Hela världen deras arbetsfält

Det kommer personal från Bangui. Flyter på som det ska. Magnus har möjlighet att träffa honom på flighten till New York. Han tackar för det fina förarbetet...

Jan Karlsson, projektledare på Räddningsverkets avdelning för humanitära insatser i Kristinehamn, kommer gående i korridoren med mobilen i hand. Räddningsverket är med och bygger fältkontor i Centralafrikanska republiken i ett samarbete med Unicef. Räddningsverkets byggnadsansvarige och Unicefs projektledare har hamnat på samma flyg till New York.

Med en bakgrund som brandman och utbildare vid räddningsskolan i Skövde rekryterades Jan Karlsson till internationella avdelningen 2005. Han är även arbetsplatsombud för ST.

– Vi har planerat att starta en egen klubb, men väntar tills vi vet hur det blir med den nya myndigheten.

Den 1 januari 2009 bildas en ny kris- och säkerhetsmyndighet av Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar. Det är inte helt klart på vilka orter den nya verksamheten ska bedrivas, men verksledningen ska ligga i Stockholm. Verksamhetsplan och -mål presenteras i slutet av sommaren.

– Mitt under semestrarna, det är snart, säger Jan Karlsson bekymrat.

Hur stor personalstyrka den nya myndigheten ska få är ännu inte bestämt.

– Det finns en oro bland många som är tillfälligt anställda. Andra inom Räddningsverket har förtur till tjänsterna, säger Jan Karlsson.

På internationella avdelningen har nästan 40 procent, eller 48 anställda, visstidsanställningar. Trots det osäkra läget känns atmosfären avspänd när man rör sig i lokalerna. Någon sitter med benen på skrivbordet och talar i mobiltelefon. I direktiven anger regeringen att internationella avdelningen blir kvar inom nya myndigheten, säger verksamhetschefen Kjell Larsson.

– Regeringen tycker vi gör ett bra jobb och att vi ska fortsätta. Men det är inte låst var verksamheten ska bedrivas. Organisationskommittén vill ha öppna mandat.

2005 beslutades att den nya internationella avdelningen i Kristinehamn skulle växa kraftigt för att ha 130 tjänster 2008. För drygt två år sedan flyttade man från Karlstad till Kristinehamn. Verksamheten i Kristinehamn har tre huvuduppgifter: internationella biståndsinsatser, undsättning av svenska medborgare i nöd utomlands och insatsmedverkan i det säkerhetsfrämjande samarbetet.

I dag håller de 125 anställda på att växa ur de provisoriska lokalerna i före detta regementsområdets A9s baracker i Presterud strax utanför Kristinehamn. En sedan länge planerad flytt till mer ändamålsenliga byggnader på området har skjutits upp i avvaktan på besked om vilka orter som gäller framöver.

»Centralafrikanska republiken?«

Snart ska Jan Karlsson ner till Centralafrikanska republiken för invigning av fältkontoren som Räddningsverket varit med om att bygga. När han fick projektansvaret var hans första tanke: »Var ligger Centralafrikanska republiken?«

Landet har fyra miljoner invånare och gränsar till Tchad, Kongo-Kinshasa, Sudan, Republiken Kongo och Kamerun. Det är extremt fattigt och saknar infrastruktur, skolor och sjukhus. Nu har befolkningen också drabbats av ökat våld mellan rebeller och regeringssoldater. Trots svårigheterna säger Jan Karlsson att det samtidigt är det mest givande projektet han varit med om.

Men det är inte ofarligt. Han berättar om en episod han var med om på den första resan i Centralafrikanska republiken i höstas.

– Vi färdas på en väg och en ung sjuksköterska från Läkare utan gränser åker i den andra riktningen. En rebell skjuter några skott och hon dör. Det kunde varit vi.

Tio projektledare på avdelningen för humanitära insatser har hand om pågående insatser i ett tjugotal länder. Vid Jan Karlssons sida sitter kollegan Lina Eliasson, nybliven ST-medlem.

– Farligast är trafiken, oavsett land, konstaterar hon.

Just nu är ett av Lina Eliassons ansvarsområden Kosovo. Inom ramen för EUs insatser stödjer Sverige uppbyggnaden av rättsväsendet, polis-, tull- och kriminalvårdsfunktioner. Omkring 70 svenskar åker ner i april–maj, varav 18 från Räddningsverket. Lina Eliasson har själv inte varit i Kosovo än.

