Svårt nå ut i arbetslivet som doktorand
Forskarutbildade är dåligt förberedda på ett arbetsliv utanför akademin. Universiteten är en alltför sluten värld. Därom rådde enighet i en samtalspanel på TCOs konferens om högre utbildning.
Det var på onsdagen som TCOs årliga konferens om högre utbildning gick av stapeln vid Stockholms universitet.
– Jag tror att arbetsmarknaden kommer att kräva en förändring. De tycker inte att de får vad de vill ha, sa högskolekansler Anders Flodström, en av deltagarna.
ST-ombudsmannen Inger Ehn Knobblock, som också satt i samtalspanelen, berättade att ST tillsammans med TCO och Sveriges förenade studentkårer, SFS, har inlett ett samarbete för att föreslå förändringar i forskarutbildningen som kan underlätta vägen ut till arbetsmarknaden. Rickard Jolsterå i SFS doktorandkommitté tyckte att de obligatoriska kurserna för doktorander måste få ett bättre innehåll, till exempel utbildning om projektledning för den som tänkt sig en karriär utanför universitetet.
– Som det är nu tar man kurserna bara för att få poängen.
Anders Flodström påpekade att doktoranderna bara är en kostnad för lärosätena, kostnader som de försöker minimera.
Ett problem är att ett yrkesliv utanför akademin har lägre status än att fortsätta en forskarkarriär, påpekade deltagarna. Ett annat är att många branscher i arbetslivet, särskilt i den privata tjänstesektorn, inte har klart för sig vilka värden en forskarutbildad person kan tillföra.
– Det är också mycket svårt att komma tillbaka till universitetet om man arbetat med annat, sa Inger Ehn Knobblock. Det är obegripligt varför universiteten inte är intresserade av andra erfarenheter.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.