Staten ger med en hand och tar med den andra
De ökande lokalkostnaderna för lärosätena går ut över utbildning och forskning, skriver EvaLena Moser och Andrés Rivarola i styrelsen för ST inom universitets- och högskoleområdet. Kravet att Akademiska Hus ska ta ut marknadshyror bör ifrågasättas, anser de.
Regeringens mål är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation med högkvalitativ forskning. Men det är ett mål som är svårt att förena med de ökande kostnaderna för lärosätena – som till stor del beror på statens egen hyrespolitik.
Dramatiska konsekvenser av hyreshöjningar för statliga verksamheter har uppmärksammats i medierna. Nationalmuseum, som hyr lokaler av Statens fastighetsverk, är en av de institutioner som har påtalat risker för neddragningar som en följd av skenande hyreskostnader.
Inflationen har kraftigt bidragit till hyreshöjningarna, men problemet kvarstår när inflationstrycket nu dämpas.
Universitet och högskolor hyr i de flesta fall sina lokaler av det statligt ägda Akademiska hus AB. Det sticker i ögonen att staten de senaste åren fått miljonbelopp i utdelning från detta bolag.
Akademiska hus är ålagt att ha en årlig avkastning på minst sex procent under en konjunkturcykel. Den utdelning som staten fick under 2021 och 2022, sammanlagt drygt 5,3 miljarder kronor, motsvarar drygt fem procent av lärosätenas anslag.
De höga hyreskostnader som staten debiterar sina lärosäten riskerar att allvarligt drabba lärosätenas kärnuppgifter – att framgångsrikt och med hög kvalitet bedriva utbildning och forskning.
Man står här inför en stor målkonflikt. För att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation krävs tillgång till infrastruktur och en ändamålsenlig lokalförsörjning. Men detta omöjliggörs genom att staten kräver att Akademiska Hus ska bedriva sin verksamhet på affärsmässiga grunder utan hänsyn till lärosätenas behov av ändamålsenliga lokaler till en skälig hyreskostnad.
Enligt det rådande systemet ska Akademiska Hus sätta sina hyresnivåer utifrån ett antaget marknadsvärde, något som leder fel eftersom det är staten själv som är kund på den ”marknad” som bolaget verkar på.
En tydlig röst i denna debatt har varit Anders Söderholm, rektor på Kungliga Tekniska högskolan, som sagt att det nu får vara nog. Liksom företrädare för andra lärosäten har han påtalat problemet med den marknadshyressättning som Akademiska Hus tillämpar.
En följd av marknadshyressättningen är att lärosäten i Stockholmsregionen innebär får en väsentligt högre kvadratmeterhyra jämfört med lärosäten i andra delar av Sverige. På Stockholms universitet står hyreshöjningar för en stor del av de totala kostnadsökningarna. Liksom på andra lärosäten går detta ut över utbildningen och forskningen samt studenternas och lärarnas arbetsmiljö.
Principen att tillämpa marknadsanpassade hyror bör ifrågasättas, särskilt med hänsyn till att Akademiska Hus inte verkar på en normalt konkurrensutsatt marknad. Vi kan inte ha ett system där hyresgästerna – staten – betalar ökande hyror med krympande medel som de nyss fått från hyresvärdens ägare – också staten.
EvaLena Moser
Avdelningsordförande, ST inom universitets- och högskoleområdet
Andrés Rivarola
Styrelseledamot, ST inom universitets- och högskoleområdet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
