Ekonomisk osäkerhet i virusets spår

Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé, och Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet, är överens om att staten gör rätt i att satsa stora pengar på att möta krisen. Men de är oeniga om både vilken roll staten bör spela i den återhämtning som väntar och hur löneutrymmet i avtalsrörelsen kommer att påverkas.

Ett problem för Sandro Scocco, Lars Jonung och alla andra som gör förutsägelser om ekonomins utveckling är att situationen just nu är mycket osäker. Coronapandemin har gjort det närmast omöjligt att göra prognoser om framtiden. Konjunkturinstitutet, KI, gick i början av april ut med ett så kallat ”basscenario” enligt vilket BNP i Sverige faller med 6 procent under andra kvartalet i år.

KIs prognoschef Ylva Hedén Westerdahl tycker det är rätt av regeringen att gå in brett med olika former av statligt stöd för att rädda så mycket som möjligt.

– I vårt basscenario talar vi om stödåtgärder på ytterligare 60 miljarder kronor, men det finns egentligen inget tak. Man får ta vad som är nödvändigt, det viktiga är att det är välriktade insatser, säger hon.

Men vad händer då i höst? Finns det pengar kvar till en kickstart av ekonomin?

– De åtgärder som regeringen redan vidtagit är i sig något av en kickstart. Det viktiga är att företagen finns kvar i startgroparna när det vänder. Då kommer det att finnas ett uppdämt investeringsbehov som i sig kan fungera som en kickstart.

Ylva Hedén Westerdahl välkomnar också de ökade statsbidragen till kommuner och regioner. Men när det gäller statliga investeringar för att bidra till återhämtningen har hon svårare att ge exempel.

– Det tar ju alltid längre tid att sjösätta stora statliga investeringar. Det är många led innan man kan sätta spaden i marken, säger hon.

Sandro Scocco på Arena Idé påpekar att Sverige har ett unikt gott statsfinansiellt läge med både låg bruttoskuld och en betydande nettoförmögenhet. Det finns ingenting som tyder på att vi inte skulle kunna klara av en mycket allvarlig kris, understryker han. Det finns pengar så det räcker också till satsningar för att få fart på ekonomin när coronakrisen är över.

– Utrymmet finns, resten är politik. Efter finanskrisen såg vi en extremt olycklig politik med åtstramningar som ledde till en så kallad double dip ett par senare. Det var ett resultat av de åtgärder som gick ut på att begränsa statsskulden i ett läge när ekonomin redan var svag. Det var väldigt olyckligt, säger Sandro Scocco.

Vad är då lärdomen av finanskrisen?

– Att det är väldigt skadligt för ekonomin att strypa de offentliga finanserna. Ta det lugnt med oron för statsskulden.

Hur påverkas statens verksamhet och de anställda av coronakrisen?

– Statstjänstemännen är statens instrument för att genomföra statliga åtgärder. Det kommer att finnas gott om arbetsuppgifter de närmaste 18 månaderna och det kommer att finnas resurser till att utföra dem. Därmed inte sagt att det blir problemfritt. Viss statlig verksamhet kommer att få mycket tyngre arbetsuppgifter, jag tänker till exempel på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. De borde rimligen få ökade resurser.

Sandro Scocco påpekar att det nu råder en konsensusbedömning om en arbetslöshet på 10 procent eller mer redan i sommar.

– Det blir alltså en dramatisk ökning av belastningen och det i ett läge där Arbetsförmedlingen redan har stora problem. Nu måste januariöverenskommelsen om en bantning av myndigheten läggas åt sidan och nya resurser tillföras.

Vilka nya statliga satsningar behövs för att få fart på hjulen?

– Dels handlar det om att hjälpa människor som hamnar i ekonomiska problem så att vi kan få fart på konsumtionen igen. Det kan också vara läge att satsa på utbildning och klimatsmarta investeringar på järnvägsnätet och det äldre bostadsbeståndet.

Lars Jonung vid Lunds universitet är däremot skeptisk till att dra i gång stora satsningar på offentlig verksamhet efter coronakrisen.

– Den offentliga sektorn har inte drabbats av en nedgång. Det är den privata sektorn – som industrier, restauranger, hotell och skidanläggningar – som sett intäkter och sysselsättning falla. Då är det också där vi ska ha återhämtningen, inte genom en satsning på fler läkare och lärare, säger han.

Hur ser du då på statliga infrastrukturinvesteringar?

– Det är klart att det vore bra om man kunde se till att tågen går i tid och är i bra skick. Däremot ska man inte börja bygga järnväg för höghastighetståg. Det är inte till någon hjälp för att ta oss ur krisen, det förstör miljön och statsfinanserna och ökar inte sysselsättningen.

Däremot stödjer Lars Jonung de åtgärder som nu vidtagits inom arbetsmarknadspolitiken, till exempel stödet till korttidspermitteringar.

– Det handlar ju inte om en strukturkris. Svenska lastbilsfabriker ska inte slås ut, de ska komma tillbaka. Därför är detta stöd från staten viktigt nu.

Behövs det ännu mer?

– Ja. Det viktiga är inte att ha en bestämd summa, staten får anpassa sig efter vad som behövs. Det finns fortfarande gott om handlingsutrymme. Vi har en offentlig skuld på 30–35 procent av BNP, vi kan mycket väl fördubbla den.

