Det gåtfulla Rumänien
Några dagars besök i Rumänien och hos rumänska facket lämnar kvar många obesvarade frågor.
Sedan diktatorn Nicolae Ceausescu störtades i december 1989 har landet gjort allt för att komma med i EU.
EU tycks för rumänerna vara alla problems lösning.
För problem har Rumänien. Det är ett av Europas fattigaste länder. Var fjärde rumän levde förra året under fattigdomsgränsen på 46 euro per månad. Medellivslängden är bland de lägsta i Europa.
Allra sämst har de 2,5 miljoner romerna. De lever i yttersta misär och utan elementära mänskliga rättigheter.
Korruptionen är svårartad på alla nivåer; EU kräver att den åtgärdas.
Inkomstskillnaderna mellan den fattiga majoriteten och den rika överklassen är enorm. När jag frågar hur stora skillnaderna egentligen är, då får jag inga bra svar.
•l•
Sed lex, statstjänstemannafacket, som besökte ST i Stockholm i våras, kan också upplevas som något av en gåta.
Själv säger ordföranden Vasile Marica att man har 64 000 medlemmar (av cirka 100 000 statstjänstemän), men siffrorna motsägs av andra uppgifter. Att förbundet är på frammarsch verkar dock säkert. Med den statliga arbetsgivaren har man uppenbarligen goda kontakter – sitter till och med i samma hus – men får inte förhandla om lönerna som fastställs av finansministern.
”Vi behöver starka, representativa och trovärdiga fack som motparter”, säger József Birtalan, politiskt utnämnd ordförande i den statliga arbetsgivarföreningen, när STs förbundsstyrelse och Sed lex-ledningen träffar honom.
En statstjänsteman tjänar i genomsnitt 2 000 kronor i månaden (och får inte ha extra jobb). Och jag undrar hur man klarar sig på det? Jag vandrar in i några affärer för att titta på priser. Billig ost kostar 65 kr kilot, fläskkotlett 75 kr kilot, ett 250 grams paket Corn Flakes 25 kronor. Den allra enklaste TVn går på 1 800 kr. En plattskärmad Panasonic hemmabio kostar mer än 50 000 kr. Nästan som svenska priser, alltså. Hur får den genomsnittlige rumänen ekonomin att gå ihop? Ingen kan/vill egentligen svara på den frågan heller.
Ett svar är naturligtvis att en stor del av folket inte ens har råd att handla i butikerna. Ett annat svar är korruptionen, om jag får gissa. Det viskas att tulltjänstemän kan tjäna uppemot 100 000 kr(!) i månaden.
•l•
Bukarest är en sällsam, egendomlig stad, skriver en författare. En blandning av Ceausescus bländade skrytbyggen, smutsgrå 70-talsbetong och stilrena byggnader från 1900-talets början då Bukarest kallades »Balkans Paris«.
Själv gör jag en klassisk stadspromenad en fredag i början av september. Från Piata Revolutiel, där Ceausescus öde beseglades den 21 december 1989, till Piata Universitatli, dit demonstranterna fortsatte med sina protester mot regimen.
Här mellan universitetet, Hotel Intercontinental och ationalteatern står idag klockan som räknar ned dagarna till Rumäniens planerade inträde i EU den 1 januari 2007. 486 dagar återstod
då jag gick förbi.
Under de dagarna måste nog många frågetecken rätas ut...
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.