»Skolan borde vara statlig«
Hon vill utvidga statens ansvar, skapa debatt kring fackets roll och värna de visstidsanställda. ST Press har intervjuat förbundsordförande Annette Carnhede inför förbundets kongess.
Nästa år firar Annette Carnhede sannolikt tioårsjubileum som STs förbundsordförande. Hon siktar mot fyra nya år i förbundstoppen. En enig valberedning har föreslagit henne för ytterligare en kongressperiod. Inga motkandidater har nominerats. Under de senaste fyra åren tycker hon att ST blivit bättre på att göra väsen av sig på den politiska arenan och i medierna.
– Vi har blivit språkrör för personalen i staten på ett tydligare sätt, och det är viktigt. Sedan har vi inte nått upp till viktiga mål om rekrytering och organisationsgrad. Men jag tror ändå vi har lyckats vända trenden.
ST jobbar med fyra huvudområden för den fackliga politiken: lönepolitik och villkorsfrågor, jämställdhet, ledarskap samt mångfald. Annette Carnhede är nöjd med genomslaget för lönepolitiken, som hon anser har nått ut på arbetsplatserna. Däremot har jämställdhet och mångfald inte fått tillräckligt utrymme, anser hon.
– Jämställdhetsdebatten har rent allmänt hamnat i bakvattnet i samhället. När det gäller maktstrukturer har vi varit rätt tysta vi också. Det är likadant med värdet av mångfald på arbetsplatserna. Vi vet att de här frågorna väldigt sällan tas upp i samverkansgrupper. Det är riktigt allvarligt.
Hoppas på klimatdebatt
Förbundsordföranden förväntar sig inga hetare debatter på kongressen, eftersom många frågor avhandlas löpande i dialog med STs avdelningar. Men hon hoppas att en rapport om klimatfrågan väcker diskussion.
– Det ska bli spännande att se hur det mottas på kongressen. Jag är övertygad om att det är en fråga som kan få uppslutning, inte minst bland unga och nya medlemmar. Men jag tror också att det finns de som tycker att fackförbund inte ska bry sig om det här.
Risk för förödande beteende
I löne- och villkorsfrågor har ST traditionellt värnat kollektivavtalade lösningar framför individuella. Men röster har höjts för en öppnare attityd gentemot individuella överenskommelser.
– Många tror att kollektivavtal är lika med kollektiva lösningar. Ordet »kollektiv« låter jätteläskigt – är jag bara en i den stora, grå massan? Men enskilda överenskommelser står inte i motsättning till kollektivavtal. Vi vill ha kollektivavtalade lösningar runt de enskilda överenskommelserna. Det är en väldig skillnad. Låt facket ta ansvar för att det man enas om inte får några negativa effekter som den enskilde inte känner till.
Men fackets stöd ställer pedagogiska krav på de förtroendevalda. Upplevelsen av att ha kommit överens med sin chef när facket plötsligt sätter käppar i hjulet är ingen lyckad marknadsföring.
– Jag vet att det finns sådana synpunkter i förbundet, där man i sitt bemötande av medlemmen beter sig så att man upplevs på det viset. Det är förödande. Vi får aldrig säga till medlemmen: du vet inte vad du gör, men vi vet ditt bästa. Formulerar vi vårt arbete på det viset är det kört.
Men hur ska facket stoppa enskilda överenskommelser som försämrar för andra?
– Jag tror inte man ska hindra dem, utan begära att arbetsgivaren träffar ett avtal om hur det ska gå till. Då har man det under ordnade former, och sätter inte upp gränser för den enskilde. Personligen tycker jag att det är bra ju mer nära inflytande man har. Men det ställer krav på partssystemet. Man måste ha ett stenhårt förtroende och en bra, lokal samverkan. Och det är jätteviktigt att vi har riktiga ramar för grundläggande frågor om trygghet, arbetsmiljö och inflytande.
Anställningsform viktig fråga
ST vill driva att tidsbegränsat anställda i stort sett ska ha samma villkor och trygghet som fast anställda vid omställning. Annette Carnhede tror att frågan om anställningsformer kommer att ta ännu större plats de närmaste åren. Inom jämställdhetspolitiken väljer ST att lyfta fram en stark offentlig sektor som en förutsättning för ett jämlikt samhälle.
– Bara de nationella, allmänna systemen garanterar grundrättvisan. Där välfärdssystemen havererar är det kvinnorna som får sköta jobbet, och som begränsas i karriär, utvecklingsmöjligheter och yrkesliv. Kvinnor lever längre och får dålig service, och det är deras döttrar eller sonhustrur som får ta hand om dem. Det drabbar dubbelt. Det pratas mer och mer om att stimulera frivilligarbetare – det är en väldig backlash, tycker jag.
