har gått från att vara majoritetsparti till att bära terroriststämpel.
I arbetet med en ny grundlag saknade de drygt 1 200 fria fackföreningarna som bildats efter revolutionen representation i den kommitté som förberedde förslaget. Efter en intensiv statlig ja-kampanj där oliktänkande trakasserades har den nya konstitutionen just godkänts i en folkomröstning.
På den fria fackliga paraplyorganisationen EFITU är styrelseledamoten Fatma Ramadan missnöjd med den nya författningen. Bland annat har den regel som garanterar bönder och arbetare hälften av platserna i parlamentet – en kvarleva från Nassers tid – tagits bort. »Vi hade snarare hoppats på att den lagen skulle implementeras efter revolutionen«, säger hon och berättar om hur bönderna tidigare »representerades« av affärsmän som ägde mark, snarare än att själva på allvar delta i beslutsprocessen.
Fatma Ramadan vänder sig också mot att den ekonomiska och sociala församlingen – en viktig plattform för dialog mellan anställda, arbetsgivare och staten – har tagits bort.
Sedan Mursi avlägsnades från makten har militären, en traditionellt omtyckt institution, stärkt sina positioner. Varenda taxichaufför prisar general Abdel Fatah al-Sisi, som av allt att döma förbereder sig på att kandidera i presidentvalet. Men intellektuella anar oråd. De som viftade bort massakrerna mot Muslimska brödraskapet i augusti får allt svårare att blunda för maktens allt större övertramp. Flera av de som var ledande i revolutionen sitter sedan november frihetsberövade för »olagligt demonstrerande«. Militära rättegångar mot civila är fortsatt tillåtna under den nya konstitutionen, och parlamentet saknar budgetöversyn över armén, som kontrollerar upp till 40 procent av landets ekonomi.
De många nya facken är tandlösa i väntan på en ny arbetsrättslag och statliga arbetare tvångsansluts ännu till det statligt kontrollerade facket ETUF. Arbetarrörelsens största seger sedan revolutionen har varit en rejäl höjning av minimilönen för statligt anställda.
Väljs general al-Sisi till president är Egypten åter tillbaka på ruta ett. Men en ung generation har hunnit känna på nya vindar. Förhoppningsvis vill de ha mer.
Hanna Sistek är frilansjournalist och bosatt i Kairo.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.