David Isaksson: Vem ska ta hand om Ungerns gamla?
Var finns framtidens arbetskraft?, frågar sig David Isaksson i en krönika.
Är världen på väg att gå under? Eller är det tvärtom så att vi aldrig haft det så bra som vi har det nu?
De senaste decennierna har det stora flertalet i världen fått det mycket bättre. Fattigdomen har minskat, fler barn går i skolan och mödra- och barnadödligheten minskar. Vi lever allt längre – och vi konsumerar allt mer.
Samtidigt befinner sig fler människor än någonsin på flykt, konflikterna ökar, hoten mot demokratin blir allt större och många upplever att de fått det sämre.
Hur går detta ihop egentligen?
Vi har 30–40 år av mycket snabb globalisering bakom oss. Kläder, som i början av 1900-talet var enormt dyra, kostar i dag nästan ingenting och numera finns det knappt en elektronisk pryl som det lönar sig att laga.
Men det är inte bara vi i Sverige som vill dra nytta av utvecklingen. Alla vill ha en del av globaliseringens vinster och människor som har fått det lite bättre nöjer sig inte med det – oavsett om de bor i Lagos eller i Ludvika. Och den som inte kan förbättra sitt liv hemmavid försöker självklart ta sig någon annanstans.
Enligt UNHCR befinner sig nu 68,5 miljoner människor på flykt. Är det många?
Nej, faktiskt inte.
Faktum är att det bor nästan dubbelt så många människor i den ekonomiskt snabbväxande kinesiska Guangdong-provinsen – varav en tredjedel är invandrare från andra delar av Kina.
2015 kom det ungefär en miljon flyktingar till Europa. I år blir det kanske 150 000. Samtidigt blir världens befolkning allt äldre. Enligt FN-rapporten World Population Prospect kommer antalet människor som är över 60 år gamla att fördubblas till år 2050. I EU är det fler människor som dör än som föds. Inte ens Kina slipper undan. Redan i dag minskar antalet kineser som är på väg in på arbetsmarknaden och år 2030 förväntas Kinas befolkning totalt sett börja minska.
Var finns då de flesta unga människor, de som kommer att bära upp välfärd och näringsliv när du och jag hamnat på demensvården?
I Afrika, är svaret.
För det är där som befolkningen kommer att fortsätta växa kraftigt efter år 2030. Så – om vi ska vara kloka inför framtiden så borde vi tacksamt ta emot de afrikaner som faktiskt söker sig till Europa. Vi borde rulla ut den röda mattan, inte sätta människor i inhumana uppsamlingsläger. Om inte så kommer vi om 20–30 år att behöva slåss med kineser om att rekrytera den kvarvarande unga arbetskraften. Eller också har Nigeria redan seglat förbi Europa som ekonomisk stormakt…
Under tiden kommer de EU-länder som mest av allt motsätter sig flyktingmottagningen – till exempel Ungern – bokstavligen talat att vara på väg att dö ut.
Och vem ska då torka Viktor Orbáns barnbarn i rumpan där de sitter på demensvården?
David Isaksson är skribent. Han är grundare av och vd för kommunikationsbyrån Global reporting.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
