Det krävs strukturella åtgärder mot genusbaserat våld och trakasserier
Ny kunskap visar att genusbaserat våld och trakasserier gentemot studenter och anställda vid högskolor och universitet är ett omfattande problem, skriver Fredrik Bondestam, docent i sociologi, och Sofia Strid, docent i genusvetenskap. De vill se en nollvision och förespråkar skärpta krav på lärosätena.
Nyligen har stora studier av utsatthet för genusbaserat våld och trakasserier bland studenter och anställda i högskolesektorn i Sverige och EU publicerats. De ger delvis nya perspektiv på problemets omfattning och visar att befintliga insatser för att förebygga våld och skydda utsatta inte fungerar.
I den mest omfattande studien hittills av studenter och anställdas erfarenheter av utsatthet i EUs högskolesektor uppger två av tre svarande att de har erfarit någon form av genusbaserat våld eller trakasserier.
I Sverige uppger mer än hälften av doktorander som är kvinnor att de har upplevt någon form av icke önskvärd sexuell uppmärksamhet, enligt primärdata från världens största studie av sexuella trakasserier i ett nationellt högskolesystem.
Samtidigt är underrapporteringen fortsatt stor och enkätundersökningar trubbiga verktyg för att fånga erfarenheter av utsatthet.
Konsekvenserna av att utsättas för genusbaserat våld och trakasserier är väl dokumenterade i tidigare forskning: ökad stress, bristande motivation, ökad benägenhet att avbryta sina studier eller lämna sitt arbete, försämrad psykisk och fysisk hälsa, lägre arbetsprestation, negativa effekter på såväl studie- och arbetsgrupper som studie- och arbetsmiljön i stort, samt även en ökad risk för suicid. Uttryckt annorlunda är en av de främsta kvalitetsdrivande faktorerna för forskning och utbildning överhuvudtaget att säkerställa att akademin är helt fri från genusbaserat våld och trakasserier.
Det rådande kunskapsläget visar att det förebyggande och uppföljande arbetet mot trakasserier, kränkningar och diskriminering i svensk högskolesektor, som utvecklats alltsedan 1990-talets början, står sig slätt. Sanktioner med reella konsekvenser för förövare och upprättelse för utsatta uteblir. Stödstrukturer är underdimensionerade, reaktiva, och ofta inte relevanta. Formella anmälningar görs sällan. De som bevittnar våld och trakasserier saknar incitament att agera. Det saknas evidens för handlingsplaner som förebyggande instrument och effekterna av utbildningsinsatser är kortsiktiga och når främst dem som redan har kunskaper. Akademiska ledare har sällan kunskaper om eller förståelse för vikten av proaktiva insatser och tidig upptäckt av genusbaserat våld och trakasserier. Det systematiska arbetsmiljöarbetet ges inte tillräcklig prioritet och brister i relevans, särskilt för de kollegiala maktstrukturer som möjliggör och normaliserar genusbaserat våld och trakasserier.
Situationen är så pass allvarlig att existerande former för att finansiera och organisera utbildning och forskning behöver omvärderas i grunden. Det gäller således att föreställa sig det otänkbara som det enda möjliga: en akademi helt fri från genusbaserat våld och trakasserier.
Vi föreslår därför en nollvision och en färdplan mot en sådan vision som bygger på följande generella principer:
- Universitet och högskolor ska självständigt förfoga över ansvaret för att utforma och garantera en studie- och arbetsmiljö fri från genusbaserat våld och trakasserier.
- Studenters och anställdas erfarenheter av genusbaserat våld och trakasserier, i kombination med forskningsbaserad kunskap, ska vara vägledande för lärosätenas förebyggande arbete.
- Universitet och högskolor ska, baserat på de strategier som tagits fram av lärosätena själva, som en del av basanslagen tilldelas de resurser som krävs för att nå nollvisionen.
- En skyldighet ska införas för arbetsgivare eller utbildningsanordnare i högskolesektorn att anmäla sig själva till en tillsynsmyndighet (förslagsvis Diskrimineringsombudsmannen, DO, i samverkan med Universitetskanslersämbetet, UKÄ) vid dokumenterade fall av genusbaserat våld och trakasserier.
- Vid dokumenterad försummelse eller underlåtenhet att hantera genusbaserat våld och trakasserier ska enskilda lärosätens examenstillstånd för aktuella utbildningar kunna återkallas, eller finansiering av utbildning och forskning i relevanta delar inhiberas. Återkallande och inhibering ska gälla tills åtgärder för att garantera nollvisionen vidtagits och godkänts av tillsynsmyndighet (förslagsvis UKÄ).
- Anställda och studenter med dokumenterade erfarenheter av att ha utsatts för genusbaserat våld och trakasserier ska – utöver stöd, upprättelse och säkerställande av en trygg arbets- eller studiesituation – ges direkt och ovillkorlig kostnadsersättning av arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren i paritet med ersättning till brottsoffer.
Fredrik Bondestam
Docent i sociologi och föreståndare vid Nationella sekretariatet för genusforskning.
Sofia Strid
Docent i genusvetenskap och vetenskaplig ledare för EU-projektet UniSAFE.
Artikelförfattarna är verksamma vid Göteborgs universitet och håller ett keynote-anförande vid EUs ordförandeskapskonferens om genusbaserat våld i akademin den 24 november i Prag.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
