ST måste slåss mot nedrustning
Konsekvenserna av regeringens senaste budgetförslag gör det än tydligare att vi i Fackförbundet ST under nästa kongressperiod måste vidga vårt fackliga perspektiv till att i en större utsträckning än nu även inbegripa samhällsperspektivet.
Vi måste ta upp kampen mot den nedrustning av den statliga sektorn som pågår. Denna kamp kräver att vi syns och hörs betydligt mer utanför våra arbetsplatser än i dag.
ST har profilerat sig som arbetsplatsfacket där alla får vara med, och det är absolut inget fel i det budskapet. Men det räcker inte för att påverka de starka ideologiska krafter som vill förändra synen på den offentliga sektorn.
Deras budskap är kristallklart: sälj ut, privatisera så mycket det går. Inte på grund av att verksamheten då bedrivs bättre eller billigare för samhället. Nej, skälet är att det går att tjäna pengar på att den.
Självklart blir det på sikt dyrare för samhället, eftersom vi skattebetalare måste betala för att några ska göra vinst. Det leder också till att dessa verksamheter tvingas slimma sin organisation än mer, på grund av kraven på lönsamhet för ägarna. Detta är speciellt svårt när man sysslar med vård och samhällsservice, ofta åt människor i utsatta lägen.
Ytterligare ett skäl är att det självklart blir mer över till bland annat skattesänkningar, ju mer man minskar den statliga och offentliga sektorn.
Här är inte regeringen konsekvent. Både regeringen och dess förlängda arm, Arbetsgivarverket, skriver att staten för att kunna rekrytera rätt kompetens måste uppfattas som en attraktiv arbetsgivare. Där det krävs en god arbetsmiljö – stimulerande, kreativa och attraktiva arbetsplatser.
Inget av detta lär man ju uppnå genom den utarmning av vår verksamhet som nu pågår. Hur skall man få några yngre kreativa människor att ens fundera på ett jobb i staten framöver när vi skall ha sämre löneutveckling än andra sektorer, när vi skall öka produktionen med mindre resurser, samtidigt som vi möter ökade krav på tillgänglighet och service samt mer verksamhetsanpassade arbetsformer och arbetstider?
Det underlättar inte när vår vice statminister går ut med uttalanden som att det inte är några som helst problem att minska den statliga sektorn eftersom den ändå bara består av byråkratiska pappersvändare.
Detta speglar ett annat problem, nämligen att det vi jobbar med i staten är okänt för de flesta medborgare. Vi måste bli betydligt bättre på att nå ut med vilka uppgifter och uppdrag vi har.
Detta är frågor vi inom ST måste ha med oss inför nästa års kongress. Hur skall vi bli bättre på att påverka inte bara de beslut som fattas på våra arbetsplatser utan även de som tas på andra nivåer och som påverkar vardagen och framtiden för våra medlemmar?
Lars Hedin
ordförande för ST inom SMHI
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