– Då detta är uppstartsfasen så är det bättre att låta allt sätta sig, säger hon.

Utbildad i konflikthantering

Hennes intresse för internationella relationer och humanitärt arbete ledde till en tre och ett halvt år lång utbildning i internationell kris- och konflikthantering på Umeå universitet.

– Jag tyckte att det var intressant att kombinera akademiska studier med praktiska inslag.

På frågan om den psykiskt mest påfrestande insatsen hon arbetat med, tvekar hon inte. Det var evakueringen av 8 000 svenskar från Libanon som fastnat i kriget mellan Israel och Hizbollah sommaren 2006. Men det är också det uppdrag hon är mest tillfreds med.

– Det var semestertid här i Kristinehamn och vi var nyinflyttade och underbemannade. På några dygn skulle 60–70 personer skickas ner till fyra länder. Det gällde att ha koll på vad alla gjorde!

Räddningsverket hade då ett väl fungerande samarbete med Svenska kyrkan, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och försvarsdepartementet. Ett samarbete som byggdes upp under flodvågskatastrofen i Asien julen 2004. Då blev Jan Karlsson uppringd fyra på morgonen på annandagen av vänner i Thailand och förstod ganska snart att många svenskar kunde vara drabbade. Hans dåvarande arbetsgivare, räddningsstationen i Skövde, skickade ner honom till Phuket där han arbetade som insatspersonal i tre veckor.

– Processen tog lång tid och jag kom ner först på nyårsafton. Många mådde otroligt dåligt.

Inledningsvis arbetade han med logistik för transporter. Efter några dagars vila jobbade han i det team i Krabi som skulle stödja anhöriga till de drabbade. Själv tycker Jan Karlsson att han fick tillräcklig hjälp vid hemvändandet för att bearbeta sina traumatiska upplevelser.

– Jag landade en lördag och då hade skolan ordnat ett hotellrum i Stockholm. Jag fick träffa min fru och hade möjlighet att prata med henne. Redan på måndagen, då jag skulle gå en kurs i Rosersberg, blev jag uppringd av arbetsgivaren och erbjöds stödsamtal.

Viktigt att kvinnor åker ut

Utvidgningen av verksamheten i Kristinehamn har gett utrymme för fler insatser. I fjol genomfördes 110 insatser, mot 67 året innan. Budgeten har ökat med över 50 procent sedan 2006. I år har dock anslaget planat ut och ligger på 145 miljoner kronor.

Hjälpinsatser i världen ges ofta från män till andra män. Men på Räddningsverket är hälften av dem som åker ut på insatser kvinnor, fler och fler i ledande ställning.

– Om manlig insatspersonal ska planera ett brobygge tänker de att män kör bilar. Men de tänker inte att kvinnor och barn ska gå där. Att det behövs en gångavsats för att de inte ska bli påkörda i mörkret. Det är genus, när vi för ner det på praktisk nivå, säger Jan Karlsson.

– Det ultimata är att skicka en kombination, en man och en kvinna, säger Lina Eliasson.

På Räddningsverket finns numer också en genusrådgivare som informerar personalen före och efter insats. Insatserna har blivit allt mer omfattande med mer kvalificerade uppgifter och större ansvar.

På några år har Räddningsverkets internationella avdelning utvecklats från att skicka enstaka chaufförer och utbilda mekaniker till att alltmer ta hand om hela transportkedjor och leverera kvalificerade experter, rådgivare och chefer, som stödjer olika FN-organ.

– FN-organen har hört att vi har gott rykte. Svenskar är professionella och plikttrogna och Räddningsverket är effektiva. Det är en styrka, säger Jan Karlsson.

Säljer utbildning till FN

Vid lunchtid har tempot ökat. Någon rullar in en stol till ett annat rum för ett kort möte och någon annan halvspringer genom korridoren. På väggarna hänger inramade affischer från FNs livsmedelsprogram, World Food Programme, WFP. Glada skolflickor i blåa skoluniformer i Sierra Leone äter lunch ur röda tallrikar. Räddningsverket är en av 14 samarbetspartner till WFP, men står för så mycket som hälften av de tjänster som WFP hämtar in. Det internationella samarbetet blir starkare och omfattar allt fler FN-organ, frivilligorganisationer och nätverk.

