Ambassaden håller fanan högt

När ballongen med den olympiska elden lyfter mot himlen under invigningen av de olympiska spelen i Paris sitter Sveriges ambassadör Håkan Åkesson på läktaren vid Seines kajer. Äntligen startar spelen. Det är inte bara den franska OS-kommittén som förberett sig i flera år, det har även den svenska ambassaden gjort.

På ambassadens checklista finns allt från högnivåbesök – kungaparet och ministrar – till nödhjälp när svenska fans förlorar pass i spelens vimmel, men också beredskap för attentat.

Vid sin sida under invigningen har ambassadören Anna Sundström, som är pressråd och som varit med om ett OS tidigare, när hon arbetade på ambassaden i Brasilien och spelen arrangerades i Rio de Janeiro.

Då var inte spelen samma högriskprojekt som i Paris, en huvudstad som drabbats av flera allvarliga terrorangrepp. Skjutningarna på konsertlokalen Bataclan och attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo för snart tio år sedan är ett par av händelserna bakom den allvarliga oron för terrorangrepp under OS. Därtill kommer det förhöjda säkerhetsläget i Europa.

Den här kvällen öser regnet ned under den spektakulära invigningen på Seines vatten med uppträdanden av världsartister som Lady Gaga och Céline Dion. De små paraplyer som Håkan Åkesson och Anna Sundström försöker skydda sig med räcker inte till. De blir båda dyblöta.

– Det var det värt, säger Anna Sundström när Publikt besöker ambassaden några dagar och ett par svenska medaljer senare.

Denna dag lyser solen het och temperaturen närmar sig 30 grader. I ambassadens speciella OS-rum står tv:n på, inställd på sportsändningarna. Längs väggarna hänger svenska flaggor. På en bokhylla ligger en blågul peruk, t-shirtar med tre kronor på bröstet, två vikingahjälmar och andra prylar.

Pressattachén Petra Gustafsson, som är ST-medlem, visar rummet och sprudlar fortfarande av entusiasm efter sitt första besök på tävlingarna.

– Vi var på bordtennisen i full supportermundering. Vilken stämning på läktarna!

Hon tillägger att hennes man är volontär just i bordtennishallen, där Sverige senare under spelen ska erövra två överraskande silvermedaljer.

Ambassaden har fyra viktiga uppgifter under de två veckor som spelen äger rum. Den första är att assistera vid högnivåbesök. På diplomatspråk betyder det besök av kungafamiljen eller någon ur regeringen.

Den andra är att främja bilden av Sverige. Man passar på när framstående svenska idrottare finns i landet. Ett sätt är de seminarier kring idrott som arrangeras på ett hotell som tillfälligt går under namnet Sweden Arena. Ämnena är typiskt svenska: hur idrotten ska tillgängliggöras för alla, få fler kvinnliga ledare och bli miljöanpassad.

– Vårt jobb är att använda idrotten som medel för att stärka bilden av Sverige. Vi vet från studier att idrott är positivt för detta. Den öppnar dörrar, är gränsöverskridande och engagerande, säger ambassadören Håkan Åkesson.

Ambassadens tredje uppgift är att hjälpa svenskar som hamnat i nöd och till exempel förlorat passet.

– En kärnuppgift för varje ambassad är att finnas där om svenskar i utlandet drabbas av problem, säger Håkan Åkesson.

Den sista uppgiften är krisberedskapen ifall ett attentat eller en större olycka inträffar.

Under hela det långa förberedelsearbetet inför OS, och även de efterföljande Paralympics, har säkerheten stått i fokus för fransmännen. Under spelen har jätteresurser i form av polis och militär satts in.

Inför invigningen har restriktionerna varit extra hårda i Paris centrum. Parisarna har knorrat, men efter den lyckade invigningen och lättnader i en del åtgärder har kritiken svalnat, trots att gator fortsatt är avspärrade och ett par tunnelbanestationer stängda.

– Vi har stort förtroende för de franska myndigheternas säkerhetsarbete. Vi måste givetvis samtidigt ha en egen beredskap om något allvarligt inträffar och en organisation som är så pass flexibel att vi kan agera oavsett vad som inträffar, säger Håkan Åkesson.

