Kapitalet fackets muskler
Många fackförbund har välfyllda skattkistor, konstaterar vi i en granskning på sidorna 12–13 i detta nummer av ST Press. Några av organisationerna sitter på åtskilliga miljarder. Fackförbundet ST har en ”förmögenhet” på drygt 400 miljoner kronor. Tack vare avkastningen på kapitalet gick förbundet 2004 med ett överskott på nästan 20 miljoner kronor. I teorin skulle vinsten, i stället för att sparas för framtiden, kunna användas till att sänka medlemsavgiften med en dryg tjuga i månaden.
Men avkastningen från det kapital som tidigare generationer ST-medlemmar har samlat ihop till bör inte i första hand gå till att sänka de nuvarande medlemmarnas avgift. Tvärtom är det rimligt att dagens verksamhet betalas av dagens medlemmar – vilket också är STs mål.
Även om facken inte gör bruk av sina ekonomiska reserver så fyller de en viktig funktion. Konjunkturinstitutets forskningschef Juhana Vartiainen liknar dem vid stormakternas kärnvapenarsenal. De ger styrka bakom orden vid en konflikt – även om de förhoppningsvis inte behöver användas.
Denna avskräckningsprincip tycks fungera. Vi har få strejker i Sverige. Det är en stor fördel i den internationella konkurrensen och används ofta som ett argument för att locka utländska investerare. Visst bör förklaringen till de få konflikterna också sökas i en konstruktiv attityd och en öppenhet för dialog hos arbetsmarknadens parter. Men det är nog tveksamt om bara god vilja hade gett samma resultat.
Fackets kapital är dess muskler. Den svenska fackföreningsrörelsen, med sin långa historia och sin stora medlemsskara, är i en internationell jämförelse begåvad med svällande biceps. Det är ingen långsökt gissning att den råstyrkan är en bidragande orsak till att svenska löntagare står starkare i både lagstiftning och avtal än i många andra europeiska länder.
Framtidens fackliga utmaningar kan bli ännu tuffare än dagens. Principen att fortsätta att bygga upp STs ekonomiska styrka är således sund.
Men samtidigt vore det dumt att vakta sin skattkammare alltför väl. Det finns andra hot mot facket än konflikter med arbetsgivarsidan. Hot som kan motivera att man använder en del av den sparade förmögenheten till offensiva satsningar.
Ett sådant hot är den sjunkande organisationsgraden. För hur rikt facket än är hänger dess framtida styrka naturligtvis i minst lika stor grad på medlemmarna. Därför har också många förbund satsat extra medel på olika former av rekryteringskampanjer. Är de satsningarna väl planerade och väl genomförda är det sannolikt mycket klokt investerade pengar.
Det finns mängder av områden där fackliga resurser gör nytta. Arbetet för att förbättra medlemmarnas villkor, opinionsbildningen för våra värderingar och det internationella arbetet är några exempel. För att i dag och i morgon kunna göra insatser där behoven finns krävs en sund ekonomi. Att varje år nalla i sparbössan är inte hållbart, men att göra engångssatsningar för att trygga framtiden kan ibland vara nödvändigt.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