Kritik mot övermänniskoideal
ST invänder också mot pressen i arbetslivet: »Den ideala arbetstagaren är snart att likna vid
en övermänniska – hälsosam, stresstålig, flexibel och ständigt nåbar.« Det inkräktar på mångfalden, menar förbundet.
– Väldigt många människor tänker etnicitet när man hör ordet mångfald. Men det inbegriper alla diskrimineringsgrunder. Har du ett funktionshinder och inte kan jobba 120 procent som det förväntas överallt i dag – då är det svårt på arbetsmarknaden. Ur våra slimmade organisationer har det fötts ett krav på medarbetare som ska prestera maximalt varje dag och hela tiden. Det funkar inte ihop med mångfald.
Inom STs organisationsområde finns en rad aktuella frågor som kräver uppmärksamhet. Hur kompetensen inom statliga myndigheter ska säkras. Vem som ska styra universitet och högskolor. Väntade bolagiseringar. Men Annette Carnhede menar att förbundet också behöver vidga perspektiven.
Skola och vård till staten
– Vi borde prata lika mycket om verksamheter som i dag inte är statliga, men som borde vara det. Skolområdet, till exempel. Jag vet att stora lärargrupper upplever problem med kommunaliseringen av skolorna. Det finns alldeles för lite nationellt ansvar ur ett medborgarperspektiv. Och sjukvården – vore det inte bättre att ta ett nationellt ansvar för olika specialistfunktioner, och lägga den nära vården på en annan nivå?
Inför 2012 hoppas hon på en större enhet inom den fackliga sfären, både mellan förbunden och inom ST. Nu väntar fyra år av kraftsamling.
– Jag hoppas att vi kommer använda tiden till att ta tillbaks initiativet ute på arbetsplatserna. Att de anställda på arbetsplatserna ska finna facket som den naturliga mötesplatsen där vi träffas och pratar om vår vardag och hur vi vill utveckla jobbet.
Förslag till politk och budget
Fyra huvudområden för Sts politik
STs fackliga politik bygger på fyra huvudområden:
- Lönepolitik och villkor. Bland annat vilka faktorer som ska styra lönesättning och inflytandet över lönebildningen. Även hur stort utrymme ST bör ge åt individuella överenskommelser på arbetsplatserna.
- Jämställdhet. Lika lön för lika arbete, karriärutveckling, möjlighet att kombinera jobb och privatliv. ST kräver en stark offentlig sektor för att omsorgen om barn, sjuka och gamla inte ska bli en kvinnofälla.
- Ledarskap. Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Omfattar även arbetsmiljöfrågor. Utgångspunkten är att ett gott ledarskap kräver delaktighet och inflytande från medarbetarna.
- Mångfald. ST vill ha konsekvensanalyser ur ett mångfaldsperspektiv vid omorganisationer eller ändrade arbetsuppgifter, och ett tolerant arbetsliv utan diskriminering. Alla ska få plats, även om man inte alltid presterar maximalt.
ST delar sedan
Det här vill ST inom:
- Myndigheter. Statlig sektor ska synliggöras. Fokus på ung kompetensförsörjning och statstjänstemannarollen. Stärkt gemensam värdegrund. Öppnare utnämningspolitik, ökad facklig delaktighet när högre tjänster tillsätts.
- Universitet och högskolor. Bör förbli statliga myndigheter. Fasta resurser för forskning. Minskad konkurrens mellan lärosäten. Fler karriärvägar, bland annat för doktorander. Värna mindre högskolor.
- Bolag och affärsverk. Högre krav på ägarstyrning kring öppenhet, miljö, etik med mera. Villkorad utförsäljning och bolagisering. Statligt ägd infrastruktur av vitalt samhällsintresse. Kollektivavtal i nivå med myndighetsområdet.
STs budget
Det görs inga större förändringar av STs budget i styrelsens förslag till budget för de kommande fyra åren.
2009 beräknas utgifterna bli 159 miljoner kronor. Det är lägre än kongressåret 2008 men i nivå med 2007.
Budgeten bygger på att ST förlorar 1 500 medlemmar per år och att intäkterna därmed minskar. Kostnaderna väntas minska i ungefär samma takt.
Verksamheten väntas gå back med 4–5 miljoner per år fram till 2012, ett underskott som i så fall får täckas av sparade pengar.
