Lönesättningen kan bidra till ohälsa
Att arbetstagare ständigt förväntas göra mer riskerar att leda till ökad ohälsa, skriver Kalle Greiff, avdelningsstyrelseledamot i ST inom Försäkringskassan. Den individuella lönesättningen kan bidra till ohälsan, menar han.
I mitt uppdrag som förtroendevald träffar jag dagligen medlemmar, och två outsinliga ämnen för medlemsdiskussioner är arbetsmiljö och lön.
Siv Norlin och avdelningsstyrelsen för ST inom Försäkringskassan problematiserade förra året i en debattartikel med rubriken Facket bör inte ställa upp på prestationshetsen på jobbet den förväntan som finns på att vi som arbetstagare alltid ska utvecklas och göra mer, och varnade för att detta riskerar att leda till en ökad ohälsa.
Jag hävdar att den risk som adresseras i debattartikeln inte längre är en risk utan ett faktum. Försäkringskassan släppte i oktober 2023 en rapport som beskriver hur sjukskrivningsmönstren förändrats. Fram till millennieskiftet hade en majoritet av sjukskrivningarna fysiska orsaker, främst med koppling till rörelseapparaten. Därefter har andelen psykiska diagnoser ökat och i dag beror en majoritet av alla sjukskrivningar i Sverige på stressrelaterad psykisk ohälsa. I rapporten framgår att kvinnodominerade arbetsplatser inom offentlig sektor sticker ut – där andelen sjukskrivningar med psykiska diagnoser ännu högre.
Det så kallade produktivitetsavdraget har tillämpats sedan 1990-talet. Det innebär att myndigheter inte får full kompensation för kostnadsökningar utan i stället förväntas arbeta effektivare. Det ligger nära till hands att tro att en del av den ”effektiviseringen” betalas av de anställda, i form av att vi bränner ut oss själva så till den milda grad att vi blir sjuka. Detta måste upphöra!
Glädjande nog så antog STs kongress i maj en motion som tar upp denna viktiga fråga. Beslutet innebär att förbundet ska arbeta mot pressen på de anställda inom statsförvaltningen och initiera diskussioner bland medlemmar och förtroendevalda om hur vår arbetsmiljö påverkas av den individuella pressen. ST ska verka för en styrning av statlig verksamhet där hög kvalitet och god arbetsmiljö prioriteras före ekonomiska besparingar.
Jag ser fram emot att vi tillsammans inom ST ska jobba med dessa frågor de kommande fyra åren, för vi måste få bukt med den direkt hälsovådliga arbetsmiljö som nu råder inom stora delar av offentlig verksamhet.
I Försäkringskassans rapport redogörs för sambandet mellan kraven och ansträngningen i arbetet och det som benämns som ”belöning” i form av exempelvis lön, anställningstrygghet och utvecklingsmöjligheter. I rapporten poängteras att huvudbudskapet i de senaste 50 årens forskning är att om det råder en obalans mellan dessa faktorer så ökar risken för ohälsa markant.
I dag tillämpar de flesta arbetsgivare inom staten individuell lönesättning, där prestationen ligger till grund för den lön du som anställd får. Det står förvisso i våra avtal att lönen ska uppfattas som rättvis. Men detta är subjektivt, och det är inte alls säkert att ens egen upplevda ansträngning på jobbet stämmer överens med chefens bild av ens faktiska prestation.
Detta går naturligtvis att diskutera vem som har rätt eller fel. Men oaktat hur välunderbyggda chefens bedömningar är visar alltså forskningen tydligt att anställda som själva inte upplever att det finns en balans mellan deras upplevda insats och den ”belöning” de får löper betydligt större risk för stressrelaterad ohälsa. Är det då verkligen rimligt att lönesättningen ska vara helt individuell när vi vet att en majoritet av alla sjukskrivningar beror på just stressrelaterad psykisk ohälsa?
Kalle Greiff
Avdelningsstyrelseledamot i ST inom Försäkringskassan samt ordförande för sektion Blekinge-Kalmar-Kronoberg
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
