”Konsulter dränerar myndigheterna på kunskap”
Statliga myndigheter som tar in konsulter för utvärderingar och annan kunskapsproduktion får ofta en produkt med låg kvalitet, hävdar tre forskare i en studie som baseras på intervjuer med konsulter och myndighetsanställda. Forskarna varnar också för att myndigheternas egen kunskapsutveckling undergrävs.
Tidigare forskning har visat att myndigheterna gör allt fler upphandlingar som gäller någon form av kunskapsproduktion, till exempel utvärderingar, uppföljningar och metodstöd. Ett motiv för att lägga ut sådan verksamhet är att konsulterna uppfattas som neutrala iakttagare.
Men konsulterna är inte neutrala experter, enligt den nu publicerade studien. I den har forskarna intervjuat åtta konsulter och fyra myndighetsanställda. Problemen börjar redan när företagen lägger sina anbud, säger Marcus Lauri, lektor vid Mittuniversitetet och en av författarna.
– Flera konsulter berättade att de skriver i sina ansökningar att deras mest erfarna och kända konsulter ska ta hand om uppdraget, men att det i själva verket är juniorerna som gör det mesta av arbetet.
Ofta saknar företagen specialistkompetens inom det område de lägger anbud på, eftersom de svarar på så många upphandlingar. En konsult berättade att det handlade om ett tjugotal varje månad.
Själva upphandlingsformen skadar också trovärdigheten och substansen, enligt studien. Ett skäl till detta är att det finns ett intresse att lägga ett så lågt anbud som möjligt för att öka chansen att få uppdraget. Det innebär att tid och övriga resurser blir knappa.
– Konsulterna hinner inte göra det de själva skulle önska, utan mycket hämtas från surfning på internet och information som myndigheten lämnar, säger Marcus Lauri.
I forskningsvärlden är det vanligt att undersökningar leder till att man gör upptäckter som för forskningen i en ny riktning. Så fungerar det inte i konsultuppdrag, framhåller han.
– Kontrakten är rigida, och man har ingen dialog med beställaren innan anbudet läggs. Kontraktets rigida ramar gör också att det blir svårt att lägga till något i efterhand.
Ytterligare ett problem som framkom i intervjuerna i studien var att konsulterna tenderade att vara försiktiga med att framföra kritik mot myndigheten.
– Ofta önskar beställaren att konsulten ska vara öppen och peka på brister. Men man vågar inte riktigt. Konsulten måste ha i åtanke att inte såga myndigheten fullständigt, för då kanske man inte får fler uppdrag.
För myndigheterna innebär den här typen av upphandlingar att kvaliteten i de rapporter som används i organisationen eller som underlag för politiska beslut undergrävs, skriver forskarna. En annan följd blir att statliga myndigheter dräneras på egen kompetens på området.
– Man kan anta att myndigheterna inte anställer människor med den sortens kunskap om en stor del av kunskapsproduktionen upphandlas, säger Marcus Lauri.
Studien tar inte upp varför myndigheterna valt upphandling. Marcus Lauri tror att det hänger samman med ökade krav på dokumentation, utvärdering och uppföljning, vilket myndigheterna inte klarar med egna personalresurser.
– Makt och inflytande har lämnats över till konsulterna och deras kunskap blir kanske framtida politik. Men frågan är vilken typ av kunskap de kan ta fram under de här förutsättningarna. Det tycker vi känns ganska oroväckande.
De två andra forskare som deltagit i arbetet med studien är Tomas Mitander och Malin Rönnblom vid Karlstads universitet.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
