Krönika

Om inget oväntat inträffar – ett nytt Tjernobyl, upptäckten av ett oljefält i Mälaren eller om något av blocken verkligen kunde komma på ett vattentätt sätt att sänka arbetslösheten rejält – ser det faktiskt ut som om kulturpolitiken skulle kunna komma att spela en roll i höstens val.

I de nordiska länderna har vi en viktig tillgång som ofta glöms bort. Tack vare vårt gemensamma kulturarv och våra likartade samhällssystem kan vi dra nytta av varandras erfarenheter och kunskaper på en mängd skilda områden. Nästan överallt finns ett nordiskt samarbete i en eller annan form.

»Vi stödjer soldaterna är fortsatt ett vanligt motto i områdena kring USAs militärbaser.

»Chefernas arbetssituation och villkor påverkar även alla andra medarbetare.

Fotbollen är i dag en välfungerande meritokrati på en gränslös arbetsmarknad.

»Att satsa på att jaga fuskare låter bra i vilken valdebatt som helst.

»För att Kina ska lyckas krävs fria val, fri press och en oberoende fackföreningsrörelse.

Om några månader kan jag fira tio år som anställd inom fackföreningsrörelsen. En värld där medelåldern är ganska hög – vilket också är föremål för ständiga bekymrade diskussioner.

Vi är fem i familjen så det blir ju många vändor i stekpannan när jag gör pannkakor. Därför passar jag på att stryka samtidigt.«
»Annars kan du göra som jag, stek med två laggar!«

Ett hav av människor. Oppositionens orange färg överallt – på fanor, halsdukar, mössor. Unga och gamla Kievbor i vinterkylan på Självständighetstorget. Tonerna av en modern kampsång med ett klassiskt tema: »Tillsammans är vi många! Vi kan inte besegras!«.

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, har USAs före detta utrikesminister Madeleine Albright sagt.

Vilja, välja och val, det är tre ord som hör ihop. Hittills har de haft en enbart positiv klang, men hur mycket valfrihet orkar en människa med egentligen? 700 pensionsfonder orkar få välja mellan. Inför så många alternativ valvägrar människorna. För egen del vet jag att redan tre alternativ brukar göra mig vimmelkantig.

De senaste dagarna har morgontidningen inte väntat på hallmattan när jag masat mig upp ur sängen. Jag befinner mig i ett glapp mellan gammal och ny prenumeration som snart bör vara till ända. Hoppas jag.