De anställda har länge ägnat mycket tid åt säkerhetsfrågor, berättar kanslichefen Cecilia Stål. Redan före OS hade säkerhetsläget skärpts i Sverige på grund av koranbränningarna och en ökad oro i omvärlden. Utöver anpassningar till den nya riskbedömningen har säkerheten under spelen tillkommit som arbetsuppgift.

– Vi har övat inför OS om det skulle ske en stor olycka eller attentat. Det har varit en viktig del av våra förberedelser, säger Cecilia Stål.

Augusti är den stora semestermånaden i Frankrike, men i år måste personalen finnas på plats. En majoritet av medarbetarna är lokalanställda och har rotat sig i det franska samhället.

– En viktig fråga har varit hur vi tar semester i år så att alla viktiga funktioner är på plats om något skulle hända. Vi gjorde semesterplaneringen jättetidigt just för att säkerställa att var och en kunde planera sin semester och ta den när man själv önskar, säger Cecilia Stål.

Planeringen har skett genom samverkan på varje avdelning.

– Den har varit helt oproblematiskt. Alla som behövs vill vara här under OS och är jätteengagerade. Detta är en händelse som vi bara får uppleva en gång i våra arbetsliv på ambassaden.

Cecilia Stål skrattar till. Det sista är inte riktigt sant. Några kommer att få uppleva ett andra OS, förklarar hon. Frankrike ska arrangera vinterspelen 2030. Denna augusti skaffar de sig många goda erfarenheter inför det kommande arrangemanget.

Maria Johnsson, assistent på den politisk-ekonomiska avdelningen och ST-medlem, konstaterar att hennes semester blivit kraftigt reducerad.

– Jag är själv väldigt sportintresserad, så det är roligt att vara med. Samtidigt får jag mindre semester. Alternativet skulle vara att flytta på den, men det är svårt för mig eftersom jag har ett barn i fransk skola och sommarlovet inte är flyttbart. Tar jag semester vill jag vara med min son, säger hon.

Hon delar ett stort kontorsrum med ambassadörens assistent Cecilia Lundström-Lucas. De båda har liknande arbetsuppgifter. En stor del av arbetsdagen går åt till kontakter med franska institutioner, som departement och myndigheter, eller till att boka luncher och middagar där tjänstemännen träffar viktiga kontakter i sitt arbete.

Båda två är lokalanställda och har länge bott i Paris.

– Det är en stor fördel om en person på min tjänst som ambassadörens assistent är bosatt här. Tidigare innehades tjänsten av en person som var utsänd av UD. Ändringen var ett bra beslut, säger Cecilia Lundström-Lucas.

Hon motiverar sin ståndpunkt med de lokalanställdas bättre kännedom om Paris och hur den franska administrationen fungerar.

– Om man blir utsänd från UD tar det tid att bygga upp ett kontaktnät. Personen kanske inte heller behärskar det franska språket lika bra som den som bor här.

Bland alla svenska flaggor i OS-rummet sätter sig Petra Gustafsson och äter sin nyinköpta lunch, en bowl med kyckling från en närliggande restaurang.

– Jag har nog ambassadens roligaste jobb!

Hon förklarar:

– Jag får vara med om väldigt mycket och även se mycket bakom kulisserna. Jag är väldigt intresserad av att jobba med medier. Mitt uppdrag är att hjälpa journalister så att de kan göra ett bra jobb och vi får en positiv Sverigebild.

Inför OS och de följande Paralympics arbetar Petra Gustafsson och kollegorna proaktivt med bilden av Sverige. Vårt land är populärt i Frankrike, och uppmärksammas mer i medierna än andra europeiska länder i samma storlek.

I samarbete med Sveriges Olympiska Kommitté, SOK, har Petra Gustafsson lyft fram typiskt svenska sportföreteelser för franska journalister.

– I maj arrangerade jag en pressresa till Stockholm. Den hade temat folkhälsa och tillgänglighet till idrott. Även i Frankrike finns problem med stillasittande barn.

Journalisterna fick inte bara träffa framstående olympier som Carolina Klüft utan också bland annat besöka inrättningen Fritidsbanken, som lånar ut sportutrustning gratis, och den framgångsrika friidrottsklubben Turebergs FK som inkluderar paraidrott i sin verksamhet.

– Vi har alltid haft medvind när vi har jobbat med Sverigebilden. Vårt samhälle ligger i framkanten i många frågor, som hållbar utveckling, miljöfrågor, genusfrågor och vissa demokratifrågor som föräldraledighet, säger Petra Gustafsson.

