Djurskydd, BSE och – kohandel i Bryssel

– Jag är lite orolig för att jag måste skena för att hinna med flyget.
Rösten hörs in till Britt Sandströms rum från någon som försvinner med hastiga steg bortåt korridoren. Citatet är symtomatiskt, vill man nå någon på denna enhet blir svaret ofta ”tjänsteresa till Bryssel”.
Korridoren tycks också vara något av en mötesplats med tämligen stor omsättning på människor.
– Ja, här är det mycket spring och många besökare, bland annat från Jordbruksverket som är en av våra expertmyndigheter. Själv sitter jag sällan länge, blir det en kvart i sträck är det mycket.
Britt Sandström arbetar på Jordbruksdepartementet och är Djurenhetens enda assistent. Ständigt beväpnad med sin bärbara telefon ilar hon mellan kopiator, skrivare, 13 handläggare och eventuella besökare.

Djurenheten kom till för några år sedan, när den dåvarande Livsmedelsenheten delades upp i två enheter. När Britt Sandström började på Regeringskansliet 1970 som sekreterare var maskinskrivning huvudsysslan. Hon kunde bli sittande till långt in på nätterna, sysselsatt med att skriva propositioner och annat – efter handskrivna manus.
Det är långt från nuvarande verksamhet – att registrera alla inkommande ärenden, fördela dem vidare, öppna post och bereda listor till regeringssammanträden med mera. ”Mycket passande, fotande och telefon”, sammanfattar hon.

Helheten har blivit stressigare och det är inte bara just nu, när Sverige har ordförandeskapet inom EU. Just på den här enheten och just nu har dessutom reaktioner och diskussioner kring djurskyddet och BSE (”galna ko-sjukan”) fått verksamheten att gå för högtryck.
– För mig är det ungefär som vanligt men handläggarna och min chef känner av det mycket mer, fortsätter Britt Sandström.
Flextiden tillåts bli längre under perioden, upp till 100 timmar och får tas ut delvis i pengar eller tid. Väljs det senare kan det vara svårt att få ut ledigheten under ordförandeskapstiden.
– Ingen här är undersysselsatt, konstaterar Djurenhetens chef Anna Tofftén.
Parallellt med EU-arbetet ska alla sköta ordinarie, nationella uppgifter – skriva underlag till interpellationer och liknande.
För att klara det har tre personer projektanställts under ordförandeskapsåret. Men hur mycket merarbete ordförandeskapet orsakar har Anna Tofftén svårt att exakt bedöma.
– Detta, BSE-krisen och uppmärksamheten kring djurtransporterna går i varandra. Men EU-arbetet är alltid väldigt resurskrävande. Två handläggare ägnar huvuddelen av sin arbetstid åt ordförandeskapsfrågor men även övriga anställda är i hög grad berörda, upplyser hon.
I ordförandeskapet ligger ett ganska digert mötes- och sammanträdesprogram. Exempel där Djurenheten har ett ansvar är chefsveterinärmötet i Kiruna, som hölls i januari, och i maj en stor djurskyddskonferens i Stockholm med ungefär 500 deltagare.
Till detta kommer bland annat ministerrådsmötena i Bryssel, där svenska jordbruksministern är ordförande. Även de kräver mycket föreberedelsearbete av Djurenhetens anställda liksom överhuvudtaget när djurfrågor blir aktuella inom EU.
– I morgon ska jag exempelvis åka till Paris och inför Nationalförsamlingen redogöra för hur Sverige hanterat BSE-frågan och förbudet mot kadavermjöl, berättar Anna Tofftén.

Hon kom hit 1993 som rättssakkunnig och är enhetschef sedan tre år. Väldigt mycket har förändrats under den tiden.
– Förr rörde arbetet i huvudsak nationella frågor, nu är vi nog mest engagerade i EU- och det internationella arbetet, säger hon.
Där Sverige förr självt kunde fatta beslut styr ofta EG-rätten idag. Arbetssättet blir därför annorlunda, i vissa fall mer komplicerat. Samtidigt tycker hon att det är givande med utbyte och internationellt samarbete.
Förr kunde man också arbeta mer långsiktigt på det nationella planet, medan man nu måste invänta förslag från EU etc. Ändå, menar Anna Tofftén, kan frågan om arbetet går trögare besvaras med både ja och nej.
– När akuta åtgärder behövs är EU ett snabbt och effektivt system, exempelvis alla EU-besluten nu kring BSE. Den ständiga veterinärkommittén kan agera snabbt för att hindra smittspridning.

