Bolano förenar bortom språket
Det groteska, det perversa, det absurda. Av en slump är alla böckerna i min hög fyllda av just detta. En man som blickar tillbaka på sitt liv, ett kärlekspar som inte får varandra, en brutalitet som kallas politisk utrensning. Så olika de är, mina tre författare – och så fantastiska.
- Mödrarnas söndag av Graham Swift är sinnrikt uppbyggd kring ett kärleksmöte en alldeles speciell eftermiddag. Solljuset, lakanen i sängen, stolen med kläder, allt finns sedan kvar i läsarens huvud. Kvinnan har kommit cyklande till kärleksmötet som äger rum på godsets övervåning. Omgivningen är given, allt från gruset på gårdsplanen till det schackrutiga marmorgolvet och krukan med orkidéer i nedre hallen. De älskande, husjungfrun och godsherrens son, kommer aldrig att få leva med varandra, för så absurda var reglerna ända in i brittisk mellankrigstid. (Albert Bonniers förlag, översättning Hans-Jacob Nilsson)
- Romanerna om Patrick Melrose.av Edward St Aubyn är fem till antalet. De är samlade i två volymer och det är den vuxne mannen som berättar om sitt liv. Vi vet genom åtskilliga intervjuer att det är självbiografiskt stoff, ett slags litterär ursinnig rensning från en mycket hård barndom. Jaget kan hoppa från den vuxne mannen till hans son. Detta är mästerligt, barnperspektivet finns i allt och det är också här som läsaren får den stora utdelningen. Vi bär alla vår barndom. Situationer är pricksäkert beskrivna, mycket är sorgligt, så sorgligt och så perverst. Men det finns en överlevnad och en humor som bär genom allt det hemska. Språket är så speciellt, man kan förledas att tro att det är en dålig översättning, lite klantigt ibland, men det är i stället tvärtom, inget är gratis, själva sökandet efter ord redovisas och varje tonfall, varje språklig nyans letas fram på ett mästerligt sätt. (Albert Bonniers förlag, översättning Erik Andersson)
- Avlägsen stjärna är en kortroman av Robert Bolano. Vi som avgudar Bolano är ett speciellt släkte. Jag var nyss på middag i södra Italien hos en mycket intellektuell vän som bara talar italienska. Middagarna hos honom är ansträngande, jag letar efter varje ord och talar som en femåring. Men tack vare Bolano blev allt ändå lyckat, för vi som avgudar Bolano förstår alltid varandra. I denna brutala historia om Chile 1973, vid tiden för militärkuppen, forsade det fram myter om fascisternas groteska dödsbegär, och om hjältarnas. Poesin finns kvar, som gråsvart rök på himlen. Men alla dikter handlar bara om döden. Vad skulle det annars vara? (Albert Bonniers förlag, översättning Lena E. Heyman)
Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i Publikt.