Ta över och försämra – eller utveckla nytt
Marknader för hundratals miljarder kan öppnas när statlig verksamhet säljs ut. Peter Lorentzon skriver att regeringen Reinfeldt blivit en expeditionsministär till Svenskt Näringsliv.
Fackförbundet st gav i våras ut en mycket intressant bok, Stat till salu – Om försäljning, bolagisering, privatisering och nedskärning. Författare är Bengt Rolfer. Utifrån frågan »Vad är det som händer?« görs en gedigen genomgång av hur regeringen målmedvetet och snabbt ska minska den statliga verksamheten. Försäljning av statliga företag har börjat. Banverket, Vägverket och Luftfartsverket ska helt eller delvis bolagiseras för att sedan troligen privatiseras. Drivande för detta är paradoxalt nog deras egna generaldirektörer. Nedläggningar och nedskärningar inom ett antal myndigheter redovisas också.
I intervjuer med förtroendevalda inom ST ges fackets åsikter om varför det som händer är så fel, både ur ett samhälleligt och ur ett fackligt perspektiv. Varför ska exempelvis två brevbärare, en från Posten och en från Citymail, göra samma runda? Och varför är Posten ålagd att upprätthålla samma service även i »olönsamma« delar av landet, vilket konkurrenterna kan välja bort. Citymail, som nu ägs av norska postverket (!), kan plocka russinen ur kakan i storstäderna.
I en längre intervju med Annette Carnhede, ordförande i ST, presenteras STs vision för framtiden. Det är befriande att läsa hur Annette Carnhede här vänder och vidgar perspektiven och att hon gör det under den provokativa rubriken »Den goda staten«. Debatten får inte bara handla om att sälja de statliga företagen vid rätt tidpunkt eller huka inför det politiskt korrekta att marknad och konkurrens ger högre effektivitet. Annette Carnhede argumenterar för hur staten spelat och spelar en avgörande roll för välfärdssamhället. »Jag vill fortsätta att se Sverige som ett sådant samhälle men det tror jag inte är möjligt utan en sammanhållen nationell politisk nivå där staten måste få syssla med annat än kontroll och tillsynsverksamhet. Fortsätter man på det spåret har vi snart nattväktarstaten här. Det måste finnas en god stat också«. Hon hävdar att statens verksamhet har en hög effektivitet och att STs medlemmar gör ett bra arbete, oftast väldigt oegennyttigt.
Jag tror det är viktigt att se de starka privatekonomiska drivkrafterna bakom privatiseringar och försäljning av statlig verksamhet – liksom av annan offentlig verksamhet. Man kan på goda grunder hävda att regeringen Reinfeldt är en expeditionsministär till Svenskt Näringsliv. I rapporter från Svenskt Näringsliv återfinner man regeringens målsättningar och argument för privatiseringen av den offentliga sektorn. I en sådan rapport från 2003, Potential för tillväxt – om konkurrensutsättning i den offentliga sektorn, anges hur systemskiftet ska gå till:
- Myndigheterna avvecklar sina kommersiella aktiviteter
- Kommunerna och landstingens möjligheter att ägna sig åt näringsverksamhet inskränks
- De offentligt ägda företagen säljs
- Driftentreprenader i stor omfattning
- Kundvalssystem.
Potentialen för privat näringsverksamhet i »den egentliga offentliga sektorn« anges till 250–300 miljarder kronor. Därtill ska läggas offentligt ägda företag och affärsdrivande verk med en potential på minst 300 miljarder kronor. I Svenskt Näringslivs långtidsutredning från november 2007 finns en än mer utarbetad strategi för systemskiftet. Där kan man bocka av det som regeringen nu genomför eller formulerar i olika utredningar för det statliga området och för vården och omsorgen. Här sägs också att delar av Försäkringskassan ska konkurrensutsättas – arbetsgivarna ska kunna välja att placera sjukpenningdelen hos privata försäkringsbolag i stället. Högskolan ska privatiseras och studenterna betala studieavgifter. Vården ska betalas med privata försäkringar, utöver en viss grundtrygghet som ska finansieras över skatten.
Det handlar inte om att privata aktörer är bättre eller att konkurrens ger högre effektivitet. Det handlar om att det privata näringslivet vill få tillgång till »marknader« på mer än 500 miljarder kronor. Så enkelt är det. Då är det viktigt för den fackliga rörelsen att, som Annette Carnhede, stå upp för att offentligt driven verksamhet ofta är effektivare än en vinstdriven verksamhet både ur ett mer snävt företagsekonomiskt och ur ett samhälleligt perspektiv, liksom att den är bättre för medborgarna och de anställda.
Det privata näringslivet »gör det enkelt för sig« när man bara vill ta över en väl fungerande verksamhet. Det skapar inte fler jobb, snarare färre, då avkastningen på 10–15 procent måste tas någonstans, bland annat i form av färre anställda och sämre arbetsvillkor. Det utvecklar inte Sverige, tvärtom.
I stället för att beträda denna bekväma väg till ökad vinst borde näringslivet använda sitt kapital och kunnande i en »globaliserad« värld till forskning och utveckling inom andra sektorer. En målsättning som näringsliv och samhälle gemensamt borde ställa är exempelvis att Sverige ska bli världsledande på miljöområdet.
Peter Lorentzon
ST inom Hjälpmedelsinstitutet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
