Staten lockas göra anställda till »konsulter«
”Som egenföretagare kan du inte strejka för högre ersättning. Och om någon annan erbjuder sig att göra ditt jobb billigare står det din arbetsgivare fritt att köpa tjänsten av henne eller honom i ställe.” Alexander Armiento skriver om en arbetsmarknad där det ständigt sjungs småföretagarens lov.
I programmet kallas hon för Karin. I fem års tid har hon jobbat på en statlig myndighet, på projektanställningar, vikariat och tidsbegränsade anställningar. Men i julas fick hon höra att det inte fanns möjlighet att fortsätta som anställd, berättar hon för P1s Kaliber.
Inte för att staten inte hade bruk för hennes tjänster. Nej, hon fick erbjudande om att jobba vidare för samma myndighet – men nu som egenföretagare, »konsult«.
Det finns många som ställs inför liknande situationer på dagens arbetsmarknad. Kalibers kartläggning visar att jobb som tidigare sköttes av anställd personal på många håll flyttas över till ensamföretagare.
Men Karins öde är kanske ändå extra anmärkningsvärt, eftersom hon jobbade i staten. Samma stat som ministrar brukar bedyra ska vara ett föredöme som arbetsgivare.
Fast om man tvingar någon att starta företag är man knappast något föredöme som arbetsgivare. Alla drömmer ju inte om sin egen firma, om att sköta bokföring och administration. Och få som jobbar för en enda uppdragsgivare är nog sugna på att avsäga sig sin anställningstrygghet.
I dag sjungs ständigt småföretagarens lov. Det är de små företagen som ska rädda Sverige ur krisen, påstås det. Politiker talar ofta och mycket om att det är alldeles för svårt att starta företag och att den som vill göra det ska få stöd.
Det är förhoppningsvis inte statens agerande mot Karin som de politikerna har som förebild. Men man kanske inte alltid ska vara helt säker.
En sak är i alla fall klar: Om vi alla förvandlas till underleverantörer åt våra arbetsgivare tar samhället ett stort steg tillbaka, till tillvaron på arbetsmarknaden innan fackföreningarna gjorde entré.
Som egenföretagare kan du inte strejka för högre ersättning. Och om någon annan erbjuder sig att göra ditt jobb billigare står det din arbetsgivare fritt att köpa tjänsten av henne eller honom i stället.
Har du blivit långtidssjukskriven? Vill du vara hemma med ditt barn? Ta tjänstledigt för studier? Tack för den här tiden, vi har en annan hungrig entreprenör som är redo att ta över.
Karins fall visar att till och med statliga arbetsgivare lockas av möjligheterna att göra det enkelt för sig och vältra över sina risker på den som jobbar för dem.
Det värsta är att det inte skulle förvåna om någon lanserade förslaget att stat, landsting och kommun i stor skala borde tillämpa de här strategierna. »Upphandla arbetskraft i konkurrens«, tänker jag mig att det skulle formuleras. Det låter modernt och effektivt. Så effektivt att den som vill ha rimligt betalt och inte ständigt kan jobba hundratio procent riskerar att effektiviseras bort.
Karin tackade nej till erbjudandet från sin arbetsgivare. Låt oss alla tacka nej till ett sådant samhälle.
Alexander Armiento är chefredaktör för Publikt
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
