Sverige behöver ekonomiska satsningar
Alltmedan myndigheterna varslar om fler uppsägningar och neddragningar fortsätter regeringen att argumentera för att vi behöver spara ytterligare, skriver STs förbundsordförande Britta Lejon. Hon anser att det behövs ekonomiska satsningar för att möta samhällsutmaningarna.
”Svenska staten AB” visar år efter år upp fina balansräkningar. Ladorna är fulla och statsskulden är i en internationell jämförelse låg. Men hur mår egentligen landet Sverige?
En stark indikation på att det inte står särskilt bra till är att ord som investeringsskuld och underhållsskuld numer dyker upp i var och varannan politisk diskussion. Att landet Sverige lider av bådadera behöver man faktiskt inte lyssna till samhällsdebatten för att märka av. För att inse hur mycket vårt gemensamma tillåtits förfalla efter år av underfinansiering räcker det med att åka tåg mellan Göteborg och Stockholm och – i bästa fall – råka ut för timslånga förseningar, att åka bil i Jämtland – där mer än var femte statlig väg är i uselt skick – med söndertrasade stötdämpare och öm ändalykt som resultat, att bo i elområde 4 och vintertid betala en skyhög elräkning, eller att drabbas av återkommande avbrott i VA-systemen.
Det gnisslas tänder när Arbetsförmedlingskontoret tar ned skylten på orten, när människor återigen fastnar i en telefonkö till en myndighet, eller när människor inte får sitt omställningsstudiestöd för att den ansvariga myndigheten inte har kapacitet att hantera alla ansökningar. Och på andra sidan, inne på myndigheterna, sliter personalen – våra medlemmar – med allt sämre förutsättningar för att göra ett bra arbete. Det är så här det har kommit att bli. Staten drar sig tillbaka – ett steg i taget.
Förklaringen är att ”Svenska staten AB” under lång tid har satt nationalräkenskaperna före landet Sverige och medborgarnas intressen. Alltsedan 1990-talet skuldkris har våra företagsledare – förlåt, politiker – gjort det till den högst upphöjda principen att hålla igen på de offentliga utgifterna. På de ekonomiska styrmedlens heliga altare har vi offrat vår ambition att betala för rimligt underhåll och investeringar i den samhällsapparat som byggdes upp i en tid när tillväxten var högre. För att inte äventyra budgetregler, lånetak och finanspolitiska ramverk har finansieringen av väg- och järnvägsnät, elförsörjning och försvarsförmåga fått stå tillbaka.
När samhällsapparaten inte längre lever upp till medborgarnas förväntningar spelar ekonomiska konstruktioner som det finanspolitiska ramverket och budgetar i balans en mindre roll. Det har blivit extra tydligt på senare år. Pandemin var en väckarklocka för alla som trott på filosofin om just in time-produktion, då det blev uppenbart att ett land behöver ha marginaler för att kunna hantera kriser, även de oväntade. Insikten har förstärkts av de senaste årens säkerhetspolitiska turbulens. Rysslands anfallskrig mot Ukraina och det nyliga inträdet i Nato har kraftigt förändrat kravbilden för vår samhällsapparat, krav som vårt gemensamma är långt från att leva upp till.
Men i maktens korridorer fortsätter det mesta som vanligt. Regeringar av allehanda färger har år efter och år och mandatperiod efter mandatperiod hållit fast vid ”stryparsamhället”, som Dagens Nyheters kolumnist Andrev Walden osmickrande nog benämner vårt gemensamma. Varningsklockorna till trots fortsätter ansvariga politiker tro på idén om att vårt gemensamma ska styras som ett företag, ”Svenska staten AB”.
Tillåts detta fortsätta kommer undermåliga samhällslösningar att bli normaltillståndet. Det är en farlig väg att gå, oavsett om man är en vän av en stor statlig sektor eller hellre ser att marknaden erbjuder breda lösningar. Vi måste – som statsminister Ulf Kristersson yppade i sin första regeringsförklaring – kunna lita på att det som staten bär ansvar för, måste staten också göra riktigt bra.
Vi på ST tror på staten. Vi gör det eftersom vi tror på grundidén att samhällets alla individer är starkare tillsammans. Vi gör det eftersom vi vet att de statligt anställda delar samma uppfattning och därför dag ut och dag in gör sitt yttersta för att skapa ett ännu bättre Sverige för landets medborgare. Men det är uppenbart att vi kämpar i motvind, för alltmedan myndigheterna varslar om fler uppsägningar och neddragningar fortsätter regeringen att argumentera för att vi behöver spara ytterligare.
Det borde vara tvärtom. Vi borde se en regering som tydligt deklarerar att det är hög tid att satsa oss ur utförsbacken, för att säkerställa att vi har en stat som kan hantera vårt samhälles utmaningar och därmed leva upp till medborgarnas förväntningar. Det behövs satsningar för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle, för att stärka förmågan att hantera kriser, för att få ned långtidsarbetslösheten, för utbyggd infrastruktur så att hela landet kan leva, och för att statsförvaltningen ska hänga med i den evigt tilltagande digitaliseringen av samhället. Det må låta dyrt, men vårt samhälle har faktiskt inte råd att fortsätta snåla i en enda dag till.
Sverige behöver det, landets medborgare förtjänar det. STs medlemmar står redo för uppgiften. Ge oss bara rätt förutsättningar att göra jobbet.
Britta Lejon
Förbundsordförande för Fackförbundet ST
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
