Allas lika värde
Den 21 mars 1960 samlades cirka 20 000 människor för att demonstrera mot apartheid utanför polisstationen i Sharpeville i utkanten av Johannesburg i Sydafrika.
De hade samlats för en fredlig demonstration. De protesterade mot lagen som krävde att svarta människor skulle bära identitetshandlingar.
100 poliser var där. Deras beredskap var hög.
När demonstranterna började kasta sten svarade poliserna med eldgivning.
69 människor dödades och 180 sårades.
Den rasistiska sydafrikanska staten hade visat sig från sin mest bestialiska sida.
Sex år efteråt, 1966, proklamerade FN den 21 mars som en internationell dag mot rasism och etnisk diskriminering. FN ville hedra alla dem som dödades i Sharpeville.
Rasismen, tanken om att vissa raser är överlägsna andra, är naturligtvis en vämjelig åskådning. Den är ett direkt angrepp på vår demokratiska, vår humanistiska uppfattning om alla människors lika värde.
Rasism, främlingsfientlighet, fascism. Det är obehagliga företeelser som tycks vara svåra att bli av med. Snarare tycks det som om detta unkna tankegods är på väg att vinna mark i flera europeiska länder. Låt mig bara nämna politiker som Gianfranco Fini, Jörg Haider, Jean-Marie Le Pen och Pia Kjersgaard.
Samtidigt riskerar diskussionen, även den i Sverige, om övergångsregler för medborgarna i de nya EU-länderna att få rasistiska övertoner.
I spåren av terrorattackerna i New York den 11 september 2001 har vi fått en hårdhäntare lagstiftning i många länder, som också den spelar rasism, fascism och andra antidemokratiska krafter i händerna.
I Sverige är de nynazistiska grupperna välkända för en mängd rasistiska våldsdåd under senare år.
Även om nynazisternas verksamhet inte märkts så mycket utåt den senaste tiden, så har samhällets flathet under gångna år varit en skandal. Försummelserna har varit alltför många och försöken att stoppa de rasistiska dåden alltför lama.
Ändå ger den nuvarande lagstiftningen fullt stöd för resoluta ingripanden.
Det är bara att läsa i Brottsbalken 16:8 ”Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år, eller om brottet är ringa, till böter”. Samma brott beskrivs i Tryckfrihetsförordningen 7:4.
Det är klartext. Lättbegripligt för alla.
Rättsväsendet måste med andra ord börja göra sitt jobb. Allt från justitiedepartement och regering till polis, åklagare och domstolar. Det är bara att sätta igång.
Kampen mot rasismen får aldrig upphöra.
Den internationella dagen mot rasism och etnisk diskriminering, den 21 mars, är en bra påminnelse om ditt och mitt ansvar.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
