Ha realistiska krav på Arbetsförmedlingen
Arbetsgivare och arbetssökande har ofta alltför orealistiska förväntningar på Arbetsförmedlingens möjligheter att matcha lämpliga sökande till lämpliga arbetsgivare, skriver arbetsförmedlaren Eva Sjögren.
I en artikel i Svenska Dagbladet 16 mars säger Svenskt Näringslivs Carina Lindfeldt: »Får du inte det du efterfrågar så ökar missnöjet«. Det syftar på företagens negativa erfarenheter av kontakter med Arbetsförmedlingen vid bland annat rekryteringar.
Jag vill mena att häri ligger en stor del av problematiken med Arbetsförmedlingens förtroende. Tillgång och efterfrågan matchar inte! Man kan helt enkelt inte alltid få vad man efterfrågar! Det är en omöjlig ekvation. Och det gäller både arbetsgivare och arbetssökande.
Det händer att arbetsgivare som har kontakt med Arbetsförmedlingen blir missnöjda:
- När Arbetsförmedlingen inte kan få fram matchningsbara personer i yrkesgrupper där det råder stor brist.
- När Arbetsförmedlingen inte godkänner anställningsstöd för personer på grund av att arbetsgivaren har skulder hos Kronofogden och/eller erbjuder lön under kollektivavtal.
- När praktik inte förlängs på grund av att sökande redan lärt sig grunderna i arbetet under sin första praktikperiod.
- När de upplever handläggningstiden som lång vid handläggning av anställningsstöd för en arbetstagare om flera hundra tusen kronor per år. Arbetsförmedlingen hänvisar till fem handläggningsdagar för att hinna med administrationen för en korrekt handläggning.
- När arbetssökande inte uppvisar tillräcklig motivation vid rekrytering/intervju.
Jag skulle vilja problematisera bilden av samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och arbetsgivare. Arbetsförmedlingen ska (med hjälp av kompletterande aktörer) matcha lämpliga sökande till lämpliga arbetsgivare. Problemet uppstår när arbetsgivaren har krav som inte går att uppfylla, som att få fram lämpliga kandidater inom yrkesgrupper där det råder en faktisk brist. Det är inte konstigt att Arbetsförmedlingen misslyckas att matcha exempelvis kompetenta kockar i Stockholm, eftersom det inte finns några tillgängliga. Det är märkligt att det då i medierna framställs som att det är Arbetsförmedlingen som gör ett dåligt arbete.
Det händer att arbetssökande som har kontakt med Arbetsförmedlingen blir missnöjda:
- När de blir kallade till rekryteringsträffar/erbjudna arbete på fel sida om stan.
- När de blir uppringda av handläggare på Arbetsförmedlingen som har kontakt med en arbetsgivare som vill anställa med omedelbar verkan, det vill säga direkt matchning, på grund av att arbetet inte upplevs attraktivt och passande av olika anledningar.
- När de inte får arbete inom det sökta området, trots att handläggaren informerat om att de måste bredda sitt sökområde på grund av att det inte finns arbete inom det sökta området, exempelvis vaktmästeri.
- När de uppmanas att vidareutbilda sig för att lättare få ett arbete, exempelvis inom bristyrken.
För många yrken behövs incitament på en helt annan nivå för att få fram matchningsbara sökande. Hur det ska åstadkommas finns det inte något enkelt svar på, men det är en omöjlig uppgift för Arbetsförmedlingen att få fram exempelvis ett stort antal utbildade sjuksköterskor.
Med den arbetsbelastning som råder på myndigheten finns inte heller tid för att jobba långsiktigt med att motivera arbetssökande att ta ett arbete som kanske inte helt matchar det sökta och att ha det arbetet som försörjning samtidigt som man parallellt söker efter ett arbete som bättre passar de önskemål och den utbildning man har.
Vad som inte heller kommer fram i medierna är att det finns nöjda arbetsgivare som får hjälp att rekrytera via Arbetsförmedlingen. Det finns också nöjda arbetstagare som fått arbete via Arbetsförmedlingen. Det finns nöjda sökande med funktionsnedsättning som får hjälp och stöd att komma in på arbetsmarknaden via Arbetsförmedlingen. Jag och mina kolleger jobbar dagligen med ett stort antal nöjda kunder. Detta gör att många av oss på Arbetsförmedlingen fortsätter att jobba inom myndigheten och trivs – för att vi vet och ser att vi gör skillnad.
Mycket kan absolut förbättras, som på alla arbetsplatser och inom alla myndigheter, men en hel del fungerar och det är mycket tråkigt att det inte kommer fram i nyhetsrapporteringen.
Självklart ska Arbetsförmedling-en så gott det är möjligt tillgodose arbetsgivarnas krav på kompetent arbetskraft, och vara tydlig i att informera arbetsgivarna när matchningar inte går att finna. Men alla inblandade parter måste ibland vara realistiska och i möjligaste mån jus-tera sina krav så att matchning över huvud taget är möjlig. Det gäller såväl arbetsgivare som arbetssökande.
Så frågan kvarstår: Kan man alltid få det man efterfrågar?
Eva Sjögren, arbetsförmedlare
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