Numera har gängkriminaliteten och koranbränningarna kastat en skugga över Sverigebilden, konstaterar hon.

– Bilden har naggats något i kanten, även om den fortfarande är väldigt positiv. Vi har fått inslag av fler negativa artiklar. Det är den kontext som vi lever i.

Intresset för Sverige kan vara tudelat. När president Emmanuel Macron inledde arbetet med sin pensionsreform engagerades Ole Settergren på svenska Pensionsmyndigheten som rådgivare. För sin insats fick han medalj av presidenten.

Samtidigt protesterade fransmännen kraftigt mot förslag om höjd pensionsålder och förändrade villkor. Då lyfte franska medier fram svenska fattigpensionärer som varnande exempel.

Hur agerar du om fransk media ringer och vill ha kontakt med en fattigpensionär?

– Då ger jag tips. Jag ska bistå med service, men vissa frågor kan vara svårare att hitta relevant information om, eller hitta personer som ställer upp på intervju.

Sedan mitten av 1970-talet har den svenska representationen funnits på Rue Barbet de Jouy i det sjunde arrondissementet. Då invigdes ambassaden, vars fasad andas funkisstil fast i modern sjuttiotalstappning. Den som rör sig i byggnaden denna augusti känner OS-entusiasmen mellan väggarna.

Men smolk i glädjebägaren är emellertid den regelförändring som har sin grund i ett riksdagsbeslut från 2013 och innebär att lokalanställda ska tillhöra värdlandets socialförsäkringssystem och knuffas ut från den svenska motsvarigheten. När övergångsperioden löpte ut 2020 uppmärksammade Publikt frågan.

I Frankrike innebar förändringen sänkt lön med nästan 20 procent när den enskilde skulle betala franska sociala avgifter, berättade Ebba Palmstierna då för Publikt. Hon jobbar fortfarande kvar på ambassadens avdelning för främjande och kommunikation.

– Det som hände 2020 var förskräckligt, säger hon.

Själv har hon löst sin situation genom att bli fullt skattskyldig i Sverige. Då kan hon i deklarationen dra av de avgifter som hon betalar till det franska systemet.

Flera lokalanställda kollegor har valt en annan lösning. De har blivit franska medborgare, anslutits till det franska skattesystemet och sluppit att få en stor del av sin lön kapad. Även Ebba Palmstierna har försökt med den metoden.

– Jag har fått avslag två gånger. Skälet som myndigheterna anger är mitt ambassadjobb. Det ses inte som kompatibelt med att jag vill bli fransk medborgare, även om jag bor här sedan 1999, min son har en fransk pappa och går i fransk skola, jag har arbete, bostad och så vidare.

Ambassadörens assistent Cecilia Lundström-Lucas har däremot fått medborgarskapet beviljat och har nu dubbelt medborgarskap.

– Det är jag glad för. Annars hade jag förlorat en ganska stor del av lönen, säger hon.

Maria Johnsson blev däremot anställd 2014 enligt det nya systemet.

– Jag var tidigare anställd i franskt näringsliv. Därför innebar det ingen skillnad för mig, säger hon.

Många av de lokalanställda i Paris har svårt att veta exakt vilka villkor som gäller i varje situation. Å ena sidan gäller fransk arbetsrätt för dem, å andra sidan kopplas kollektivavtalet L-lok in om de franska villkoren är sämre än de svenska.

Enligt kanslichefen Cecilia Stål är de franska villkoren i allmänhet goda, men hon lyfter fram ett område där avtalets regler gäller: Personalen kan vabba och de har sex månaders föräldraledighet.

Den modigaste av ambassadens 25 anställda är förmodligen kocken Erik Siplane. Han serverar svenskt vin till maten på olika tillställningar i världens ledande vinland Frankrike.

– Jag använder så mycket som möjligt av svenska råvaror. De senaste fyra åren har jag också serverat svenskt vin, berättar han.

Det måste ses som ett högriskprojekt i landet där de flesta vinbutiker har en minimal hylla med utländska flaskor – om det alls finns några.

– Svenska vingårdar har gjort ett bra jobb de senaste åren. Nivån är väldigt hög. Mer än tio tillverkare står i världstoppen i sin kategori.

Hur reagerar fransmännen?

– De ger vinet väldigt gott betyg.

