Kultur

Efter en ovanligt sevärd vårvinter börjar biorepertoarens näringshalt sakta men säkert sjunka, för att i maj plana ut i ett utbud av sämre skräckfilm och slappa komedier. Men här och där spritter det fortfa-rande av liv. Även om det första tipset går i mäktig moll…

Att 2017 var ett bra år för svensk film vet de flesta. Vad kanske inte lika många vet är att det var ett rekordår också för svensk kortfilm.

Hösten 2016 gick Karin Adelsköld in i väggen, för andra gången. När hon återfick balansen insåg hon att det som saknats var humor.

Det finns böcker som aldrig tar slut, sådana som man kan ha med sig till den där öde ön. Vissa författarskap har gett oss skatter som håller för hur många omläsningar som helst. Det kan vara en tunn volym med dikter som man alltid vill ha nära sig eller något omfångsrikt som ständigt ger nya överraskningar.

Stalin, romare, monster, inbördeskrig och en besatt regissör. Den tidiga våren bjuder i år på ovanligt mycket eggande fiktion.

I år firar landets folkligaste rappare Petter tjugoårsjubileum som artist. Det gör han med både ny föreställning och ett nytt album.

Den stora soffan är min båt och böckerna mina segel på väg ut genom världen. Det är som när jag var liten. Att vara läsare är att ha lyckan inom räckhåll, en förmåga att ta sig ut, rymma från grådis och snömoln, från tillfällig tristess.

På universitetsbiblioteket i Lund finns 514 intervjuer som gjordes med överlevande strax efter krigsslutet nu tillgängliga i ett digitalt arkiv.

I år kom den svenska filmjulens kioskvältare redan 1 december, med den oväntat lyckade filmatiseringen av Solsidan, men annars är det ont om typiska julfilmer – det vill säga folkligt flirtande filmer med hög budget och låg IQ. December bjuder i stället på upplyftande många sevärdheter. Men vi börjar i moll.

Björn Rombach är redaktör för en nyutkommen antologi som undersöker hur den offentliganställde tjänstemannen skildras i litteraturen. Bilden är varierad – men hjältarna är få.