Ledare

Facket har nått en (tillfällig?)
framgång i kampen om tjänstedirektivet.
Ändå går det inte att se EU som i första
hand en löntagarnas vän.

De svenska toppdirektörernas jakt efter mer pengar tycks inte ha några gränser. Nu tjänar de mest i hela EU.

Den statliga arbetsgivaren blåser till strid med sitt besked om hur löneförhandlingar ska bedrivas på myndigheterna. Utspelet visar total brist på respekt för facklig verksamhet.

Staten sviker sina anställda och sin roll som arbetsgivare när den offentliggör utflyttningsplaner utan något som helst samråd med personalen i förväg.

Möjligheten i det statliga avtalet för anställd och chef att göra upp om lönen utan följande kollektivavtal riskerar urholka fackets inflytande över lönen.

Med ett löfte till de anställda vid försäkringskassorna att nå samma lönenivåer som inom staten avslutades årets avtalsrörelse för STs del.

EU-kommissionens förslag om att tillåta en arbetsvecka på 65 timmar är ett direkt angrepp på alla anställda i Europa. Kommissionen bortser helt från sociala och mänskliga behov.

St firar jubileum i år. För ett hundra år sedan bildades De extra ordinaries förening i Stockholm, den första fackföreningen i centrala statsförvaltningen, och den organisation som ST ser som sitt ursprung.

Lönen är central för oss alla, den är bokstavligt livsviktig.

Lönen är vad vi anställda och våra familjer lever på; vi betalar vår mat, vår hyra och våra räkningar med den. Alla behöver vi rimliga löner för att kunna leva väl.

De uppseendeväckande stora löneskillnaderna mellan anställda vid försäkringskassorna och vid de statliga myndigheterna måste snarast bort; ansvaret är regeringens.