Revisorn blev utredare av grova brott

I en korridor med ett oräkneligt antal dörrar i polishuset i Örebro har Kjell Haglund sitt arbetsrum. Han har jobbat länge på Polisen och har en bakgrund som revisor och anställd på Skatteverket. Numera är han civil brottsutredare och utreder grova brott i polisregion Bergslagen.

Till polishuset kommer han vid sextiden på morgonen de flesta av veckans arbetsdagar. Ofta blir det han som är kvar sist också, säger han med ett snett leende. På bordet ligger pärmar med avslutade utredningar och röda mappar med pågående ärenden. Just nu jobbar han och de andra utredarna på enheten för grova brott bland annat med fyra mord. Det har varit en våldsam sommar i regionen och det märks på utredningshögarna och antalet arbetade timmar.

För fem år sedan jobbade runt 740 civila brottsutredare inom Polisen. I dag är de nära 1 200, och deras befogenheter har utökats. Numera får en civil utredare göra nästan allt som de polisutbildade kollegerna gör.

– Vi fick ju utökade befogenheter 2015. En skillnad är att vi nu får hålla alla sorters förhör. Även så kallade 24:8-förhör, som man håller när man griper någon och meddelar misstanke om brott. Tidigare fick bara poliser göra det. Annars tycker jag inte att mitt jobb förändrades särskilt mycket. Jag tycker vi fick göra mycket innan också. Men det är klart att vissa saker har blivit enklare, som att besluta om beslag av egendom, säger Kjell Haglund.

På enheten för grova brott i Örebro jobbar arton utredare. Av dem är tre civilanställda, resten är poliser. De civila har, precis som i övriga polisregioner, varierande bakgrund. Många av de nyanställda är akademiker, som jurister, it-specialister och socionomer. Andra har arbetat länge på Polisen med exempelvis administrativa uppgifter och har kunnat gå vidare i karriären genom att bli utredare. Oavsett bakgrund måste alla civila genomgå tio veckors utbildning för att lära sig jobbet. Poliserna som jobbar som utredare har polisutbildning, aspiranttjänstgöring och ofta några år i yttre tjänst i bagaget.

I dag jobbar de sida vid sida. Men det har inte varit helt smärtfritt. Innan de civila utredarna fick utökade befogenheter 2015 var motståndet stort från polisiärt håll. I Örebro och i hela region Bergslagen har man jobbat hårt för att skapa ett gott klimat.

– Själv har jag aldrig känt att jag inte blir respekterad. Men det kanske inte är någon som vågar säga något, eftersom jag är facklig också. Nej, skämt åsido, vi jobbar medvetet med att alla anställda ska känna sig väl mottagna. Vi har handledning och mentorskap. Och vi civila har ett uttalat förtroende från högsta ledningen, det är väldigt viktigt, säger Kjell Haglund, som även är ledamot i ST-avdelningen inom Polismyndigheten.

Men det händer fortfarande att poliser har en negativ inställning till civila utredare, berättar han.

– På en del ställen är motståndet stort. Här i Örebro fungerar det bra för det mesta, men det gnisslar ibland. Som för några år sedan, när det skulle inrättas en ny grupp med tjänstgöring kvällar och helger. Då ville inte poliser arbeta med civila, det kom till exempel kommentarer om att det var som ensamarbete. Men då sa högsta chefen ifrån. Det förekommer också att civila utredare blir fråntagna arbetsuppgifter. Det finns krafter som inte vill ha med oss i stora utredningar och det har hänt precis nyligen.

ST stred länge för att de civila utredarnas befogenheter skulle utökas. I och med förändringen för tre år sedan har de civilanställdas utvecklingsmöjligheter ökat. När det finns lediga utredartjänster får ofta både poliser och civila söka. Ett annat exempel är att det numera är möjligt för civila att bli förundersökningsledare. Allt detta är positivt, men det finns fortfarande saker att förbättra, anser Karin Svenning, som är ordförande för ST inom Polismyndigheten.

– Vi har kommit en bra bit på vägen i att vidareutveckla både de polisanställda och myndigheten. Tyvärr ser vi på en del håll att det finns ett visst motstånd mot civila utredare och förundersökningsledare. Det kan handla om både enskilda och chefer som har lite svårt att släppa fram civila, säger hon.

Hon menar att det handlar om att ta tillvara all den kompetens som finns bland de polisanställda.

– Vi ska ha dem som är bäst lämpade för uppdragen. Sedan är det inte viktigt om det är poliser eller civila. Målet är att vi har bra utredningsenheter, med bra utredare och förundersökningsledare. I förlängningen ska vi ha högre uppklarningsprocent än i dag. Vi måste se över vilka kompetenser som behövs inför kommande rekryteringar, och det ska vi göra partsgemensamt, säger Karin Svenning.

Polisernas fack, Polisförbundet, har genom åren varit kritiskt till att ge polisiära befogenheter till civila. Man har bland annat varnat för otydlighet, bristande rättssäkerhet och arbetsmiljörisker, exempelvis om poliser och civila ska ut på fältet tillsammans. Samtidigt är det nödvändigt att Polismyndigheten består av många olika kompetenser, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz.

– Vi hamnar ofta i att man tror att vi är emot civilanställda, men jag vill verkligen betona att det inte handlar om det! Vi behöver både polisiär och civil kompetens för att klara uppdraget på ett effektivt och rättssäkert sätt. Men vår inställning är att där det finns minsta risk för våld eller konflikt så ska det vara arbetstagare med rätt utbildning som hanterar situationen. Och då är det poliser som har den kompetensen. Där finns så klart en yta för »skav« mellan olika yrkesgrupper, säger hon.

