Hon följer barnen förbi soldaterna
ST-medlemmen Ellinor Nykvist är handläggare på Försäkringskassans utlandsavdelning i Visby. Nyligen kom hon hem efter ett tre månader långt uppdrag som följeslagare till utsatta palestinier i Betlehem.
Vad innebär det att vara följeslagare?
– Man är en form av fredsobservatör. Huvuduppgiften är preventiv närvaro, protective presence på engelska. Följeslagarnas uppgift är att med sin närvaro ha en dämpande effekt i utsatta och hotfulla situationer. Vi rapporterar också om det vi ser och sprider information i våra hemländer. Kyrkornas världsråd organiserar verksamheten, men man behöver inte vara troende för att delta.
Och vad var din konkreta uppgift?
– Jag följde ofta med barn som passerade israeliska soldater på väg till skolan. Jag var också observatör vid vägspärrar där tusentals människor passerade varje dag. Vid sidan av det reste jag till andra platser på Västbanken, i östra Jerusalem och Israel och träffade personer från olika fredsorganisationer. Vi stöder dem och sprider information om deras arbete.
Var du själv med om våldsincidenter?
– Ja, vid en skola använde soldaterna tårgas mot barnen. Det började med att en åttaårig palestinsk pojke hade förts bort av den israeliska militären. De äldre pojkarna reagerade med att kasta sten, och soldaterna svarade med tårgas. Sedan var det spänt i flera dagar med stenkastning och tårgas.
– Men jag kände mig inte hotad för egen del. De flesta soldater var visserligen ganska avståndstagande mot oss, men en del var nyfikna och frågade vilka vi var och vad vi gjorde där.
Upplevde du att din närvaro gjorde skillnad?
– Ja, många på plats uttryckte tacksamhet för att vi var där. Exempelvis tror jag att de palestinska barnen kände sig tryggare när vi följde med dem, de var rädda för soldaterna. Sedan går vi inte in i incidenter – vi är observatörer – men vi rapporterar om det vi ser.
Varifrån kommer ditt engagemang?
– Jag tror att det kommer ifrån mitt intresse för folkrätten och mänskliga rättigheter. Och så tror jag starkt på icke-våld som konfliktlösning, och det är i praktiken vad man håller på med som följeslagare.
Vad blev du mest berörd av?
– Det var nog barnen jag mötte. De är så utsatta för en situation som de har väldigt liten möjlighet att påverka. Det var också svårt att se palestiniernas frustration över det internationella samfundet och att inget händer. Jag blev även berörd av att se att det finns människor på båda sidor som kämpar för en rättvis fred.
Vill du åka tillbaka?
– Absolut, jag har fått många vänner i byarna där vi var flera gånger i veckan. Jag kan också tänka mig att vara följeslagare en gång till, lite längre fram. Man lär sig mycket om sig själv och andra, hur man reagerar i olika situationer. Det är en jättestor utmaning på ett personligt plan.
