Bild: Getty Images

Arbetsgivaren måste vidta åtgärder mot sexuella trakasserier

KORT OM: SEXUELLA TRAKASSERIER2022-02-23

Fyra år efter Metoo-uppropen finns det fortfarande behov av att arbeta mot sexuella trakasserier på arbetsplatserna. Om en anställd utsätts måste arbetsgivaren utreda vad som hänt och agera för att stoppa trakasserierna.

Av:  Elina Lundberg
  1. Behöver inte vara fysisk kontakt

    Enligt diskrimineringslagen är sexuella trakasserier ett uppträdande av sexuell natur som är ovälkommet och kränker någons värdighet. Det måste inte handla om fysisk kontakt. Även oönskade kommentarer, gester, blickar och anspelningar av sexuell karaktär kan räknas hit. Att skicka meddelanden eller bilder med sexuellt innehåll är andra exempel.

     
  2. Förbjudet i flera olika lagar

    Sexuella trakasserier kan både vara en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen och en form av kränkande särbehandling enligt arbetsmiljölagen. Båda lagarna förbjuder sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Vissa handlingar som utgör sexuella trakasserier kan även vara brottsliga enligt brottsbalken.

     
  3. Agera om du blir utsatt

    Det är bra att klargöra sin upplevelse och markera mot den som trakasserar. Om det är svårt att berätta för arbetsgivaren kan du ta stöd av en facklig företrädare, ett skyddsombud eller någon annan på jobbet som du litar på. För att senare kunna minnas detaljer bör du skriva ned vad som har hänt och när det hände. Spara också alla bevis, som sms, mejl eller lappar med kränkande innehåll.

     
  4. Arbetsgivaren måste utreda

    Känner sig någon sexuellt trakasserad är arbetsgivaren skyldig att utreda vad som har hänt. Står det klart att sexuella trakasserier inträffat måste arbetsgivaren förhindra att de fortsätter. En möjlig åtgärd är att varna, omplacera eller, i de grövsta fallen, säga upp den som stått för trakasserierna. Arbetsgivaren ska följa upp att åtgärderna har effekt.

     
  5. Samma regler på personalfesten

    Det spelar ingen roll om sexuella trakasserier inträffar på arbetsplatsen under ordinarie arbetstid eller om det sker utanför jobbet, så länge det finns en koppling till arbetet. Om någon upplever sig sexuellt trakasserad på en personalfest eller på en tjänsteresa är arbetsgivaren även i dessa fall ansvarig för att utreda och vidta åtgärder för att förhindra trakasserier.

     
  6. En skyldighet att förebygga

    Arbetsgivaren måste också vidta aktiva åtgärder för att förebygga sexuella trakasserier. Det ska exempelvis finnas skriftliga riktlinjer som slår fast att sexuella trakasserier inte accepteras och rutiner för vad som ska ske om det ändå förekommer.

     
  7. Anmälare är skyddade

    I diskrimineringslagen finns ett repressalieförbud som skyddar anställda som har påtalat, anmält eller medverkat i en utredning om sexuella trakasserier. Arbetsgivaren får inte bestraffa den anställde, till exempel genom att ge denne en orimlig arbetsbörda eller genom att ta bort arbetsuppgifter.

     
  8. Det går att anmäla arbetsgivaren

    Om arbetsgivaren brister i sitt ansvar att utreda och åtgärda trakasserier kan den som utsatts göra en anmälan. Den drabbades fackförbund kan driva ett ärende med krav på diskrimineringsersättning enligt diskrimineringslagen. Den som inte är medlem i facket kan vända sig direkt till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Ett skyddsombud kan också vända sig till Arbetsmiljöverket som kan besluta om ett föreläggande eller ett förbud riktat mot arbetsgivaren.

Uppropen satte frågan på agendan

Under november och december 2017 publicerades ett trettiotal upprop som uppmärksammade och protesterade mot diskriminering, kränkningar och sexuella trakasserier mot kvinnor under parollen Metoo och med olika så kallade hashtaggar. De flesta av uppropen hade koppling till arbetslivet, bland dem #Virivermurarna inom Kriminalvården, #Akademiuppropet inom högskolan och #Nödvärn inom Polisen. Efter Metoo-uppropen följde diskussioner och åtgärder på många arbetsplatser.

Störst andel utsatta inom staten

I den undersökning som Arbetsmiljöverket gjorde 2019 var andelen som svarade att de utsatts för sexuella trakasserier på arbetet de senaste 12 månaderna störst inom statlig sektor. Andelen som utsatts av trakasserier från utomstående var större än andelen som utsatts av chefer och arbetskamrater. I samtliga branscher var kvinnor betydligt mer utsatta än män.