Hon kröp in i grottan och fastnade
Ulla Pettersson, pensionärsmedlem i ST, undervisar fortfarande i företagsekonomi vid Mälardalens högskola. Men främst ägnar hon sig åt underjordisk verksamhet. Hon är expert på grottor och kassör i Sveriges Speleologförbund.
Du har varit medlem i Speleologförbundet sedan 1973. Hur såg vägen in i grottan ut för din del?
– Det var en kompis i Uppsala som höll på med sådant. En dag frågade han om jag ville följa med och hålla i andra änden av måttbandet när han skulle mäta upp en grotta. Han berättade om förbundet, och på den vägen är det.
Hur pass väl kartlagt är det svenska grottlandskapet?
– Det finns fortfarande en hel del att göra. Mycket av det vi har är blockgrottor som ofta ligger långt in i skogen. De finns bara dokumenterade om någon har råkat snubbla över dem. Vi har några personer i förbundet som gräver sig igenom gamla hembygdsböcker för att hitta information om grottor. I fjällen finns det kalksten, vilket innebär att det kan finnas grottor. Inte heller de är så lättillgängliga.
Hur står sig Sverige som grottnation, internationellt?
– Vi är inte speciellt stora, och det beror på att vi har så lite kalksten. Men vi har Iggesund, som är en av världens största uppmätta blockgrottor, med över tusen meter gångar i en labyrint av hålrum mellan stora stenar. Dessutom har vi det unika projekt som några av förbundets medlemmar genomför just nu när de dyker i jämtländska Bjurälven. Vanligtvis sker grottdykning i behaglig temperatur i klart vatten, på ställen som Florida och Mexiko. Det är lite »ojdå!« när andra dykare hör om vad vi gör här, i snö, is och kallt vatten.
Har du själv upptäckt några grottor?
– Nej, inte direkt. Men jag har varit med och karterat väldigt många. Och varje grotta är ju ny för en själv första gången man går in.
Vad är det som tjusar dig med grottor?
– Det är något okänt, något inte så många ägnar sig åt. Sedan är det också det att Speleologförbundet är så trevligt. Det är väldigt varierat socialt. Vi har de som har de geologiska kunskaperna, de som är mer intresserade av historier runt grottor – om rövare och troll och annat – och så har vi de som tycker att det är roligt att krypa.
Vad gör ni när ni inte kryper i grottor?
– Vi pratar om grottor, tittar på bilder av grottor och på kartor över grottor.