Erik Siplane står i residensets fullt utrustade restaurangkök. Han skivar sin hembakade kavring till en mottagning där kungen och drottningen ska delta. Den här gången behöver han inte ansvara för hela menyn, eftersom tillställningen äger rum i samarbete med det hotell där Sweden Arena finns. Franska kockar står för hälften av inslagen i serveringen. 

Kavringen ska kompletteras med brynt smör, gravad lax och hovmästarsås. På övriga snittar serverar han skagenröra och löjrom, västerbottenostkräm och spickeskinka samt gubbröra.

– Väldigt klassiskt upplägg den här gången.

Erik Siplane satsar på samarbeten med små svenska producenter, söker efter närodlat och ekologiskt i Frankrike och väljer råvaror efter säsong.

– Jag är egentligen inte anställd av ambassaden utan hos ambassadören, och har hand om hans officiella gäster. Vårt uppdrag är i grunden detsamma, vi representerar Sverige på bästa sätt.

I garaget låser Peter Wictorsson upp dörren till ett av ambassadens fordon. Den svarta lacken glimmar nytvättad och polerad.

Om några timmar ska han köra kungen och drottningen. Det kräver förberedelser. Inte minst ska den bil som han väljer ha genomsökts av franska polisens bombhundar.

Han har redan tidigare varit ute och rekognoserat vid olika arenor som kungaparet ska besöka.

– Du kan inte anlända med kungafamiljen och så är det inte där du stannar bilen som de ska släppas av, utan du tvingas vända och hålla på. Jag är alldeles för stolt för att hamna i en sådan situation, säger han.

Hästsportens arena i slottet Versailles vackra park är ett bra exempel på svårigheterna. Till arenan finns fem olika entréer. Här finns en ingång för vanliga gäster, en annan för lite finare dignitärer och en tredje om bilen kommer med motorcykeleskort, som det svenska kungaparet har.

– När du kommer ut för research vid en OS-arena bör du fråga flera poliser så att du får samma svar av dem, eftersom många är inlånade från andra orter och inte har lokalkännedom. Om du får olika svar måste du gräva ned dig mer i frågan.

Peter Wictorsson har varit anställd sedan 2001 och kört alla i kungafamiljen många gånger. Trots att de känner igen honom efter alla gemensamma bilfärder finns ingen närmare relation mellan dem. Majestäterna håller avstånd till honom, och han håller samma avstånd till dem.

– Det är fullt naturligt även om de är jättevänliga. Jag strävar inte efter något annat, utan går in och gör mitt jobb till hundra procent.

Peter Wictorsson arbetar inte bara som chaufför utan är också ambassadens tekniska förvaltare av fastigheten.

– Det är en profil på tjänsten som jag har skapat själv. Den tog några år att smida till. Jag är praktiskt lagd och har svårt för att sitta instängd på ett kontor hela dagen, säger han innan han strax ska ge sig ut i trafiken.

Man behöver inte röra sig långt från den lugna gata där svenska ambassaden ligger för att hamna mitt i OS-vimlet. Vid Esplanade des Invalides, fem minuters promenad därifrån, finns en tillfällig arena för bågskyttet. Lite längre bort ligger konstpalatset Grand Palais där fäktningen pågår.

Visst har det funnits kritik mot OS bland fransmännen. Inte minst har parisarna reagerat på alla ingrepp i vardagen när spelen placerats mitt i stadens myller.

Men sedan tävlingarna väl kommit i gång har arrangemanget fått toppbetyg. Under OS har publiken slussats till rätt plats av tusentals frivilliga funktionärer hela vägen från tunnelbanan till sittplatsen på arenan.

Polisens säkerhetskontroller av supportrarna sker smidigt och snabbt.

Fransmännen har också ansträngt sig för dem som inte har biljetter till de dyra evenemangen. Alla ska kunna uppleva OS på något sätt, om inte annat följa cykellopp, triathlon och maraton längs gatorna eller se den vackra OS-elden stiga till väders i kvällsmörkret vid tiotiden.

– Jag tror att folk efteråt, även parisarna, kommer att säga att det var värt det, säger pressrådet Anna Sundström.

Snart ska hon och de andra på ambassaden få två veckors lugn när OS har avslutats. Sedan startar Paralympics och allt börjar om med högnivåbesök, seminarier och säkerhetsarbete.