Krönika

Till slut lyckades jag få min yngsta syster att börja på universitetet. I samma veva följde hon med när jag blev intervjuad av en journalist. Han undrade vad hon sysslade med och hon svarade stolt att hon studerade kriminologi. Journalisten frågade varför hon valt just kriminologi och min syster svarade tveksamt: ”Jag vet inte riktigt, kanske för att jag känner så många kriminella.”

Så här års börjar båtsäsongen lida mot sitt slut. De flesta har säkert redan tagit upp båten för vinterförvaring.

Hur dum får en professor bli? Det är en fråga som infinner sig när man läser att psykologiprofessorn Helmut Nyborg vid Århus universitet har föreslagit att mindre begåvade människor borde få betalt för att inte skaffa barn medan de intelligenta borde uppmuntras att ha fler barn. Bakgrunden är Nyborgs oro över att antalet problembarn ökar.

Hur ska det gå för svenskan, vårt modersmål, inom EU?

På en gata i Vingåker, orten där jag växte upp, tar en glad och ung nej-sägerska ett danssteg i ett TV-inslag. Hon har en kvast i handen. Det är dagen efter folkomröstningen. Det ser ut som om hon just har städat ur ett hörn av eliternas dammiga palats.

Ordvalet i rubriken kan tyckas tillspetsat, men begreppet används faktiskt i en rapport om löner och ersättningar i de svenska börsbolagen till den statliga Förtroendekommissionen.

Häromveckan diskuterades ”efter-semester-ångest” på ett av morgonprogrammen i TV. Diskussionen gällde den känsla av panik som kan drabba oss när de långa, lata dagarna tar slut och vi än en gång ska inordna oss i någon form av mönster eller schema.

Visst blir man imponerad av Rädda Barnens insatser, i Sverige och övriga världen, för att ta tillvara barnens intressen och rättigheter.

Stackars amerikaner, tänker ofta vi européer om det hårt arbetande folkslaget på andra sidan Atlanten med oändliga arbetsdagar och få helg- och semesterdagar.