Lena Nitz efterlyser en rejäl utvärdering av hur det gått sedan de civilanställdas befogenheter utökades och flera anställdes, men också av hela omorganisationen av svensk polis. Hon berättar också att Polisförbundet och ST påbörjat diskussioner om hur man ska undvika motsättningar mellan poliser och civila. En sak som egentligen är arbetsgivarens ansvar, konstaterar hon.

– Men när det inte sker så måste vi ta vårt ansvar. De är också viktigt att nämna att det finns motsättningar även från andra hållet, det vill säga där poliser känner sig illa behandlade. Till exempel när nyanställda civila kommer in på högre lön än erfarna poliser.

I ett rum snett emot Kjell Haglund i Örebro sitter Johanna Sjögren djupt försjunken i en utredning. Hon har jobbat som civil brottsutredare i två år och har både en socionomutbildning och erfarenhet av att jobba inom socialtjänsten. Tankarna på att bli brottsutredare fanns redan när hon började plugga.

– Det fanns med i planen, jag har alltid velat bli civil utredare. Ett tag tänkte jag också att jag skulle vilja bli polis, men jag är nöjd med det jag gör i dag och trivs väldigt bra, säger hon.

I vanliga fall jobbar Johanna Sjögren i lokalpolisområde Örebro. Nu är hon utlånad till enheten för grova brott under några månader.

– Så nu jobbar jag med en mordutredning. Annars utreder jag mängdbrott som våldsbrott och även en del sexualbrott. En anledning till att jag gillar utredarjobbet är att vi jobbar i grupp mot ett gemensamt mål, flera kompetenser som kompletterar varandra. Här får jag jobba med utredare som är väldigt erfarna och jag lär mig massor.

Hon tycker att hon har nytta av sina tidigare jobberfarenheter.

– På socialtjänsten jobbade jag med utredningar. Att hålla samtal har likheter med att hålla förhör, det handlar om att kunna möta människor. Det kan vara både brottsoffer, anhöriga och förövare som befinner sig i väldigt svåra situationer, säger Johanna Sjögren.

Regionpolischefen i Bergslagen, där bland annat polisområde Örebro ingår, heter Dan Persson. Han talar om rekryteringsbehovet. Polismyndigheten ska växa med 10 000 personer fram till 2024.

Att rekrytera är en sak, men att behålla personal är en annan. För att Polismyndigheten ska kunna öka antalet anställda med 10 000 krävs att ungefär 13 000 poliser och 9 000 civila rekryteras, skrev Polisen i en redovisning till regeringen tidigare i år.

Men det blir en utmaning. Bland annat eftersom stora pensionsavgångar väntar. Samtidigt står platser på polisutbildningen tomma. Men det handlar också om att Polisen ska vara en attraktiv arbetsplats med utvecklings- och karriärmöjligheter för både civilanställda och poliser.

– Arbetsmarknaden är lite mer öppen för civila, de söker sig vidare om de inte trivs. Därför är det jätteviktigt att vi är tydliga när vi anställer, så de förstår vilken typ av organisation de kommer in i. Till exempel ska de förhöra personer som är misstänkta för brott, och det kan vara tufft, säger Dan Persson.

Men det handlar också om värdegrundsfrågor, menar han.

– Det jobbar vi stenhårt med. De gånger vi har fått veta att poliser tittat snett på civila så har vi tagit samtal och markerat direkt.

Lars Bergman, som är en av cheferna på utredningssektionen, har precis kommit in på Kjell Haglunds rum. Tillsammans tittar de på en avslutad utredning om människohandel och tiggeri med kopplingar till Rumänien. Den innehåller 2 600 sidor, fyller sju tjocka pärmar och var orsaken till att Kjell Haglund knappt tog någon semester förra sommaren.

– Här finns hela ekonomin, redovisad ned på varenda krona. Men det värsta var att det var så många människor som tvingades bo i misär. Där sprang råttor som var så här stora, berättar Kjell Haglund och måttar brett med händerna.

Härvan nystades upp av Kjell Haglund och hans kolleger. I tingsrätten dömdes gärningsmännen till fyra och ett halvt års fängelse. Både åklagare och domare berömde den väl genomförda utredningen. Men domen överklagades och i hovrätten hade alla plötsligt tagit tillbaka sina utsagor, så de tidigare dömda gick fria. Kjell Haglund fick ändå erkännande för sitt jobb och sin envishet: en inbjudan till den europeiska polismyndigheten Europol för att berätta om arbetet.

– Kjell är en utredare med ett enormt rättvisepatos och engagemang. Det leder till resultat, säger Lars Bergman.

Han tycker att många av de civila brottsutredarna är mer motiverade än en del poliser som jobbar med utredningar.

– Många poliser är så profilerade på att jobba i yttre tjänst, bland annat för att utbildningen är upplagd så. De civila har en annan målbild när de kommer in. Det är inte så att poliserna står på kö för att söka jobben som utredare vid lokalpolisområdena.

Lars Bergman är – precis som alla andra Publikt talar med i samband med den här artikeln – övertygad om att det kommer att bli allt fler civila som utreder brott.

– Det finns inget som tyder på motsatsen. Vi ser ett stort behov av mixad kompetens. Den stora skiljelinjen i dag är användandet av polisiära tvångsmedel. Öppnar man upp även där så får man en helt annan situation.

Läs också: Nu kan civila leda förundersökningar