Med den kraftigt stigande arbetslöshet som väntas anser även Lars Jonung att det kan finnas anledning att pausa reformeringen av Arbetsförmedlingen under krisen. Men sedan tycker han att man ska fortsätta på den inslagna vägen.

– Det finns inget skäl till att ha offentligt monopol på arbetsförmedling, säger han.

Även när det gäller avtalsrörelsen i höst gör Lars Jonung och Sandro Scocco olika bedömningar. Skillnaden handlar om synen på konjunkturanpassade löner.

Parterna har nyligen kommit fram till att det inte går att genomföra en avtalsrörelse i vår, och ska återuppta förhandlingarna i oktober. Men risken finns att det blir samma situation även då, menar Lars Jonung.

– Det skulle inte förvåna om vi då får en ny prolongering av avtalen eller mer av sifferlösa avtal. Det kanske finns andra saker man kan förhandla om, som miljöfrågor eller arbetsrätt. Den här situationen kan också bli avstamp för förhandlingar om mer flexibla arbetsvillkor, som att jobba hemma eller under andra former än de traditionella, säger han.

Om det å andra sidan blir något som liknar en ”vanlig” avtalsrörelse i höst så tror Lars Jonung att den kommer att – eller snarare borde – följa det traditionella mönstret. Det vill säga att industrins parter sätter ett märke som resten av arbetsmarknaden får hålla sig till.

– Annars är det risk att vi får ”hela havet stormar”, säger han.

Lars Jonung ser i så fall framför sig ett märke på en lägre nivå än under senare år.

Du vill alltså se konjunkturanpassade löneökningar?

– Alla löneförhandlingar är mer eller mindre konjunkturanpassade. I det här läget, när ett stort antal privata företag riskerar att slås ut, bör politiken inriktas på att få företagen att övervintra. Då bör man vara försiktig med att kräva högre löner omedelbart efter krisen.

Även den offentliga sektorns finanser kommer att vara kraftigt försvagade i höst, konstaterar Lars Jonung.

– Jag tror inte att arbetsgivaren staten klarar av sedvanliga löneökningar i höst. Även för den övriga offentliga sektorn är det ett dåligt utgångsläge för facken. Å andra sidan är kanske inte löneökningar det som kommer att kännas allra viktigast i det här läget.

Sandro Scocco på Arena Idé har en stark principiell uppfattning om att lönerna inte ska vara konjunkturbaserade.

– Det förvärrar bara krisen. Svenska modellen bygger på en stabil löneutveckling medan det är vinstnivåerna som pendlar upp och ned. Detta kan vara svårt att upprätthålla, men så ser principen ut.

Vad är slutsatsen av det i dagens läge?

– Att företagsägarna nu måste återföra mycket av de belopp man har plockat ut under de senaste tio åren.

Sandro Scocco tror också, till skillnad från Lars Jonung, att löntagarna i delar av den offentliga sektorn kommer att dra nytta av coronakrisens effekter.

– Vi har redan sett att offentlig sektor blivit mer löneledande. Nu blir det tydligt att det blir brist på främst vårdpersonal, men också socionomer och andra offentliganställda grupper.

Samtidigt har coronakrisen drabbat delar av näringslivet – som restaurang- och resebranschen – mycket hårt, med permitteringar, varsel och uppsägningar. Sammantaget kan de skilda effekterna på olika delar av arbetsmarknaden öka de spänningar mellan branscher och löntagargrupper som redan finns.

– De kommer i alla fall inte att minska, konstaterar Sandro Scocco.

Att parterna beslutat att skjuta upp avtalsrörelsen tycker Sandro Scocco är rätt. Han är relativt optimistisk om chanserna för löntagarna att få höjda löner.

– Om vi får en återhämtning inom säg sex till tolv månader tror jag inte att skillnaden i utfall behöver bli så stor.

Inte heller Konjunkturinstitutet tror att krisen och den uppskjutna avtalsrörelsen kommer att leda till något dramatiskt fall för löneutvecklingen. I sin färska rapport räknar man med en nominell löneökning på 2,0 procent i år och 2,2 procent 2021 – att jämföra med 2,5 och 2,6 procent 2018 respektive 2019.

– Vi har sedan många år en väldigt stabil löneutveckling i landet. Vår gissning är att det blir ungefär som vanligt, fast några tiondelar lägre på grund av krisen, säger Göran Hjelm, som är ansvarig för KIs lönebildningsrapport.

Avtalen inom industrin skulle ha löpt ut i slutet av mars. När – och om – nya avtal träffas i oktober blir frågan om de 2,8 miljoner löntagare som omfattas av årets avtalsrörelse ska få retroaktiva löneökningar, och i så fall från vilket datum.

– Vi tror att man kommer att få en retroaktiv höjning för halva perioden, säger Göran Hjelm.

KI räknar med att coronakrisen leder till högre löneökningar i offentlig sektor än i det privata näringslivet. I år förväntar man sig en ökning på 1,8 procent i näringslivet, 2,3 procent i kommunsektorn och hela 2,7 procent i staten. Den höga siffran för staten förklaras av polisernas kraftiga lönelyft i det senaste avtalet.

För 2021 förutspår KI löneökningar på 2,1 procent i näringslivet och 2,5 procent i kommuner och regioner. För statens anställda räknar man med 2,2 procent.

– Trycket kommer att vara högst i kommuner och regioner. Där råder ständig brist på personal. Även statlig verksamhet kommer att hamna under press, men där är läget i genomsnitt inte lika akut, säger Göran Hjelm.