FNs olika organisationer köper också alltmer utbildning av Räddningsverket i Kristinehamn och på andra orter. Utredningen om den nya myndigheten vill se en kraftig ökning av utbildningsverksamheten, för såväl den svenska personal som ingår i insatser utomlands som för internationella uppdragsgivare. 2006 genomfördes fyra kurser, i år planeras ett trettiotal och nästa år beräknas antalet fördubblas.

EU blir allt viktigare

Ökar gör också samarbetet med EU, som har fått en allt viktigare roll ur ett utrikes- och säkerhetspolitiskt perspektiv. Det finns i dag en EU-dimension av i princip hela Räddningsverkets kärnverksamhet.

– EUs struktur har utvecklats och växt kraftigt. Vi måste lära oss att anpassa oss. På fem års sikt tror jag på ökat regionalt ansvarstagande. FN kommer inte att vara så aktivt och nära, säger verksamhetschef Kjell Larsson.

Länderna i EU har förbundit sig att hjälpa varandra, oavsett om det handlar om naturkatastrofer eller om terroristattacker. Dessutom har EU inlett och genomfört fredsbevarande insatser, polisuppdrag och projekt för att stärka rättsstaten. I Kongo-Kinshasa, till exempel, har EU en rådgivande och övervakande polisinsats. Räddningsverket stödjer med samband och IT. Jan Karlsson, som har ansvar för projektet, gör en jämförelse mellan EU och FN.

– EU är inte fullärd och är mindre smidig och mer byråkratisk som organisation. Men det är under utveckling.

Missnöjd med villkor efter hemkomst

Den växande verksamheten innebär att rekryteringsbehovet har ökat och att fler reser ut på uppdrag. Curt Näslund, projektledare och ST-medlem, är missnöjd med villkoren för dem som kommer hem. Han har bland annat tjänstgjort i Angola i ett och ett halvt år och varit logistikchef i Banda Aceh i Indonesien efter flodvågskatastrofens följdverkningar. Han blev kvar i nästan två år och hjälpte även till med den EU-ledda fredsprocessen i Aceh-området. Curt Näslund anser att det är problematiskt att komma tillbaka från längre utlandsuppdrag. Men inte på grund av omgivningens attityd eller svårigheter med att anpassa sig till svenska förhållanden.

– Det är svårt för att man hamnar på ruta ett lönemässigt och jobbmässigt. Man har tappat position. Rent fackligt har man också glömt bort den här kategorin. Hur ska Räddningsverket få personal att åka utomlands och göra ett viktigt jobb, om de inte kompenseras? undrar han.

Verksamhetschefen Kjell Larsson säger att det är självklart att tjänstlediga ska ha normal löneutveckling.

– Lönemässigt försöker vi. Det är klart, vi väljer ut bra människor och det är möjligt att de upplever att de skulle haft ännu högre lön.

Han betonar att det är viktigt att se till att personal inte är ute för länge. Personal som varit utomlands och fått helt andra intryck och upplevelser kan ha svårigheter att anpassa sig när de kommer hem. Lina Eliasson blir förvånad över Curt Näslunds kritik.

– På internationella avdelningen är det enbart meriterande med utlandstjänstgöring. Det är en naturlig del av arbetet. Jag kan absolut tänka mig att ta uppdrag utomlands, om det är arbetsmässigt möjligt. Det är viktigt att uppdatera sig på fältet.

Lina Eliasson trivs med sina arbetskamrater, som har blivit fler och fler.

– Vi har en fantastisk sammanhållning och gemenskap. Vi är många i min ålder som har flyttat till Karlstad och Kristinehamn och som umgås på fritiden.

Jan Karlsson tycker att det är en spännande arbetsplats, med en bra blandning av människor på internationella avdelningen, med både akademiker och sådana som kommer från räddningstjänsten och försvaret. Han hyser tillförsikt inför framtiden och den nya myndighetens arbete.

– Sverige är ett litet land men vi kan åstadkomma mycket. Det kommer att bli en av Sveriges intressantaste myndigheter.