– Jobbet är oerhört intensivt, speciellt på grund av BSE-krisen. Jag hinner bara med EU-frågor idag, en kollega har tagit över de nationella arbetsuppgifterna.
Ämnesrådet i bland annat foderfrågor och TSE med BSE, Urban Johnson, ser lite sliten ut men så börjar också hans morgnar strax efter klockan fem. Då kliver han ur sängen, tar Södertäljependeln till jobbet och är hemma ibland så sent som klockan 24.
– Familjen klagar, jag har barn mellan fem och elva år, och hustrun säger: ”Byt jobb”.
Urban Johnson är ordförande i en rådsarbetsgrupp (se faktaruta) och ställföreträdande ordförande i två. Hans veckor är därför något splittrade sedan årsskiftet – huvudjobb på Djurenheten med tjänsteresor på två, tre dagar per vecka till Bryssel och rådsarbetsgrupperna.
Dessutom måste han vara ständigt tillgänglig dygnet runt men försäkrar att han har mobilen avstängd åtminstone medan han sover.

– Som ordförande i rådsarbetsgruppen är jag neutral och inte i första hand svensk. Min uppgift är att jämka och nå kompromissförslag, beskriver han.
Rådsarbetsgruppen är en församling på mellan 30 och 40 personer, där femton viljor från femton länder ska enas. I vissa frågor måste man också få EU-parlamentet med på noterna.
Uppgiften är inte helt lätt och dessutom ska den utföras på främmande språk eller via tolkar och med en mötesteknik som skiljer sig från den svenska. Urban Johnson och hans kolleger har därför drillats i både arbetsspråket engelska och förhandlingsteknik det senaste året.
– Visst kan det kännas trögt ibland, säger Urban Johnson om rådsarbetet. Vi har också lite olika beteenden i Syd- och Nordeuropa och uppfattar ibland en fråga på olika sätt.
Men även om han skulle önska att någon ledamot var lite mer koncis får han inte avbryta någon. Alla ledamöter måste få tala och alla har med sig instruktioner hemifrån om hur de ska tycka.
– Gäller det BSE eller foderfrågor kan det vara lättare att lösa frågan på politisk nivå, framhåller han.
På frågan om det är stor skillnad mellan det ”vanliga” EU-arbetet och att arbeta under ordförandeskapet svarar han:
– Som ordförande är jag inblandad på ett helt annat sätt i allt som händer, har kontakt med parlamentet och rådssekretariatet och ska se till att föra en fråga vidare. Som vanlig ledamot i en rådsarbetsgrupp representerar jag enbart mitt land.
Hans beskrivning har då och då avbrutits av telefonsamtal från privatpersoner eller media. Ungefär tre, fyra samtal per dag har det blivit den senaste månaden, beräknar han, och en del mer eller mindre trevliga.

– När det är synd om djuren är det mitt fel, skämtar kanslirådet Ingrid Mossberg som arbetar med djurskyddsfrågor och lantbrukets husdjur.
Liksom för Urban Johnson hör telefonsamtal från upprörda människor till hennes vardag. Det räcker med ett otäckt TV-inslag om misshandlade djur för att telefonen ska gå varm dagen efter.
Detta stjäl tid från de extrauppgifter hon har under ordförandeskapstiden. Hon är ordförande för rådsarbetsgruppen som täcker in området för jordbruks- och veterinärexperter och djurskydd.
– Jag har jättemycket jobb nu och åker till Bryssel i genomsnitt en gång varannan vecka. Samtidigt med ordförandeskapet pågår arbete med Europarådets konventioner, vilket också upptar rätt mycket av min tid.
Ingrid Mossberg representerar Sverige i arbetet med två konventioner – skydd av djur under internationella transporter och skydd av lantbrukets husdjur. Hon uppskattar att EU-arbetet utgör runt 80 procent av hennes arbetstid och Europakonventionerna resterande 20 procent.
Också hennes arbetsdagar blir långa, från 7.15 till 18.15.
– Våra tre barn är rätt stora, annars skulle det vara omöjligt, konstaterar hon.

Jobben för EU och Europarådet innebär två olika roller. För EU är hon ”kompromissfixare” och ska skapa bra stämning, för Europarådet skriver hon instruktioner och PM och är ”mer ensidigt svensk”.
– Eftersom jag varit delegat så länge har det känts ovant att skifta till den andra rollen. Den ger mig inte heller samma gensvar här hemma. Jag kan känna krav från politikerna att ”driva” speciella frågor, men som ordförande kan jag bara ta upp kommissionens förslag – inga egna.
EU-arbetet är formellt och kan bli tungrott om länderna står långt från varandra. Det kan bli mycket tröskande fram- och tillbaka i en fråga, som när det en gång blev en mycket lång diskussion om längden på hönsens sittpinnar.
Men kul och intressant är det, tycker hon, att försöka fatta varför människor tycker som de gör i olika delar av Europa.
– Det är stor skillnad på hur man ser på djur men jag tror också att det skiljer på vad vi tror att djuren behöver.
En viss tendens till svensk självgodhet tycker hon sig ha märkt, som får oss att säga ”vi i Sverige gör…”.
I EU talar man ofta om ”min hierarki” tjänstemän emellan. Det gör inte svenskar. Kanske är förklaringen att vi här har en något plattare och snabbare byråkrati, funderar Ingrid Mossberg.
– Eller också beror det på att vi har små departement. Jag exempelvis kan träffa ”min” minister eller statssekreterare ganska ofta, i andra länder har de knappt sett sin minister.